En vecka med mycket innehåll

Måndag började med besök hos frissan, skola, föreläsning om däggdjur, redovisning av naturstigar med blockflöjtsframträdande och på kvällen klädparty hos systeryster. Dotter som hela tiden tjatade om inbjudningskort till kalas och bakning och hur många dagar är det kvar tills jag fyller år?

Tisdag skola, långsam långsam långsam föreläsning i naturgeografi, så attans trött efter att ha suttit uppe till 23.45 för att få iväg inbjudningarna till kalaset. Måste lämna stenstuffer och kamrater vid 15 för att svänga förbi poststället och hämta dotterns presenter och sen full fart till jobbet, personalmöte och föräldrarmöte. Hämtade barnen vid nio hos systeryster och snabbt hem för att försöka få sova några timmar.

Onsdag har bytt tid med kollegan för att hinna hämta Liten tidigare på dagis som stänger 16 idag, så jag stiger upp halv fem och kör järnet. Barnen trötta och ledsna på morgonen, svårväckta. Är det sista dagen jag är sex år idag? Det börjar kännas sorgligt.

en bra och innehållsrik dag på jobbet med bl a skogspromenad. Skönt att få sluta vid tre och full fart hemåt. Storasyster i badhuset med kamrat, vi åt mat och jag for iväg på uppföljningsmöte för fotbollen. Inser där att det krävs mycket mer av oss föräldrar än att bar skjutsa, heja på och försöka peppa våra barn. I stort sett alla måste kunna ställa upp som tränare för att det ska bli någonting. Vi får väl se vad som händer. Hem, lägga barnen som nu sover på nålar inför morgondagens födelsedag. Jag har slagit in presenterna, diskar och försöker plugga lite fåglar inför duggan på måndag. Tofsvipa, kul skämt liksom.

Måste nog sova nu om jag ska orka upp och sjunga Ja må hon leva imorgon vid femtiden. Och inte glömma lägga ut partytältet till brorsan. Lyckats tvätta håret på Liten också. Under protest. I helgen blir det ännu kortare. har vi bestämt. God natt typ.

Vi vill förändra

Vill man förändra så måste man börja grundläggande. Och är det som Ulrika Falk skriver i sin blogg att man i nomineringsförfarande utesluter människor p g a att de t ex har små barn så är man ju farligt ute. Det är lika illa som att sjukskrivna personer utesluts från allt politiskt arbete genom att Försäkringskassan drar in deras sjukförsäkring om de är politiskt aktiva. Vill vi förändra, måste vi släppa in människor som vanligtvis inte är de som har makten, i maktens korridorer. Endast dessa personer vet hur demokratin och medborgarnas medverkan i samhällsstyrningen kan förändras så att fler kan och vill delta.

Jag tror att det som Ulrika skriver är sant; en kvinna kan värderas lägre p g a att hon har små barn, en person värderas lägre för att den uppnått en aktningsvärd ålder, en person värderas lägre för att "vi andra" bedömer hur mycket den personen har ork och tid med. Men sällan verkar vi tycka att en man i 60årsåldern med många styrelse och föreningsuppdrag har för mycket på sin lott. Då betraktas han istället som kunnig och erfaren och ytterst lämpad för ytterligare uppdrag.

Vi måste lita på att en person som frivilligt kandiderar till ett uppdrag, är beredd att arbeta. Fungerar det inte, är det inte säkert att det är personen som sådan det är fel på, det kan också vara arbetssättet, mötesformerna, tiderna eller annat. Vill vi förändra måste vi tänka till. Vill vi förändra måste vi våga. Jag är säker på att de pensionärer, småbarnsföräldrar, sjukskrivna, invandrare eller vadan det nu månne vara, som är beredda att kandidera till samhälleliga uppdrag också är beredda till en kamp för breddad demokrati och förändrade arbetssätt i maktens korridorer.

Trötthet och hormonrubbningar

Trodde att jag kanske höll på att bli sjuk, men det är nog bara simpel stress, trötthet och hormonrubbningar. En del sammandrabbningar har det blivit här hemma och rösten tog stryk av såväl hojtande på fotbollsavslutningen som av ignorerade tillrättavisningar av mopsig treåring. Köpte lite majs på skördemarknaden, men var inte alls i form att vare sig shoppa eller titta på folk.

Den här dagen började med Mullestart. Storasyster var blyg och nervös och ville inte, men när vi hämtade henne igen var hon uppåt värre. Och det höll i sig hela dagen. Systrarna lekte medan mamman diskade, tvättade och vek mängder av tvätt. Efter en stund tröttnade vi på att vara inne i solskenet och tog med oss mormor ut i svampskogen och jag måste säga att tjejerna var duktiga som höll humöret uppe trots att skogen förändrats och vi hamnade i totalt oländlig terräng en stund. Brännässleutslag på benen och inte alls kort och enkelt att gå var de ändå vid gott mod och glada över den överfulla svampkorgen. Vi köpte med oss pizza hem till middag och kort därefter slocknade Liten framför Bolibompa (även jag, men jag tog mig till sans igen).

Storasyster badade och tvättade håret och jag tog hand om svampen. Bakningen till födelsedagen på torsdag får vi väl sköta pö om pö under veckan eftersom det nu är föräldrarmöten och annat i vägen på kvällarna. Nu blev jag jättetrött igen. Kanske bäst att krypa i säng.

Att avstå eller att utöka

Läser i veckans nummer av ETC Stockholm om det förslag om en vegetarisk dag i veckan som jag bloggade om förra veckan. I tidningen menar man att det är ett gammalt förslag och att kyrkan (olika trosinriktningar) sen urminnes tider förespråkat att man avstår vissa saker t ex vissa dagar i veckan och att det är någonting som känns bra för människor, att uppoffra sig för t ex Gud eller en bättre värld.

Jag vet dock inte om jag håller med om att en vegetarisk dag i veckan är att uppoffra sig eller att avstå någonting. Det kan väl lika gärna vara att utöka sina matpreferenser, att lära sig äta nya saker, prova nya recept och bredda sin vardagliga kost? Det kan man göra för sig själv, för sin hälsa, för en bättre värld eller för Gud om man känner så.

Dagens nyheter

Läser i morgontidningen att väldigt få familjer, ca 15%, skulle vara intresserade av att utnyttja ett vårdnadsbidrag om detta erbjöds i deras kommun. Det är m a o fler än jag som insett att detta inte innebär en reell möjlighet att få mer tid med sina barn. Hur stora nedskärningar inom den allmänna barnomsorgen som skulle krävas för att finansiera dessa 15% av familjernas fria val framgår dock inte. Mitt förslag är som vanligt att i såna fall använda pengarna till att sänka arbetstiden för samtliga småbarnsföräldrar, det ger oss en verklig möjlighet att umgås mer med våra små barn.

Läser också i tidningen om f d Flygskolans lokaler som nu planeras utnyttjas till Familjens Hus. Lite skeptisk är man ju naturligtvis när det poppar upp förslag på det här viset. Familjens hus är ju någonting som vi arbetat för mycket länge i Norrtälje (ett hus där MVC, BVC, vissa delar av socialtjänsten, öppenförskola mm finns samlade för att underlätta samverkan). Nu kommer ett förslag att göra ett sånt här hus i hyrda lokaler, som vi enbart hyr p g a att någon glömt att säga upp ett kontrakt. Bör inte en varaktig satsning på familjer och barn ske i egna lokaler? Har kommunen planer på att köpa f d Flygskolans lokaler? Annars hoppas man ju verkligen att de skrivs ett fördelaktigt långtidskontrakt så att inte familjeverksamheten hotas att slås sönder om blott ett par år igen...

Solig september

Det är svårt att veta vad man ska ha på sig när man går upp kvart i fem på morgonen och det fortfarande är mörkt och bara sju plusgrader ute. Framåt förmiddagen har det de senaste dagarna värmt på ordentligt och t ex svarta manchesterbyxor har känts helt fel.

I morse hade Liten kissat i sängen och det blev till att börja morgonen med att kasta in en maskin tvätt. Liten somnade om och blev riktigt svårväckt. Snorig också. Bara hon inte blir sjuk nu. Stressade som vanligt iväg, tog upp en samåkare och gasen i botten söderut. Vägarbetet vid jobbet gjorde att jag trots allt blev ett par minuter sen, så dagen börjar med andan i halsen. Hann inte ens få på kaffe.

Sen lugnade det ned sig för även om vi är kort om folk på jobbet så är många barn sjuka eller lediga så barngruppen var ganska liten. All personal i köket var sjuka och maten........inte så god om man uttrycker sig milt. Jag fick leva på torra limpsmörgåsar med smör fram till mellis då vi hittade lite yoghurt. De flesta barnen åt också bara macka.

Slutade kvart över tre och det känns alltid lika skönt att styra bilen hemåt medan det fortfarande känns som dag. (Shit vad tvättmaskinen låter konstigt nu, men den är ju 12 år så den kanske snart gjort sitt). Hade lovat brorsan att bjuda på middag så det var bara att skynda hem och slänga ihop något annat än rester. Gott. Dinkelpasta med spirulina, tomat, äpple och kycklingfilébitar i gyroskryddor. Det behövde vi andra också efter denna restvecka. Nu har jag inte handlat på två veckor, men det får vänta till på lördag. Hade tänkt handla ikväll, men Liten toksomnade i mitt knä vid matbordet. Tur hon hunnit få i sig lite mat i alla fall. Ser med liten ljusning fram emot att även morgondagens lämning ska fungera utan tårar (peppar, peppar, två dagar i rad nu). Och längtar till svampskogen.................

Apropå snöskottning

Just nu har det skrivits lite i lokaltidningen om att äldre som inte skottat bort snön från sin tomt inte kan få någon hemtjänst. Det har ju varit så under en tid att äldre inte kan få hjälp med t ex snöskottning och att bära ved och jag minns vad en centerpartistisk ledamot i tiohundranämnden sa när denna fråga var uppe: "Men i den här kommunen känner väl alla nån med traktor som kan komma förbi och skotta, det lär inte bli några problem." Bara så ni vet alla ni infyttade stadsbor som inte har de rätta traktorkontakterna.