Om skolan och rektorns roll. Och troll.

När min dotter gick på sin förra skola beklagade jag mig i ett blogginlägg över de disciplinära metoder som användes i skolan (bl a kvarsittning). Jag gnällde även över mängden läxor i en facebookstatus. Detta ledde till att jag blev inkallad till ett uppläxande möte med rektor och lärare. Det kändes ytterst jobbigt. Eftersom jag även påtalat min negativa inställning till bestraffningar som pedagogik på ett föräldramöte var syftet med att skriva om det inte att "hänga ut" skolan eller lärarna på något vis, utan att få till stånd en pedagogisk debatt med människor på nätet. Att skriva om olika dilemman i vardagen är lite av den här bloggens ledord och det är också ett av mina syften med twitter, instagram och facebook; att få till goda diskussioner kring vardagliga dilemman. Vad tycker människor? Ibland vet jag själv väldigt väl vart jag står, ibland är jag ute och famlar och vill få argument för det ena eller det andra. Vad det gäller pedagogik så är det ett ämne som jag själv studerar och är yrkesverksam inom. Min åsikt är att det alltid är viktigt att ifrågasätta och diskutera sina pedagogiska metoder och dess syften. 

Som framgått av min blogg genom tiderna tror jag inte att "hårdare tag" är det som kommer att rädda den svenska skolan. Ingen kvarsittning, utlåsning eller bestraffning och skuldbeläggande av elever och föräldrar kommer enligt mig att leda till bättre kunskaper. Jag tror inte heller på läxor för läxors skull, visst kan det vara befogat med en hemuppgift eller att jobba ikapp med något hemma, men då ska vi också ha klart för oss att alla elever inte har samma möjligheter att klara av detta. Att ha läxor för att det är bra att ha läxor tycker jag är diskriminerande och borde gå stick i stäv med Skollagens kompensatoriska uppdrag.

Jag har också varit en förespråkare för att flytta skolavslutningen från kyrkan. Kyrkan är öppen för alla och det är alla fritt att gå dit på sin fritid. Det finns ett stort utbud av konserter och gudstjänster som är stämningsfulla och traditionsbundna, men det finns också helt nya otraditionella inslag i kyrkans verksamhet. Skolan har ett annat uppdrag och därför har jag tyckt att det är lämpligt att hålla själva avslutningen någon annan stans än i kyrkan. Därmed inte sagt att skolan kan göra en utflykt till kyrkan under december för att sjunga psalmer och lyssna på en historia om Jesu födelse. Detta kan göras i undervisningssyfte om den kristna jultraditionen i Sverige. Det kan också göras frivilligt, då elever som inte önskar delta får andra uppgifter på skolan. Men avslutningen ska vara för alla.

Idag har min dotters förra skola en ny rektor. Han och hans ledningsgrupp har tagit ett beslut att flytta julavslutningen från kyrkan. Flera föräldrar blev då upprörda och gick ut i lokaltidningen och startade en facebookgrupp. De fick då också ovälkommet påhäng från rasister runtom i Sverige som försöker vända den här typen av aktioner till sin fördel. Syftet med tidningsartikeln eller, den nu bortplockade, facebookgruppen, var inte att skapa en diskussion utan att förändra ett fattat beslut. Inget fel i det, men undrar om dessa föräldrar blir kallade till samtal av lärare och rektor? Rektorn är nu för övrigt allvarligt hotad av anonyma fegisar. Rasisterna hävdar att rektorn är feg och ger vika för "starka minoritetsgrupper" i det svenska samhället, men sanningen är snarare att rektorn har tagit ett väldigt modigt beslut och de "starka minoritetsgrupperna" i form av hotande rasister inte har dykt upp förrän efter beslutet. En rektor ska kunna fatta beslut utefter sin utbildning och kompetens, lutat på lagar och rekommendationer för den svenska skolan. Detta ska kunna ske utan hotbild. Hur ska vi kunna få en högkvalitativ jämlik skola om skolans personal ska behöva oroa sig för hot och trakasserier?

Hur uppmuntrar vi lärande? eller Straff i skolan?

Jag har haft en lång ledighet på ett ställe med dålig internettäckning, därav inga blogginlägg på dryga två månader. Men nu ska jag ta mig samman igen. Barnen har börjat skola och förskola, mamman har börjat skolan och pappan är på sitt nya jobb. Lägenheten är ommöblerad och datorn reparerad. Nu så.

Igår var jag på föräldrarmöte i skolan. Min dotter har just börjat i en tredjeklass med över 30 elever. Det som gladde mig då var att de nya klassföreståndarna/mentorerna/lärarna inte planderade att begära in någon klasskassa för skolutflykter som tidigare gjorts (med följd att de som inte betalat fått sitt namn skrivet på tavlan i klassrummet). De tänker klara utflykter inom skolans ramar med skolans budget; underbart. Iofs har vi redan fått bidragit med varsin vit kopp till barnens bildarbete och på fredag är det matsäck som gäller, varje dag behövs frukt eller smörgås och på tisdagar något extra att äta eftersom de har långdag. Så avgiftsfri är väl inte skolan, men ambitionen är god. Det som är synd är att det är så olika från skola till skola, från klass till klass t o m. För att alla barns skolgång ska bli likvärdig och alla barn ska kunna välja alla skolor är Kristian Krassman och Hanna Stymne Bratt (2xS)s artikel i Norrtelje tidning och den motion Krassman tidigare lämnat till Norrtälje kommunfullmäktige viktig.

Jag hade en statusrad om detta på min Facebooksida, men det var inte innehållet i den raden som fick 41 kommentarer att snabbt hagla in utan det som jag själv skrev till i kommentarsfältet om klassens straffsystem. Lärarna/pedagogerna/mentorerna har infört ett eget system för ordning och reda á la Björklund i klassrummet och på skolgården. Det innebär att den som stör, inte sitter still, pratar etc på lektionen eller är elak mot någon på rasten eller på lektionen, får en varning (Det har pratats ihärdigt om dessa varningar hemma, så det var efterlängtat att få en förklaring). När barnet uppnått ett visst antal varningar utdelas ett straff, som i detta fall (enligt lärarna överenskommet med barnet) innebär kvarsittning, eller innesittning på rasten. Man kan säga att det fungerar som ett guldstjärnesystem fast tvärtom, straff istället för uppmuntran liksom.

Många föräldrar var oerhört positivt inställda till detta och tyckte att äntligen ska det bli ordning och reda i skolan. Som snart färdigbakad pedagog blir jag mörkrädd. Är det på det här sättet vi på ett lustfyllt sätt ska främja våra barns lärande och kunskapstörst? Är det genom hot om repressalier som de ska skrämmas till tystnad och undvika att ifrågasätta det läraren säger.

Då jag funderade över om en elev skulle få lättare att sitta tyst och still genom att behöva sitta still inomhus även under rasten, svarade lärarna att de har överblick över vilka barn som av olika orsaker inte "kan" sitta still och vara tysta och att dessa inte bestraffas lika hårt som de som stör "med illvilja". "Sånt förstår barnen", menade lärarna, "att alla inte kan behandlas lika". Min undran är om man behöver ha en diagnos för att få mildare straff, får man störa mer som pojke än som flicka innan man blir straffad, vad händer om man ger igen? Om man blir utsatt för osynlig retning och ger igen med en synlig smocka, vem blir straffad? Är det rättvist? "Nej", svarade lärarna, "det blir inte alltid rättvist. Vi står för att även vi kan göra fel." Och hur drabbar det en elev som tyst tar sitt straff, sitt orättvisa straff, känner den eleven sig rättssäker och trygg i skolan?

Det finns så mycket som är fel med repressiva metoder, särskilt när det ska sammanvävas med lärande. Det går inte att lära utan lust, det går inte att skrämmas in i en mall och sedan utvecklas där. Skolan har som skyldighet att möta varje elev där denne befinner sig, skolans uppgift är att uppmuntra lärande på olika sätt, inte att skrämma eleverna att sitta tyst och passa in i en skottsäker mall.

"Det behövs ordning och reda när vi är så många", säger lärarna. Ja, ni är för många. Stora klasser gynnar inte någon elev, vare sig de som tar plats, de som sitter tysta, de som har svårt för sig eller de som ligger snäppet före. Alla elever behöver synas och bemötas och få stöd, uppmuntran och hjälp att gå vidare i sitt lärande från exakt den punkten de befinner sig på. Om de "stör" på lektionen så har de alltid en anledning till det, med eller utan diagnos och jag tror inte att ett straff är det bästa sättet att hjälpa den störande eleven vidare i sitt lärande.