Idag var det tredje gången som jag deltog i nybörjarcrawl för vuxna via Norrtälje simklubb. Det är en helt otrolig känsla för en människa som kunnat simma i över 40 år att plötsligt gunga mellan liv och död med vatten i exakt vartenda öga, öra, näsborre och mun på kroppen. Och jag får genast en förståelse för hur det är för ungarna när de ligger där nere i vattnet och inte verkar höra ett smack av vad ledarna säger. Det är så, när en ligger i vattnet hör en inte ett smack. Det är fullt av vatten i öronen som sagt.
En annan sak som väcker tankar är hur svårt det är att koordinera armar och ben, sträcka på ryggen, hålla sig flytande och andas samtidigt. Det ser så lätt ut. Det är en vetenskap att komma ihåg och få styr på alla kroppsdelar. Som pedagog tycker jag detta är superintressant och en upplevelse som alla pedagoger borde få erfara; att inte ha kontroll på kroppen, att inte få ordning på det där som ser så enkelt ut, som är så enkelt för den som kan, att vara så koncentrerad och se så fullkomligt snurrig ut. Tänk när de små barnen lär sig krypa, lär sig gå, lär sig greppa, använda tummen, pincettgreppet och senare hålla en penna och plita ned bokstäver och siffror på ett papper. Om alla pedagoger som arbetar med barns utveckling fick en påminnelse om hur svårt det kan vara att styra sin kropp, hur svårt det kan vara att lära sin kropp någonting nytt, då skulle de kanske också få ett bättre perspektiv på barnens eventuella svårigheter och bättre kunna hjälpa dem till ett sätt att lära.
Förra söndagen då vi gjorde olika övningar kom jag så väl ihåg ett barncitat från utbildningen: "snälla fröken, kan vi inte bara få kunna det här ett tag nu!". En påminnelse om hur vi vuxna skyndar på och förser barnen med nya utmaningar så fort de ser ut att behärska de gamla. Är det så bråttom? Har vi tid att få känna oss trygga i en kunskap innan vi lassar på med nya? Är det vi vuxna som är rädda för att barnen ska få långtråkigt, bli understimulerade eller rent utav börja klättra på väggarna?
Det är värt att fundera över tycker jag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar