Höstlov och annan LOV som ställer till det

Jo, det blev lite lov för barnen ändå. Underbart. vi hade en bra helg när barnen skojade och lekte med varandra hela tiden. Sen fick de vara hemma med pappa på måndagen medan mamma skrev tenta. Eftermiddagen ägnades åt att göra i ordning och möblera om lite inför kommande tillökning. Tisdagen var det dags för pappa att jobba och mamma satt i sammanträde hela dagen och lyssnade till borgarnas planer för hemtjänsten. Man undrar var det där med patienten/brukaren i centrum tog vägen. Nu ska man dela in hemtjänsten i två kategorier; en som innehåller bara hemtjänst och en som innehåller hemtjänst och basal hemsjukvård. Skälet till detta, och nu citerar jag: "är att få in fler utförare". Inte att erbjuda en bättre service till brukarna. Istället blir det väl så att för den som behöver hemsjukvård kommer det inte att finnas så mycket att välja på medan den som endast är i behov av hemtjänst får några olika att välja på. Om man sedan helt plötsligt blir i behov av hemsjukvård (inte helt otroligt) så får man väl antingen byta leverantör eller ta in två utförare i hemmet........eller???

Sen pratar man om att för de som inte vill välja så ska det delas lika mellan alla utövare som vill utgöra ickevalsalternativ. Det är viktigt att det inte blir orättvist. Orättvist för vem??? Jo, för de olika företagen som levererar hemtjänst. Vem är i fokus här? Inte är det brukaren i alla fall.

Mitt förslag är att i stället se till att ha en hög kvalitet på den av kommun och landsting tillhandahållna hemtjänsten/hemsjukvården. Låt brukarna välja innehållet istället för i vems fickor skattepengarna ska hamna. Se till att sätta brukaren i centrum, inte företagaren.

Sen undrar man ju lite över det här med hur man väljer vilka företag som ska få leverera till kommunen. I Färsna t ex, ska nu ett företag som är försatt i konkurs och har en skult på en halv miljon till kommunen få byggrätt. Fanns det ingen annan som var intresserad?

Och det är ju bra att man bygger, men varför uppför man bakom kommunhuset en stor byggnad som sträcker sig ända ut i gatukorsningen och skymmer sikten för trafiken. Flera äldre byggnader här i staden har ju fått ge vika just för att ge sikt åt trafiken (t ex Bondepalatset i korsningen Roslagsgatan - Bangårdsgatan). Mittemot ligger dessutom tryckeri och tidningsdistribution så det är ju inte frågan om en plats med väldigt lite trafik heller.

Nog med gnäll. Idag har jag jobbat en halv dag och det tänker jag inte ens skriva om. Jag samlar mig till ett annat tillfälle. Imorgon och på fredag har jag semester och vi ska ut till Norröra och njuta av skärgården på hösten och grilla korv och fotografera och ....... ha det bra. Lovar att återkomma med mer åsikter när jag kommer hem igen. Känner mig åtminstone nöjd med att kunna erbjuda mina barn lite höstlov trots att jag nu plockar av de dagar jag såväl behöver i januari.....

Vi flytt int`

Idag när jag åkte från tentan svängde jag förbi stugan och hämtade laddaren till kameran eftersom jag ju ska ha lite semester i slutet av veckan och naturligtvis måste fotografera. Jag satt i bilen och funderade över vilka alternativ som egentligen finns om vår lägenhet ska säljas. Det absolut bästa alternativet är ju att vi får en ny hyresvärd bara och ett kontrakt där inga överenskommelser om avstånd från besittningsskydd ligger och skvalpar i bakvattnet. En ny hyresvärd måste antagligen ta tag i och renovera upp lite också så att vi får det lite bättre, ev också lite dyrare, men det är inte helt säkert då direktverkande el inte är direktbillig el. Alternativ två skulle kunna vara att vi hittar en annan stor, billig, central hyresrätt där vi känner att vi kan tänka oss att bo en tid framöver. Alternativ tre är att vi flyttar ut till stugan och förhoppningsvis spar in så mycket på utebliven hyra att vi under tiden kan hyra in någon som bygger till, drar in vatten osv för att får permanentstandard. Alternativ fyra är att vi hyr en liten billig lägenhet, river stugan och låter uppföra en nyckelfärdig villa på tomten. Alternativ fem är att vi säljer stugan och köper t ex ett radhus eller en billig villa någonstans för att bo permanent. De flesta alternativen verkar ganska ansträngande tycker jag. Särskilt om man vill bo centralt och ha nära till natur och bad. Vi har liksom inte de resurserna. "Man ska få välja hur man bor ja, tamej fan. Och vissa väljer andra sidan stan. Vissa väljer västra Flemingsberg, andra väljer hus i lila färg."

När jag kom hem beslöt jag att strunta i alla alternativ. Jag är gravid och jag vill boa. Jag började röja i farstun, flyttade garderober till "lilla hallen" för att få tillstånd mer plats för kläder, flyttade storasysters skrivbord till en läxhörna och in med en fåtölj från vardagsrummet till barnens sovrum så att jag slipper sitta på golvet och läsa saga på kvällen. Nu kör jag. Det här är mitt hem. Vi flytt int´.

Erbarme dich mein Gott

Att börja dagen 04.30 är en plåga bara det. Det behövs inte en dotter med gråtattack på golvet och destruktiva tankar för att vilja stanna hemma och dra täcket över huvudet. Ett under att vi alla tre, trots gemensam gråt på köksgolvet kom iväg till dagis, fritids och jobb överhuvudtaget. Men jag kom förstås försent till jobbet. Snacka om etisk stress (som föreläsare från Röda korset pratade om på temafullmäktige i måndagskväll). Att göra någonting som man känner är helt fel rakt genom kroppen. Att lämna bort sitt barn när det är ledset och destruktivt för att tjäna pengar. En etisk stress som säkert de flesta hårt arbetande människor utsätts för någon gång under livet, om inte fler.

Ordnade så att mormor kunde hämta dottern direkt efter skolan och ansökte om 2½ dags semester nästa vecka. Hela tiden med tanken att det kanske redan är försent nästa vecka, jag kanske bara borde droppa allt och vara hemma med henne. Men nu har vi kommit så här långt och när pappa lovade komma och titta på utställningen om äpplen i skolan imorgon och lite filmtittning så är hon återigen (tillfälligt) positiv och förväntansfull inför morgondagen. Bra, då klarar vi en dag till.

Tyvärr håller inte glädjen länge. En stund senare vid läggdags brakar allt ihop igen. Vad skapar denna förtvivlan? Vad är det jag inte rår på? Storasyster hulkar sig genom sagoläsning och välling, som hon först vägrar ta emot. Liten vrider sig oroligt, hon känner också av att någonting inte stämmer. Till sist somnar de båda medan Hungarian state symphony orchestra bönfaller: Erbarme dich mein Gott. En total känsla av maktlöshet gör att kvällens tentastudier ter sig tämligen ovidkommande. Och bara vetskapen om att klockan 05.00 ringer klockan och det är dags för ännu en arbetsdag skjuter spjut rakt genom en mors hjärta.

Det sjuder

Det finns ett sjudande hopp runt om i kommunen och i samhället och på lokaltidningens debattsida ger det avtryck i klarsynta inlägg om alliansens politik, bl a på skolområdet. Det är hoppingivande att se att det finns så många som inte accepterar alliansen bortförklaringar om lågkonjuktur och istället plockar fram de konkreta exempel på hur alliansen rustar ned systemet och bygger ett nytt mindre solidariskt system. Det är hoppingivande att se att de inte lyckas lura i alla att detta är den enda vägen. Det finns både glöd och insikt hos medborgarna och den glöden och insikten måste vi nu peppa varandra att använda för att bryta det borgerliga systemskiftet som delar in vårt samhälle i ett betygssystem där långt ifrån alla kan få en femma, eller MVG, eller ett A, eller vad det nu är........ Kom igen kamrater, knyt nävarna, sitt inte tysta och ta detta, det är ingenting vare sig ni eller era barn kommer att må bättre av. I den stora framtiden.

Skyll det på snoppen!

Nyss hemkommen från barnkalas. Eftersom kalaset var en bit bort var vi föräldrar välkomna att stanna och fika och jag tog tillfället i akt att få äta lite underbart hembakt; bullar, kakor, cheesecake och tårta. Kalaset bestod av 14 barn, vad jag förstod födelsedagsbarnet själv som blev 7 år, kamrater till henne och 2 småsyskon (varav min lilla var en). Det var 10 flickor och 4 pojkar, varav en pojke tillhörde kategorin småsyskon.

Som vanligt när det är kalas blev det uppspelt och volymen hög. Det som hördes och märktes mest var de 4 pojkarna som rusade runt i huset, skrek, brottades och rev ner saker. eller det var inte det som hördes och märktes mest, det var det enda som hördes och märktes. Tjejerna försökte stänga in sig i födelsedagsbarnets rum och leka skola.

För mig får detta gärna bero på biologi, genetik, uppfostran eller kultur, det spelar ingen roll; det jag reagerar på är att alla vuxna som fanns på plats bara accepterade detta med en axelryckning och ett konstaterande att "det är pojkar". Och det är väl så kulturen föds, vi accepterar vilket beteende som helst bara för att det är pojkar. Vi ifrågasätter inte att de rusar runt och brottas inomhus, att de gapar och skriker och tar plats på bekostnad av flickorna. Och nu var det ju faktiskt en flicka som fyllde år, en flicka som borde ha varit i centrum, som vi borde ha hört och sett och märkt. Vi har mycket långt kvar.

Stor, billig, central bostad sökes.......

Tror ni någon nappar på den annonsen? Njae.. inte jag heller. Man blir lite upptagen av tidningsrubriken som talar om att ens hem ska försäljas. Det påverkar en, så att säga. Och visst blir man upprörd över att behöva läsa sånt i tidningen.

Det är aldrig kul när ens boende blir osäkert. Jag minns förra gången, den gången ville kommunen använda vår bostad till missbruksvård och man blev ansedd som någon slags fascist när man inte generöst ville flytta på sig och bereda plats för samhällets svaga. Den här gången (samma hyresvärd) så ska fastigheten försäljas, göras pengar på i kristider, och inte vet jag om någon kommer se med blidare ögon på en för att man vill bo kvar i sitt hem den här gången.

Förresten, när de rev det gamla huset jag bodde i (det fanns bara en hyresgäst kvar där då), så fanns det politiska beslut om att rivningen skulle vara slutförd innan hyresgästen ens fått besked från hyresvärden om att huset skulle rivas. Så någon direkt kommunikation kan vi nog inte vänta oss.

Hursomhelst så erbjöds den hyresgästen ett annat boende som han kunde acceptera. Men då kommunen gjort sig av med de flesta "onödiga" fastigheter som de innehar så undrar man vad som kan finnas kvar att erbjuda oss. Alltså, vi bor ju här, våra barn går i skolan och på förskolan här, vi är inte flyttbara hur som helst. Och jag har inte råd med några stora höjningar av boendekostnaden förrän tidigast 2013 då mitt räntefria lån är avbetalt och mina studier slutförda. Jag har bott i de här kvarteren sen 1996, mina barn är födda och uppvuxna här. En trea i de nybyggda husen i kvarteret intill kostar tre gånger så mycket i hyra som vår lägenhet.

Jag ska inte spankulera mer nu, hotet om försäljning av kvarteret har funnits länge och det kan finnas länge till innan någonting händer. Jag vet att det löser sig, det gör det alltid, det känns bara så onödigt jobbigt.

På bar backe?

Läser i tidningen att kvarteret vi bor i står högt på kommunens försäljningslista. Tack hyresvärden för att ni informerar oss som bor här. Jo, vi vet att husen en dag ska säljas, så har det väl sagts sen kommunen tvångsinköpte fastigheterna på nittiotalet, eller var det åttiotalet? Och det stämmer som kommunens Lars Härlin säger att vi hyresgäster fick skriva på rivningsklausuler som bifogades hyreskontrakten, men enligt text på desamma så gäller hyresnämndens godkännande av dem i tre år efter undertecknande, sen måste nya klausuler skrivas under och godkännas. Det beror ju på att hyresvärdar inte kan kalla fastigheter för rivningsfastigheter under hur lång tid som helst, alltså helst inte mer än tre år.

Det är väl dags att kontakta Hyresgästföreningen nu då. Men hur ska jag göra med garderoberna? Jag som planerat åka till IKEA och köpa nya garderober inför nedkomsten i januari. Är det en satsning som fortfarande verkar okej? Eller är det bättre att avvakta, ingen vet ju var man befinner sig om ett år. Förhoppningsvis inte på bar backe med tre små barn.