Mammapolitik

Nytt, nytt eller gammal plåt och skrot?

2012-01-26T20:36:00.000+01:00

Jag hade ingen aning om vem Håkan Juholt var när han valdes till partiledare för Socialdemokraterna. Det vet jag väl knappt nu heller. Jag vet inte heller vem Lövfén är, men vad jag har förstått på Facebook är ha prokärnkraft, mot höjda kvinnolöner och för vapenindustri. Och vad han bevisat hittills genom att göra upp med Moderaterna om Europakten, så har han i alla fall inte imponerat på mig. På det vis som Europakten kommer att inverka på kvinnors liv, så verkar han mig mot kvinnor överhuvudtaget.

Vision om höjd kvalitet inom barnomsorgen

2012-01-26T19:36:00.000+01:00

Idag publicerar Norrtelje tidning min debattartikel om den allmänna förskolan där jag svarar lite på de inlägg som varit kring femtontimmarsbarnen samt passar på att slå ett slag för några av Vänsterpartiets förslag för att förbättra kvaliteten inom barnomsorgen i landet och i kommunen. Vänsterpartiet, Norrtälje jobbar med en vision om höjd kvalitet inom förskola och fritids efterseom vi tror att detta också är avgörande för vad barnen kan prestera i skolan. Hittills har vi lagt motioner angående mindre barngrupper, innehållet i fritidsverksamheten för de äldre barnen samt naturskola för alla. Vi kommer att fortsätta motionera på det här området under rubriken; Vision om höjd kvalitet inom barnomsorgen i Norrtälje.

Alla dessa avslag som kunnat bli till lyft

2012-01-16T22:00:00.000+01:00

På onsdag är det möte för kommunstyrelsens arbetsutskott och flera intressanta frågor finns på dagordningen, bl a tre motioner om förbättrad kvalitet i barnomsorg och skola från Vänsterpartiet. Allihop besvarade med avslag naturligtvis.

Den första motionen handlar om höjd kvalitet inom barnomsorgen och föreslår:

att en översyn av barngruppsstorlekarna inom förskolan görs

att Norrtälje kommun antar 15 barn per garngrupp inom barnomsorgen som ett mål.

att en handlingsplan för hur vi ska nå detta mål arbetas fram

På detta svarar den borgerliga majoriteten att kommunens förskolor finansieras genom barnomsorgspeng och att respektive förskolechef måste kunna bestämma hur stora grupperna ska vara. Vidare menar man att föräldrarenkäter visar att 92% av föräldrarna är nöjda med barnomsorgen som den ser ut idag. Det är ju bra att föräldrarenkäterna ger ett positivt utslag, men som alltid med enkäter kanske man bör delge hur stor svarfrekvensen är (92% av hur stor andel av föräldrarna är nöjda), vilka svarsalternativen var osv. Kanske bör man också beakta att vi har en tendens att vara positivt inställda till de som tar hand om det käraste vi har, kanske är vi rädda att de ska tro att vi tycker att de gör ett dåligt arbete? Fast vi egentligen vet att de gör det bästa de kan efter förutsättningarna som ges... En annan aspekt är ju också hur enkäten är utformad.

Jag har vid flera tillfällen själv besvarat föräldrarenkäten om barnomsorgen och den innehåller en hel del frågor som jag som förälder inte har så stor insyn i; "Det är lugnt och trevligt vid matbordet" och andra påståenden som rör verksamheten som pågår när jag som förälder är på jobbet. Flera såna påståenden i en enkät gör att den inte känns helt seriös när man besvarar den och gör kanske också att svaren blir svårtolkade. Ingen fråga i enkäten berör hur föräldrarna ser på t ex barngruppsstorlekarna, något som annars diskuteras såväl bland föräldrar som pedagoger. Skolverket rekommenderar högst 15 barn per grupp och även mindre grupper där det finns barn med speciella behov eller annat modersmål än svenska, även för riktigt små barn. Skolverket rekommenderar, men Norrtälje kommun tycker att det är att peta i detaljer och att varje rektor själv ska få avgöra. Det kan låta som att flytta ut beslut i verksamheten, men samtidigt får förskolan pengar för varje ytterligt barn som går att peta in. Nu är det ju dessutom stor brist på barnomsorgsplatser i kommunen, så sent som i lördags beklagade sig en kvinna för mig över hur hennes dotter och man fått såväl jobb som bostad i Norrtälje och flyttat hit från annan ort, men nu kan de inte jobba för deras dotter får ingen barnomsorgsplats. Skämmigt

Nästa motion handlar om höjd kvalitet inom fritidshemsverksamheten. Vi i Vänsterpartiet föreslår:

att en ambitiös inventering av behovet av fritidsverksamhet för 10-12åringar genomförs och att denna även innefattar vilken typ av verksamhet barnen har behov av.
att Norrtälje kommun sätter ett tak för hur stora fritidshemsgrupper vi vill ha i vår verksamhet samt vilken personaltäthet vi vill eftersträva för att tillgodose barnens behov.

Avslag även på denna med hänvisning till fritidshemspeng och att rektor avgör hur stora grupperna ska vara. På skolverkets hemsida kan vi läsa rapporter om hur fritidshemsgrupperna blivit större och större och personaltätheten allt glesare. Norrtälje kommun försvarar sig med att de gör en brukarenkät som vänder sig till föräldrar för barn i förskoleklass och i åk 2. Med denna når man inte föräldrarna till de barn vi nämner i attsats ett, en grupp barn som börjar tycka att det är tråkigt på fritids och istället väljer att gå hem själva, dra på stan, hänga med kompisar etc. Det är idag inte ovanligt med fritidshemsgrupper på över 50 barn och det kan då vara svårt för 3-4 personal att se till att alla får möjlighet till inspirerande verksamhet. Fritids har också en uppgift att samverka med skolan kring barnens utveckling och det borde således vara möjligt för barnen att t ex få hjälp med läxor eller praktiskt öva på det som i skolan läses in teoretiskt. Hur dessa möjligheter ska se ut i så stora och personalfattiga grupper vet vi inte.

Den tredje motionen handlar om att skapa en naturskola för alla skolelever i Norrtälje kommun. Vi menar att Norrtälje naturvårdsstiftelse vid Färsna gård bedriver verksamhet som är att likna vid en naturskola, men en naturskola som bara kommer de elever till del som har en lärare som är särskilt intresserad och framåt inom just detta ämne. Utomhuspedagogik är på stark frammarsch och erbjuder ett sätt att arbeta tematiskt och ämnesöverskridande utomhus, något som visat sig vara ett framgångsrikt sätt att lära för många elever. Naturskoleundervisning ger goda förutsättningar att nå flera av läroplanens mål. Det finns många andra kommuner som har avtal med naturskolor för att alla elever ska få möjlighet att delta i utomhusundervisningen och Vänsterpartiet föreslår:

att kommunen skriver ett avtal med Norrtälje Naturvårdsstiftelse som innebär att alla elever, oavsett driftsform på skolan, varje år får möjlighet att besöka Naturskolan. Detta avtal kan med fördel också innefatta vidareutbildning för kommunens pedagoger.

Svaret blir att det är upp till skolans rektor, som är ansvarig för att leda och samordna det pedagogiska arbetet i skolan, att avgöra huruvida eleverna ska få delta i naturskoleundervisning. Man hänvisar till skollagen. Detta skulle också kunna bli ett sätt att säkra verksamheten vid Färsna gård, men där vill borgarna istället gå in och skydda genom att göra ett naturreservat.

Man kan bara undra hur de lyckas ha visioner i andra kommuner.

Då motionerna behandlats i respektive facknämnd har Miljöpartiet yrkat bifall till den första och reserverat sig för det förslaget. Socialdemokraterna har lagt samma protokollsanteckning som sammanfattat anser att Vänsterpartiet väcker viktiga frågor, men de är inte beredda att fastställa någon exakt barngruppsstorlek, vare sig på förskolan eller fritids, och menar att frågorna bör arbetas vidare med för en positiv utveckling inom skolverksamheten.

Vi har inte heller fastställt någon exakt barngruppsstorlek, skolverkets rekommendationer är HÖGST 15 barn inom förskolan (idag är grupper på 20-30 barn vanliga, en grupp över 17 barn räknas som en stor grupp) och vad det gäller fritids vill vi att vi ska göra en inventering och skapa en vision.

Vänsterpartiet vill jobba för en höjd kvalitet inom förskolan och skolbarnomsorgen. Vi tror att det betyder minst lika mycket för skolresultaten i kommunen som åtgärder inom själva skolan.

En omfördelning från fattiga till rika

2012-01-15T22:00:00.000+01:00

Jag fortsätter väl tjata om RUT. För även om Norrtelje tidning anser att det är en succé som främst kommer fattiga pensionärer och barnfamiljer till godo och att RUTanvändarna under 2011 ökat med 27% så finns det de som ser annorlunda på siffror och verklighet. Martin Klepke skriver på ledarsidan i fredagens LO-tidning att användningen av RUT för schemalagd veckostädning är någonting som bara görs av en liten klick med relativt höga inkomster. Låg- och mellaninkomsttagarna använder främst RUTavdraget vid enstaka tillfällen för t ex flyttstädning eller fönsterputs. Och den relativt lilla summa som gemene man då kan dra av vid ett enstaka tillfälle äts med råge upp av de avgifter hen får betala för att skattesubventionera den lilla gruppen högavlönades stora RUTavdrag.

Klepke slår hål på argumenten för RUT, t ex att det skulle skapa jobb. Arbetstillfällen trängs undan från andra sektorer där skattepengar för att bekosta RUTtjänster tas. T ex har stora neddragningar och försämringar gjorts inom äldreomsorgen och hemtjänsten. Hemtjänsten är dessutom på många orter konkurrensutsatt och utförarna ska även få den lilla ersättningen att räcka till vinst. Norrtälje kommun är inte undantaget från detta då vi t ex har Attendo Care som ägs av ett riskkapitalbolag som nyligen blivit varnade och knappast bedriver äldreomsorg som välgörenhet.

Vidare pekar Klepke på en ny utredning från Institutet för framtidsstudier som visar att efterfrågan eller utbud av svarta tjänster inom RUTsektorn inte försvunnit, så att svarta jobb blir vita är alltså ingen sanning. Klepke tar död på flera RUTargument, men det allra viktigaste tycker jag är att "en förutsättning vid skattefinansierade välfärdssystem brukar vara att behovet ska styra användningen". Det är ju också fallet med äldreomsorgen/hemtjänsten, den är behovsprövad, och kommunerna har blivit allt stramare i sina behovsbedömningar p g a sämre ekonomi. Ett exempel är ju bara att människor över 90 år fyllda som önskar plats i särskilt boende nekas p g a för god hälsa. Det är skit i ett välfärdssamhälle tycker jag.

När det gäller RUT så är det inte behoven som styr användningen utan ekonomin. Låg- och mellaninkomsttagare luras med att detta är någonting som kommer alla till del och som "alla andra" använder sig av, som man kan drömma om och, kanske någon gång, utnyttja för "det är man värd". Sliter som ett djur och dåligt betalt, klart jag är värd att det är städat när jag kommer hem... men nog har det litet klangen av ett SMS-lån? Vi vaggas in i en dröm som vi egentligen inte har råd med. Medan sanningen är att vi just nu, medan vi oroar oss för gamla mamma på det privata (eller kommunala) hemmet med för lite pengar i verksamheten, betalar för de rika Danderydarnas veckostädning av megavillan. Rut och Rot kostar, enligt en annan artikel i LO-tidningen, lika mycket som hela polisväsendet (ja, jag vet, det blir mycket poliser på den här bloggen just nu) per år. Det gäller att visa alternativen tydligt tycker jag. Vad kan vi drömma om, eller vad skulle vi kunna göra i stället.

RYT till om RUT

2012-01-14T20:03:00.000+01:00

Rutbidragen blir alltmer populära och nu är det endast Vänsterpartister som inte inser hur bra det är. Ungefär så skriver Norrtelje tidnings ledare. Dagen efter tidningen valt att fråga en entreprenör inom hemhjälpsgenren och en företrädare från företagsföreningen om hur RUT används i Norrtälje kommun. Dessa två intygar att det är "pensionärer och barnfamiljer med låga inkomster" som främst utnyttjar bidraget. Såväl företagarföreningens representant som VDn för hemhjälpsföretaget är män. Egna slutsatser dras nu i Norrtälje och det är viktigt för media att basunera ut att RUT är något vi alla vill ha. Det är det borgerligheten erbjuder och sossarna har inget annat alternativ än att erbjuda en modifierad variant av moderaternas verklighet. Sossarna är medvetna om vad den högre medelklassen njuter av för bekvämlighetsnormer och ogillar att behöva ifrågasätta dem. Många av deras egna ingår ju också i den kategorin. Men man kan inte bedriva oppositionspolitik om man är rädd.

Det görs ju statistiska mätningar som visar faktiska siffror och jag tycker det är mer tillförlitligt än att fråga två som har allt att vinna på att RUT är en succé. Lite annat än det som skrivs i lokaltidningen går att läsa om här.

Ibland tror jag att vi människor är fel ute när vi tar ställning i vissa frågor. I stället för att fråga oss vad som är bra för samhället och de flesta så tänker vi hur vi själva vill ha det. Det här gäller i frågan om RUT, det gäller frågan om Systembolagets vara eller inte vara, det gäller frågan om skolavslutning i kyrkan, strandskyddslagen, hastighetsbegränsningar, köttfri måndag och många andra frågor.

Vi tänker att vi gärna skulle vilja ha nån som kom och städade (även om vi inte har råd), att vi gärna skulle bo vid stranden (även om vi inte har råd), att vi gärna går på skolavslutning i kyrkan, äter kött, kör fort eller handlar vin på ICA utan att ta hänsyn till de som ogärna besöker kyrkan, att naturen och hälsan tar stryk av för mycket kött (plus en fabrikmässig oacceptabel behandling av djuren), att stora delar av befolkningen lider, skadas och dör av alkohol eller dör och skadas i trafiken just p g a höga hastigheter. Att kostnaderna (som än så länge till stor del består av skattepengar) rusar i höjden. Det bekommer oss inte för vi vill ha, vi vill vara bekväma, vi vill njuta.

Vad det gäller RUTbidragen så faller det sig självklart tycker jag att skattesubventioner ska gå till de som behöver dem, att pengarna ska ligga inom hemtjänstsektorn som med mera pengar kan utvecklas och bli bättre för dem som verkligen behöver. Vi andra som inte hinner/vill/orkar städa får betala vad det kostar. Eller så kan vi byta dröm; tänk om vi kunde jobba lite mindre och hinna dra ett varv med dammsugaren själva, hinna vattna blommorna och köra en tvätt. Och umgås med våra barn. Jo, en dröm om förkortad arbetstid och själv hinna ta hand om sin familj istället för att jag städar åt nån som samtidigt städar hos mig och barnen är i barnomsorgen, det tycker jag låter som en dröm att drömma.

Känsliga ämnen

2012-01-11T23:03:00.000+01:00

Igår hade vi föreläsning om forskningsetik och pratade då bl a om intervjuer och om lagen om etikprövning från 2004. För forskning på människor behöver man godkännande från etikprövningsnämnd om man avser ställa frågor om känsliga ämnen. Känsliga ämnen kan bl a röra religiös/politisk åskådning eller sexuell läggning. Det har jag ju också kunnat konstatera på den här bloggen. Eftersom det i grund och botten är en mer eller mindre politisk blogg (allt är ju politik) så är ju det känsligt bara i sig, men antagligen läses bloggen främst av de som antingen håller med eller de som "VERKLIGEN INTE" håller med och innehållet blir ju då mer känsligt för de senare. Ett inlägg som med storm for upp och nådde toppnoteringar för läsningar på den här sidan är inlägget om Skolavslutning i kyrkan. Oj vad jobbigt det blev. Och skällsorden utökades från kommunist till feminist, ett ytterligare steg togs i den här bloggens historia. Men vad är skillnaden? I dagens Norrtelje tidning jämställde ett debattinlägg feminismen med kommunism, nazism och fascism i farlighetsgrad. Snart vill väl Jan Björklund att skolan får i uppdrag att informera om feminismens illdåd. Feminismen är ett hot mot Kärnfamiljen. Och Kärnfamiljen är en garant för?

Jag samspråkade med en person en gång som sade sig vara emot alla -ismer. Jahaja, tänkte jag, nu blir det svårt att hålla tråden. Det vi pratade om var en HBTQ-certifierad förskola. Och så tänker jag nu på föreläsningen igår, ibland är det inte våra frågor som är känsliga utan de svar vi får som blir känsliga för just oss. Vi kanske får svar som vi inte vill ha. Någon kanske talar om att den är socialist, pingstvän eller homosexuell och vi vill inte veta det. Det blir besvärligt för oss. Så var det nog med den här -ismpersonen. Antingen kunde personen inte hantera tanken på sexuella läggningar i samband med förskolebarn eller så var jag med min uttalade (inte där och då, men den är ju välkänd) politiska åsikt någonting som fick det att bli känsligt och svårt att föra diskussionen vidare. Hur som helst, jag kunde ta en kopp kaffe och låta diskussionen handla om någonting annat, men från den dagen tycker jag att HBTQ-certifiering av förskolor är någonting oerhört viktigt. Vi människor måste lära oss mer om varandra för att kunna fungera och ta hand om varandra.

Idag berättade man på nyheterna om hur lite vi vet om hur medicinering av barn med ADHD påverkar på lång sikt. Det visar sig att många barn äter medicinen för att klara av skolan, att vara i den miljö som skolan är. Det är ju lite av det jag bloggade om häromdagen, är det barnen eller miljön runtomkring dem som bör diagnostiseras? Utöver skolan så har ju barn idag ett oerhört aktivt liv jämfört med när t ex jag var liten. Eftermiddagar och kvällar fylls av aktiviteter från låg ålder. Finns någonsin tid för reflektion? Jag kan inte låta bli att ställa mig frågan om vi skapat ett samhälle där vi måste medicinera våra barn för att de ska klara av det. För vad är alternativet? Det krävs ganska mycket av den som vill "hoppa av", leva slow life och äta slow food. En finansiär till att börja med.

När det rör sig i rörelsen

2012-01-10T11:16:00.000+01:00

Det händer alltid spännande saker när det går bra för Vänsterpartiet, våra motståndare blir lite rädda och hänfaller då åt alla möjliga konstiga beteenden. Folkpartister, t ex, brukar alltid börja ropa "kommunister" i varenda försök till kommunikation. Och hör man det ordet, då vet man, då är man på rätt väg, de börjar bli rädda och saknar motargument. Det händer att även Moderater använder sig av kommunistspöket när de inte vet hur de ska bemöta vänsterpartister som har övertag. Nu har detta spritt sig även till Socialdemokraterna när Johan Westerholm liknar Vänsterpartiet vid en sekt för att vi vill arbeta för en förkortad arbetstid, något som skett under flera tillfällen i historien och även varit en klassisk fråga för Socialdemokrater att driva. Men Socialdemokratin är inte vad den tidigare varit. och nu kanske de är rädda att detta ska avslöjas.

Stämningen vid Vänsterpartiets 39 kongress i Uppsala 5-8 januari 2012 var på topp. Vi har valt en partiledare som inte bara vill ta fighten mot majoriteten utan även inom oppositionen för att bli Sveriges ledande vänsteralternativ, Sveriges enda vänsteralternativ, med realistiska möjligheter att påverka färdriktningen. Det handlar om vilka drömmar vi erbjuder medborgarna, inte bara att acceptera och mjuka upp de borgerliga "endavägenalternativen".

Om diagnoser och annorlundahet

2012-01-09T21:48:00.000+01:00

Föräldrar till barn med olika neuropsykiatriska funktionsförmågor har ofta under en lång tid innan barnet får diagnosen känt skuld, känt att andra ser på deras barn som ouppfostrade, besvärliga, oartiga, bråkiga osv. När diagnosen kommer är det ofta en lättnad, att få någonting som förklarar situationen och redskap att hantera sitt barn på ett bra sätt. Barnet kan även få hjälp i skolan, ev få komma till en mindre klass där det finns förståelse för problematiken.

Fler och fler barn får idag olika diagnoser av det här slaget. Vi kan fråga oss vad det beror på. En del menar att vi blivit bättre på att såväl upptäcka som diagnostisera barnen. Andra menar att det är nån slags mode. Väldigt få diskuterar den miljö som barnen idag växer upp i och hur gränserna för normalitet krymper. För om 5% av alla barn (en växande siffra som dessutom verkar vara högre i vissa områden) har en konstaterad diagnos (som antagligen fler har, men inte fått bekräftad) så kanske vi ska ställa oss frågan om det är de enskilda barnen som behöver en diagnos eller någonting i miljön runtomkring dem. Många barn vistas idag långa dagar i stora barngrupper, många barn bor varannan vecka i olika hem, många barn äter mycket färgämnen, socker, e-ämnen, fett, helfabrikat och halvfabrikat av olika slag, många barn sitter långa stunder framför olika elektroniska apparater, många barn är stressade och sover för lite. Dessutom ställs högre krav på prestation i såväl förskola som skola och idag hänger allt på den enskilde individen, det egna ansvaret, allt som händer dig är ditt eget fel (eller förtjänst). Har någonting av detta någon som helst betydelse?

Det har gått inflation i diagnostiserandet idag, så låter det allt oftare när vi diskuterar de här barnen. Vi är tillbaka till att föräldrarna är för släpphänta, för ointresserade, för dååååliga rätt och slätt. Och helt plötsligt lägger vi åter skulden på föräldrarna som nu får känna skam för att de försöker lägga en diagnos på sina barn när de helt enkelt misslyckats själva.

Sex timmars arbetsdag - på allas läppar

2012-01-07T23:22:00.000+01:00

Vad handlar det om när Vänsterpartiets kongress beslutar att partiet ska lyfta frågan om sex timmars arbetsdag igen? Fattar vi inte vad det kommer att kosta? Fattar vi inte att folk då kommer att skaffa två jobb och vara borta ännu mer? Hur tänkte vi nu?

För mig är en förkortning av arbetstiden en mycket större jämställdhetsfråga än vad utökat partiledarskap någonsin kommer att vara. En generell förkortning av arbetstiden möjliggör för både kvinnor och män att ta mer ansvar och lägga mer tid på familjen och hushållsarbetet, medan borgarnas svar på livspusselgåtan innebär att (för det mesta) ännu en kvinna ska plockas in för att hjälpa den redan befintliga kvinnan i förhållandet med hushållsarbetet (RUT). Medan mannen köper sig fri.

Att förkorta standardarbetstiden är inte gjort i en handvändning, men det har gjorts tidigare i historien. Flera gånger. Det har alltid inneburit någonting gott, det tror jag de flesta är överens om. Precis som ökningen av antalet semesterveckor. Det är ju frågor som vi arbetare slagits för och vunnit. Även arbetsgivarna har blivit vinnare p g a dessa förändringar; friskare personal, bättre effektivitet mm.

Vad det handlar om nu är ju att frågan om arbetstidsförkortning dyker upp på dagordningarna igen, att den diskuteras, att det görs relevanta utredningar, men även att det blir ett reellt alternativ att fundera över för människor. Idag har borgarna helt dagordningarna i sina händer och Socialdemokraterna följer snällt punkterna med en liten vinkling eller lättvariant av samma fråga. Att de som har makten också sätter dagordningen märks tydligt då t ex frågor som RUT tillåts ta sådan plats att det framstår som att det är varje familjs högsta dröm att ha hemtjänst trots att det finns både friska vuxna och barn som kan städa sin egen skit till hands. Det råder ingen tvekan om att det är svårt för de flesta, särskilt barnfamiljer, att få vardagspusslet att gå ihop, men drömmen borgerligheten då erbjuder är skattefinansierad hemhjälp. Eller varför inte vårdnadsbidrag. Och så får de ensamstående vårdbiträden att drömma om att utbilda sig till undersköterskor och få tvåtusen mer i månaden som ska gå till hemhjälp eftersom de själva är tvungna att jobba häcken av sig för att över huvud taget få det att gå runt. "Det ska jag unna mig, det är jag värd". Nu vill vi ge dessa utschasade arbetare ytterligare en dröm, "sex timmars arbetsdag med bibehållen lön, det är jag värd". Det människor drömmer om, det är ju ändå det de fått presenterat för sig på något sätt. Och tjatar man riktigt mycket om det så tror ju var och en att det är en livsnödvändighet.

Från Norrtäljeföreningen hade vi en motion om att som start införa sex timmars arbetsdag för familjer med barn upp t o m tolv år, vi tänkte att det kanske är en väg att gå. Nu var kongressen överens om att arbetstidsförkortningen ska vara allmän och inte rikta sig mot enskilda grupper och det är ju också vårt slutmål. Jag ser det lite som när man diskuterar nolltaxa i kollektivtrafiken; det handlar lite om hur vi ska presentera paketet och vilket tidplan som gäller. Ibland är det gynnsamt att tala om nolltaxa, ibland ses det som ett steg på vägen att t ex införa studentrabatt. Så tänkte vi i Norrtälje i den här frågan också, ett steg på vägen, men det finns en arbetsgrupp i partiet centralt och en strategi kommer att plockas fram. Efter det kommer det väl att framgå om vårt förslag var intressant på något vis.

Kongressen 1 - ett feministiskt parti är ett parti för alla

2012-01-07T19:26:00.000+01:00

Vänsterpartiet valde inte ett utökat ledarskap med möjlighet att välja två partiledare. Det tycker jag var trist. Jag kan köpa argument som att det inte med nödvändighet blir bättre med två, att det inte nödvändigtvis avlastar eller blir mer jämställt. Inget av dessa är heller mina argument för. Jag tror helt enkelt att det blir roligare; roligare för att vi gör nåt nytt, nåt annorlunda, men också roligare för de båda partiledarna som har varandra att luta sig på. Vid många tillfällen har det också varit så att partiledare varit inbjudna till olika evenemang och då har Mp kunnat komma med två personer, det är ibland en fördel. Att nån skulle kunna komma i skuggan av den andre i media eller att de båda ledarna skulle bli 1) för tighta eller 2) osams, tycker jag var löjliga argument emot. Det kan ju hända även i en partistyrelse och det är ju inte så att partistyrelsen vips skulle avskaffas för att partiet valde två ledare. Men men, vi hade fyra snygga kompetenta kandidater och ingen av dem skulle ha varit ett felval. Jag är nöjd ändå. Mer än nöjd, jag är stolt och förväntansfull inför framtiden och kommande valrörelser.

Direkt efter att kongressen avgjort att Vänsterpartiet även i framtiden ska ha en partiledare, så började diskussionerna huruvida detta MÅSTE bli en kvinnlig sådan. Kalle Larsson uttalar sig i TV och säger att i längden blir det omöjligt att ha en manlig partiledare för ett feministiskt parti. En nära släkting (manlig) till mig blir då genast upprörd och undrar på sin Facebookstatus om inte ALLA, oavsett hudfärg, kroppsvikt etc är välkomna i Vänsterpartiet, varför måste det prompt vara en kvinna som ordförande för ett feministiskt parti? Vänsterpartiet är, enligt honom, ett parti som inte står för allas lika rätt (eftersom en man då skulle kunna stoppas från att bli partiledare).

Eftersom jag tror att det här är ett ganska utbrett sätt att diskutera så väljer jag att skriva om det här på bloggen. I Vänsterpartiet, som feminister, så tror vi att män och kvinnor har samma kapacitet att leda ett parti. En man kan mycket väl vara partiledare för ett feministiskt parti, huvudsaken är inte vilket kön partiledaren har utan att det är en feminist. En ickefeminist kan inte vara ledare för ett feministiskt parti (borde inte kunna vara det i alla fall). Vad Kalle Larsson antagligen syftar på i sitt uttalande är att det kanske ser konstigt ut om vi hela tiden hävdar att kvinnor och män kan lika bra, har samma kvaliteter och är lika mycket värda, samtidigt som vi gång på gång på gång väljer en man att leda oss. Kalle är givetvis påläst och vet att det inte handlar om att det bara är män som är kompetenta och att det inte beror på att kvinnor inte vill utan att detta är någonting som är inbyggt i vårt system. För faktum är att som det ser ut idag så skulle det troligtvis vara lättare för min manliga släkting (som inte ens röstar på V) att bli ordförande för partiet än det skulle vara för mig (ok, kanske en liten överdrift, men inte särskilt stor) och det är det som är problemet. Och för oss i Vänsterpartiet så handlar det definitivt inte om att vi saknar kompetenta män heller, men det finns en trovärdighetsaspekt på problemet. Blir vi trovärdiga i vår feminist om vi inte någon gång väljer en kvinna till ordförandeposten?

Ett feministiskt parti (vilket ju alla partier var för ett antal år sedan) är inte ett parti som utesluter någon, ett feministiskt parti är i stället ett parti som försöker ge alla samma möjligheter och inte trampa på i patriarkala system som begränsar stora delar av befolkningens möjligheter att nå samma status som den andra halvan. Det är inte helt lätt att som man sätta sig in i den problematiken, blundar man så ser man den inte ens en gång. Det kan väl liknas med att förstå en funktionshindrads villkor, det gör du inte fullt ut förrän du varit där själv. Men du kan med vilja och ansträngning ta till dig information och erfarenheter om hur strukturer är uppbyggda, du kan skaffa dig kunskaper och därefter göra ett medvetet val att vilja vara med och förändra, att vilja vara feminist, för allas lika rättigheter.

Var går Norrtäljebornas skattepengar?

2011-12-23T15:32:00.000+01:00

Under en debatt om Tiohundra i höstas deklarerade Tiohundranämndens ordförande, Hans Andersson (Fp), att det var "över hans döda kropp" att det skulle kunna hända att Norrtäljebornas skattepengar gick in i företag som gjorde storvinster av dem utomlands. Och så kände vi oss alla trygga med privatiseringar, kundval, vårdval, upphandlingar och konkurrensutsättningsplaner för vård och omsorg i Norrtälje?

Till följd av de skandaler som varit kring bl a Carema care, lyftes så en fråga på kommunfullmäktige till samma H. Andersson om vilka som egentligen äger de vårdbolag som verkar i Norrtälje kommun. Det kunde han inte svara på (111219).

Två dagar senare (111221) var det nämndssammanträde i Tiohundranämnden och tre privata aktörer som verkar inom hemtjänst/hemsjukvård i kommunen var inbjudna att presentera sina verksamheter; Äldreliv, Fancy Care och Attendo Care. På en direkt fråga från H. Andersson svarade Attendo Cares representanter att deras ägare var IK investment, ett svenskt riskkapitalbolag. "Vad bra", sa Hans, "då vet jag till nästa gång jag får frågan."

Kvällen efter (111222) berättas det på TV4nyheterna om IK investment som åkt på en skattesmäll i miljardklassen efter spekulation och skatteplanering med placering av pengar utomlands. Intressant. Får se vad Folkpartisten ska svara nu då....

Skolavslutning i kyrkan - med blandade känslor

2011-12-21T19:33:00.000+01:00

Det har ju varit mycket diskussion kring skolavslutningar i kyrkan i media på sista tiden. Till exempel så medger ju inte nya skollagen att prästen pratar om gud på en skolavslutning där alla barn ska kunna delta. Och jag kan hålla med Otto Carneheim, som i lokalpressen beklagat sig över att som präst inte få prata om Gud i kyrkan, det blir ju lite konstigt. Ska man ta det här på allvar borde man väl egentligen inte förlägga skolavslutningen till just kyrkan? Kyrkan är ju i sig en kristen byggnad och innehåller religion vad man än pratar om från predikstolen.

Idag har jag besökt dotterns skolavslutning i just kyrkan. Prästen var som alltid superbra och pratade inte ett dugg om Gud, men missade ändå inte kristendomens humanistiska budskap. Frågan är var gränsen går för skollagen, i en kyrka sjunger man psalmer, är det okej att sjunga texter som "I varje hjärta armt och mörkt, sänd du en stråle blid, en stråle av Guds kärleks ljus i signad juletid" eller "Kristus till jorden är kommen, oss är en frälsare född"? Hur som helst så hände detta och för mig som är uppvuxen i ett, iofs väldigt sekulariserat men ändå, land med kristen kultur och tradition kändes det inte konstigt med psalmer i en kyrka eller budskap om Gud i juletid, men hur känns det för de som inte bekänner sig till kristendomen eller t o m bekänner sig till en annan religion?

Så börjar klasserna sjunga sina avslutningssånger. Förskoleklassen sjunger "Jag såg mamma kyssa tomten" och det känns med ens ännu mer snett än "Nu tändas tusen juleljus". Okej, de är sex år gamla. De ser mamma kyssa en annan man. Vad ska pappa säga? Ja, det gäller att i tid lära barnen att skuldbelägga kvinnan, att hon inte ska kyssa någon annan än den som är far till barnen. Tvåsamhet, heteronormativitet, you name it. Jesus, han älskade väl åtminstone alla? Men mamma, hon ska bara älska en.

Prästen talar om kungen som älskade guld mest av allt och allt han rörde blev till guld. Inte förrän hans egen älskade dotter blev till guld kom han på hur fel det var att älska guld mer än allt. Prästen fortsatte att uppmana barnen att "leka strömlöst" någon dag under jullovet; Stäng av TV och dator och TVspel, tänd stearinljus. Vet ni inte vad ni ska göra? Fråga farmor eller morfar eller någon vad de gjorde när de var små. Gå hem till en kompis som sällan får besök, det är den bästa julklapp ni kan ge. Ett budskap som kändes fint och rätt i tiden.

Några sånger till innan rektorn går upp och talar om hur härligt alla ska ha det på julafton, hon talar om dignande julbord, Kalle Anka på TV och många presenter, ledigt och sovmorgon. Och nu går mina tankar inte bara på de som av religiösa skäl inte firar jul, det finns så många som kanske inte har råd med ett dignande julbord eller som inte får så många julklappar eller som får sin jul saboterad av alkohol eller droger. Det finns föräldrar som måste jobba och barn som på så sätt inte får något egentligt jullov med sovmorgnar och lek. På något sätt är skolavslutningarnas glädje och högtidliga tal det som starkast markerar ojämlika villkor mellan skolans elever. Ska vi ha en skola för alla, där alla känner sig som jämlikar, och där de känner sig välkomna, måste vi utbildade vuxna som arbetar i skolan tänka till och tänka om och ta skolavslutningarna ytterligare en nivå. Det talas så vackert om värdegrunder, respekt och likabehandlingsplaner, men är det mer än vackra ord?

Blåklintens lokaler kvar tjugo år till?

2011-12-19T22:51:00.000+01:00

Idag debatterades en fråga som jag trodde att jag hade grepp om i Norrtälje kommunfullmäktige, nämligen frågan om förskolan Blåklintens lokaler. De nuvarande lokalerna har vid flera tillfällen under de ca tjugo åren förskolan funnits blivit utdömda av olika anledningar. Den dåliga miljön ger antagligen inte barnen några bestående men, men personalen som har arbetat där under en längre tid påverkas säkert av luften som inte är optimal nu, trots "nya" fläktar, men som tidigare varit ännu sämre p g a bl a fukt och ämnen i bottenplattan som frigjorts av fukten.

Hur som helst höll tydligen den borgerliga majoriteten en gång med om att miljön var undermålig och att det blev för dyrt att åtgärda, dåligt att hyra lokaler för kärnverksamhet osv. Beslut om en ny förskola togs äntligen. Jag har ju vid flera tillfällen berättat på den här bloggen om hur sedan personal och tjänstemän engagerades i att ta fram ett förslag till ny förskola. Det var ganska svårt att hitta en plats i området som accepterades av kringboende osv, flera platser var föreslagna innan förskolan hamnade vid lekplatsen som kallas "fortet" i folkmun.

Förslaget blev inte helt optimalt, till att börja med var det redan innan det byggdes, för litet. Det låg i skuggsluttning och skulle bli i två plan. Men man hade gjort så gott man kunnat efter förutsättningarna och det var en vacker förskola.

Själv har jag följt projektet som ledamot i kommunfullmäktige och kommunstyrelsen, men också som förälder och representant i enhetsrådet. Jag tycker jag borde vara insatt.

Idag när socialdemokraternas Elisabeth Björk ställer frågan om förskolan i Vigelsjö till kommunstyrelsens ordförande Kjell Jansson på fullmäktige svarar han att lokalerna inte alls är så undermåliga. Han dementerar också bestämt mitt inlägg om att förskolan ska rivas i sommar, vilket jag var tämligen säker på att vi fattat beslut om. "Förskolan kommer inte att rivas förrän ersättningslokaler finns", sa han. Med det och tillägget att lokalerna är mycket bättre än vad som sägs så kanske vi kan få se förskolan stå kvar i tjugo år till, med utlokalisering av barnen från och till p g a dålig luft.

Kjell Jansson svarar också att kommunen idag uppfyller barnomsorgsgarantin, vilket jag tycker blir lite otillfredsställande när jag hör att en person som bor i Norrtälje, arbetar i Norrtälje, vill börja arbeta i april och får plats för sina barn i barnomsorgen i Svanberga. Icke tillfredsställande. Och där kan jag fortsätta. Men jag slutar. För idag.

Prioriteringar i en blå kommun

2011-12-06T09:23:00.000+01:00

Vad är för mycket för pengar, vad är dyrt? Och vad är en bra investering? I Norrtälje blå kommun klubbas investering på investering; badhus, förskottering av vägar och järnvägar, avloppsledningar mm. Det är jätteviktiga investeringar och jag vänder mig inte emot dem, men, vad jag undrar är hur en ny förskola kan snubbla på målsnöret p g a ett par miljoner. "Det blir för dyrt", hette det på fullmäktige i juni, då ärendet gått igenom alla andra instanser. Det handlade om några miljoner.

Istället valde kommunalrådet att dra ur ärendet och börja om från början. Enligt kommunens tjänsteman så är kön till barnomsorg i Norrtälje stad ca 250 barn och det kommer den att vara ca fyra år framöver. Häromdagen hörde jag en förälder som vill börja jobba i april nästa år. Hon bor och arbetar i Norrtälje och blev erbjuden barnomsorg i Svanberga. Det är det enda som går att uppbringa. Det är akut brist på förskoleplatser i Norrtälje stad, ändå väljer man att fördröja ett ärende om en ny förskola p g a några futtiga miljoner (som det ändå kommer att kosta extra).

Nu öppnar kommunen 20+20 nya platser i Vigelsjö gård, samtidigt som planeringen av en ny förskola med fyra avdelningar fortsätter. Detta är långt ifrån nog. Blåklinten, som är den förskola som ska ersättas, har sex avdelningar idag, så den utbyggnaden (vigelsjö gård + blåklintens ersättningspaviljonger) kommer endast att täcka de platser som finns redan idag. Det blir ingen reell utbyggnad av platser. Samtidigt är det omöjligt för personer som vill starta fristående verksamheter att hitta lämpliga lokaler.

Och det är det här jag inte förstår, det finns pengar och det investeras hej vilt, men vad det gäller den viktigá utbyggnaden av barnomsorgen står det still. Utan en utbyggd barnomsorg får vi människor som inte kan komma i arbete. Och utan ett överskott av barnomsorgsplatser finns inga valmöjligheter för föräldrar och barn. Och utan valmöjligheter finns inga kvalitetshöjande incitament i en konkurrensmodell.

Detsamma gäller väl inom skolans värld. Vilka val finns egentligen att göra och hur lätt är det att byta om man inte är nöjd. Igår var sista dagen att göra skolval i kommunen och vad jag förstår låg "skolvalssidan" nere och visade meddelandet "Error" hela dagen. Nu väntar föräldrar runtom i kommunen på att kunna ge sina blivande sexåringar ett besked om vilken skola de får gå till. "Jag har redan valt", säger min femåring. "Ja, valt, ja", tänker jag, "men du ska inte tro att man får välja själv."

Hur liberalt är det på en skala?

2011-11-28T12:29:00.001+01:00

Folkpartiet tycker visst att föräldrar som inte är födda i Sverige inte ska ha rätt att vara hemma med sina barn lika länge som vi andra. En förkortad föräldrarledighet ska underlätta för invandrarkvinnor att komma ut på arbetsmarknaden. Och inte vilken arbetsmarknad som helst, de ska få jobba med extra låga löner också. Det är nämligen bättre att jobba med låg lön än att inte jobba alls. Hur tänkte de nu, Folkpartiet Liberalerna? Ska de tvinga människor att arbeta mot usel ersättning? Ska de införa tvångsregler som gäller utrikesfödda men inte andra? Hur liberalt är det på en skala?

Är läxorna värda besväret?

2011-11-10T20:08:00.000+01:00

Igår gick ett nyhetsprogram på svt1 där de talade om att läxor är den största konfliktorsaken i många hem. En intervjuad man skrattade och tyckte att det ändå var okej, så har det alltid varit, sa han, och det handlar om att föräldrarna ska ta ansvar och visa sin auktoritet över barnen, som i sin tur ska fostras. Idioti, tänker jag. Hur kan lärande bli roligt och entusiasmerande om det samtidigt är den största orsaken till konflikt inom familjen? Det finns ju så mycket andra konflikter. "Välj dina strider", säger experterna när de vill hjälpa familjer att minska antalet konflikter mellan barn och föräldrar.

För snart två år sedan publicerade Forskning och Framsteg denna intressanta artikel om läxors för och nackdelar (Läxor - för livet eller i onödan). Vi vet sedan länge att läxor missgynnar barn från svagare hem. Det har också visat sig att det har tillkommit allt fler outtalade läxor, de barn som inte hinner med arbetet i skolan får helt enkelt ta hem och göra färdigt. Läxor, avsedda för att skapa en länk mellan skolan och hemmet, har också i viss mån förlorat sitt syfte i och med alla de nya läxläsningsföretag som föräldrar gladeligen anlitar för att kunna stryka en stor konfliktorsak i hemmet. Om läxor ska vara bra bör de, enligt artikeln, vara mer individanpassade och ge direkt återkoppling.

När vi kommer hem är jag tvungen att snabbt få fram mat på bordet medan de två yngsta gråter och gnäller av trötthet och skolbarnet fräser. Ibland har hon träning (ja, det är viktigt att röra på sig också. Och att engagera sig i föreningslivet. Men skolarbetet går naturligtvis före allt annat, har dottern fått sig tillsagt i skolan). Hur som helst är det ingen inbjudande läxmiljö hemma vid tidpunkten för träning. Vi är alla trötta efter en hel arbetsdag. Hur kan man kräva att barn ska ha en längre arbetsdag än åtta timmar, kanske t o m tio?

Jag har resignerat vad det gäller läxkonflikten. Det är en strid jag väljer att välja bort. Hon kommer väl på det själv. När hon är mogen att ta eget ansvar för sina studier. De får väl höra av sig från skolan om hon ligger långt efter, om hon inte klarar målen. "sitt ned med ditt barn i lugn och ro och låt läxstunden bli en stund av lugn och ro" stod det i nån läxläsningsanvisning. Vad ska vi göra med de andra två då? Låsa in dem i en ljudisolerad låda? Det finns faktiskt tillfällen då jag rent av förbjuder läxläsning (ja, en sån korkad förälder är jag). Min syn på lärande tvingar mig att tycka att det är djupt olämpligt att traggla multiplikationstabellen vid sängdags när huvudet bultar av trötthet eller att stiga upp klockan fem på morgonen för att träna rättstavning. Jag tror inte det ger någonting jämfört med vad det kostar i energi.

Min dotter, som har sett Lilla Aktuellt på TV, tänker ta upp frågan om läxläsning på klassrådet. Hon har nämligen sett en kille där som lyfte frågan, fick eleverna med sig och det resulterade i att skolan slutade med läxor helt och hållet. Jag är glad att hon har så stor insyn och kunskap om hur vårt demokratiska system ska fungera och att hon kan göra upp en plan för hur hon ska kunna nå ett mål. Jag är däremot rädd för att hon blir besviken och bönar och ber om att hon inte ska ge upp hoppet och bli avtrubbad.

underlaget för mitt anförande i budget 2012, Norrtälje

2011-11-08T23:24:00.001+01:00

Vänsterpartiets gruppledare. Anförande budget 2012

Ordförande, fullmäktige

Norrtälje kommun har en godekonomi, det får vi ofta höra. Det kan däremot vara svårt att förstå attkommunen har en god ekonomi och gör vinst om man t ex är 92 år och nekassärskilt boende för att man är för frisk, det kan vara svårt att förstå attkommunen har en god ekonomi om man går i en grundskoleklass med 32 andra eleveroch har svårt att hänga med, det kan vara svårt att förstå att kommunen har engod ekonomi om man arbetar på en fritidsavdelning med 76 inskrivna barn och detkan vara svårt att förstå att kommunen har en god ekonomi om man dras medundermåliga, trånga lokaler för sin verksamhet och det inte finns pengar attbygga nytt, flytta eller rusta upp.

I Vänsterpartiet tror vi påtanken bakom Tiohundra och vi vill bygga vidare på den. Experimenterande medprivatiseringar och utförsäljningar görs runt om i Sverige, speciellt iStockholmsområdet, och det är inte alltid med goda resultat. Hittills visarexperimentet Tiohundra på mycket goda vinster för såväl brukare och ekonomi ochdet tycker vi i Vänsterpartiet att vi måste ta till oss och inte utsätta organisationenför påfrestningar som inte ger tydliga mervärden. Att få välja vilka personersom kommer hem och hjälper en när man behöver detta är positivt, att få väljavad man vill ha hjälp med är också positivt, men att välja vilket företag somska stoppa pengarna i fickan och att behöva undanhålla verksamhetspengar förprivata vinster tycker vi inte är ett mervärde som ska äventyra Tiohundrasgrundtanke. Vi vill istället jobba vidare på att låta Tiohundra AB skapaSveriges bästa och bredaste hemtjänstlösning samtidigt som vi vill fortsättabygga ut de särskilda boendena så att alla som fyllt åttio år, och så önskar,ska ha rätt till en plats.

All verksamhet blir inte avautomatik bättre av mer pengar. Det finns förändringar i organisation och tänksom kan medföra större förbättringar än tillskott av pengar, men det finnsockså förbättringar som kostar pengar. Exempel på sådana höjningar av kvalitetensom vi i Vänsterpartiet vill se är en ökad lärartäthet i våra skolor, mindrebarngrupper i såväl förskolan som på fritids samt barnomsorg på obekvämarbetstid. Vi måste påbörja dessa kvalitetsförbättringar nu.

Både den stora internationellastudie av Hattie, som Norrtälje kommun förlitar sig till i formandet av sinskolpolitik, och en dansk studie av Esping-Andersen visar att en bra förskolaär viktig för såväl barns lärande samt för barns jämlika möjligheter att klaraav skolans mål. Vad är en bra förskola? Skolverket pekar påkvalitetsindikatorer som barngruppsstorlek, pedagogtäthet och utbildningsnivåhos pedagogerna. Skolverket rekommenderar barngrupper på högst 15 barn. När detgäller små barn, barn med annat modersmål än svenska och barn med olikaneuropsykiatriska funktionsskillnader är det lämpligt med mindre grupper.

Under 2000talet har dengenomsnittliga gruppstorleken på förskolor i Sverige varit 17 barn, men mångagrupper är större än så. 2007 var 43% av förskolegrupperna större än 17 barn pergrupp. Stora barngrupper i förskolan har vi även i vår kommun, även om snittetkan hamna lågt eftersom det finns mycket små grupper i vissa landsbygdsområden.För oss i Vänsterpartiet är det viktigt att vi nu tar tag i detta och ser tillatt kunna erbjuda alla barn en förskola av hög kvalitet som blir en bra grundför ett jämlikt, livslångt lärande.

I Vänsterpartiet tycker vi ocksåatt det är viktigt att vi ser över storlekarna på fritidshemsgrupperna. I dennya skollagen framgår det tydligt hur skola och fritids tillsammans med hemmenska verka för att skapa en helhet kring barns lärande och utveckling. Mångabarn är långa dagar på fritids. För att skapa jämlika förhållanden för deraslärande och utveckling krävs att de under dagen ska kunna få lugn ochavskildhet, men också stöd och hjälp att göra läxor och reflektera överskoldagen. Det är då orimligt med fritidshemsgrupper på över 50 barn som trängsi trånga lokaler.

Nu har jag nämnt förskolan ochfritids som två viktiga faktorer för barns lärande och utveckling, det blir sålätt att vi bara fokuserar på just skolan och den enskilde lärarens kompetens,men det är så mycket mer som spelar in i barns liv. Det är viktigt att vi görsatsningar i skolan också, det behövs fler lärare och det finns barn som harrätt till olika former av stöd som idag får vänta länge på detta.

Våra bibliotek är grunden förvårt kulturliv och måste hela tiden värnas och utvecklas. Det gäller våraallmänna bibliotek på kommunens olika orter, men även de omtaladeskolbiblioteken och bokbussen. För oss i Vänsterpartiet är tillgång till godabibliotek ytterst en rättvisefråga. Att var och en, oberoende av personligaekonomiska resurser fritt ska kunna tillgodogöra sig bibliotekens resurser. Detligger oss också varmt om hjärtat att våra muséer och vårt stadsarkiv finnsöppet och tillgängligt för kommunens medborgare och för det syftet vill vianställa en stadsarkivarie.

Arbetslösheten och antaletmänniskor som blir utförsäkrade ur sjukförsäkringssystemet ökar liksomorosanmälningarna för barn, unga och vuxna. Alliansens politik för att minskautanförskapet verkar handla om att förtränga de människor som är svaga, sjukaeller i behov av samhällets stöd. Eftersom sociallagstiftningen är enrättighetslagstiftning slipper vi inte undan kostnaderna för att vi lägger enför låg budget. Det är omöjligt att på förhand säga hur utfallet försocialnämnden kommer att bli och därför är det av yttersta vikt attkommunstyrelsen på nära håll följer utvecklingen. Vi vill göra förstärkningar iNorrtälje och Hallstavik, men på sikt även i Rimbo. Budgeten bör räcka till merän att bara släcka bränder. Med förebyggande arbete kan stora kostnader minskaeller undvikas, men det är ett arbete som inte ligger enbart på socialnämndensbord.

Jordklotet sätter de ekologiskagränserna för vad som är möjligt för mänskligheten i ett långsiktigtperspektiv. Börser kan uppstå och rasa, men jordklot det har vi bara ett. Detär rimligt att en kommun med god ekonomi i den rika delen av världen är med ochpå allvar tar sitt ansvar för detta. Miljö- och klimatarbete måste skeintegrerat i varje verksamhet och det har störst effekt om det drivs i ettunderifrånperspektiv. Därför är det bra om varje nämnd kan öronmärka 1% av sinbudget för klimatarbete. Ibland behövs kanske bara ett tankearbete för attlägga om arbetet, ibland behövs investeringar eller omprioriteringar, men detär viktigt att alla verksamheter själva får tänka ut vad just de kan bidra med.Ett sätt att starta upp maskineriet kan vara att anordna en ”igångsparksdag”med inspiration och föreläsningar från andra kommuner eller verksamheter somlyckats. Att de kommunala verksamheterna blir klimatsmarta är också ett sättatt förenkla för våra medborgare att vara klimatsmarta. Kommunen föregår medgott exempel men är också en klimatsmart institution att nyttja.

Norrtälje kommun har en godekonomi. Så god att den borgerliga majoriteten är beredda att 2013 föreslå enskattesänkning. I Vänsterpartiet anser vi att det finns flerakvalitetshöjningar som är viktigare än en skattesänkning för våra medborgare.För 2012 föreslår vi en bibehållen skattesats på 20:12 kr, men inför 2013 kandet mycket väl hända att vi föreslår att återställa skattesatsen till det den var tidigare, innan borgarna sänkteden förra gången, för att kunna upprätthålla och utveckla en god kvalitet inomde kommunala verksamheterna.

Särskilt yttrande från Vänsterpartiet beträffande budget 2012, Norrtälje kommun

2011-11-08T23:21:00.000+01:00

Särskilt yttrande från Vänsterpartietangående budget 2012.

Vi ställer ossbakom samma finansiering och fördelning av pengarna mellan nämnderna somSocialdemokraterna föreslår, men vill se något annorlunda prioriteringar, vilkavi redogör för i detta yttrande.

Tiohundranämnden

IVänsterpartiet är vi angelägna om att bygga vidare på det unikaTiohundraprojektet och se de möjligheter som organisationen medför. En fortsattutbyggnad av särskilda boenden ska öka tryggheten hos de äldre och så småningommöjliggöra att alla som är över 80 år, och så önskar, ska kunna få en plats isärskilt boende. Vi vill också utnyttja Tiohundra AB för att skapa en bred,kompetent hemtjänst/hemsjukvård. Vi ska ta till vara samordningen av kunskapoch erfarenhet och avsluta experimenterandet med ideologiska privatiseringar.

Barn och skolnämnden

Kvaliteteninom skola och barnomsorg i kommunen måste höjas. Helheten runt barnen ärviktig och vi ser att såväl lärartätheten i skolan som vuxentätheten i förskolaoch skolbarnomsorg måste höjas. Vi vill också påbörja arbetet med att minskaantalet barn per grupp inom förskolan samt öppna möjligheten att kunna fåbarnomsorg på obekväm arbetstid.

Utbildningsnämnden

Vi ansluteross till Socialdemokraternas förslag.

Socialnämnden

Vi ställer ossbakom det som Socialdemokraterna skrivit, men vill förstärka oron för att deextra satsade pengarna kanske inte kommer att räcka. Sociallagen är enrättighetslagstiftning och att hjälpa människor som har det svårt är inget mankommer undan genom att snåla i budgeten. Det är däremot beklagligt om pengarnaenbart räcker till det som måste göras och inte ger utrymme för förebyggandearbete som på sikt skulle kunna minska kostnaderna. Det är bra att verksamheteni Hallstavik förstärks. På sikt vill vi också se satsningar i Rimbo.

Kultur och fritidsnämnden

Att utveckla biblioteken är en ytterst viktigrättvisefråga för Vänsterpartiet. Alla ska ha möjlighet att ta del avbibliotekens utbud oavsett personliga ekonomiska resurser. Biblioteken utgörsjälva grunden för kulturlivet.Vi vill också att kommunen utvecklar metoder för att integrerajämställdhetsperspektivet i sitt arbete med unga människor. Slutligen anser viatt det är dags att kommunen anställer en stadsarkivarie som kan utvecklastadsarkivet som en tillgänglig del av vårt nationella kulturarv.

Klimatnämnden

Vi stödjerförslaget om att 1 % av varje nämnds budget varje år öronmärks förklimatarbete.

Bygg och miljönämnden

Vi anser attdet är viktigt att värna det rörliga friluftslivet för att behålla en levandeoch attraktiv skärgård. Det innebär att vi ska vara ytterst sparsamma meddispenser från strandskyddslagen och ta hänsyn till natur- och kulturliv iområdet. Hänsyn till Norrtälje stads karaktär och historia måste tas vidrivningar och nybyggnation i staden. Eftersom staden angår fler än de som bordär, bör bred majoritet sökas om större förändringar av stadskärnan ska göras.

Kommunstyrelsen

Vi stödjerSocialdemokraternas text om en mer strukturerad personalpolitik och enförstärkning av personalkontoret med förhandlingschef och politiskförhandlingsdelegation. Vi vill också att kommunens internbank intetvångsansluter de kommunala bolagen och att det extra räntepåslaget på 1,5 %ska upphöra. Vi tycker också att det är viktigt att Gevärsfaktoriet rustas uppoch att kommunens muséer kan utvecklas, men ansluter oss inte till den textSocialdemokraterna har utan hänvisar till vår egen motion om ett ”tredje skepp”på Pythagoras.

Uppdrag

Vi vill gekommunledningen följande utrednings och uppföljningsuppdrag:

Att skolans lokaler ej skaingå i barn och skolnämndens rambudget

Att regelverketkring internbanken omarbetas så att de kommunala bolagen ej är tvångsanslutna

Att samtliganämnder och styrelser tar fram mål och budget för sitt klimatarbete

Att kommunstyrelsensärskilt följer socialnämndens utveckling av ekonomiskt bistånd ochvolymökningar

Att kommunstyrelsensärskilt följer utbildningsnämndens ekonomiska utveckling av gymnasieskolan medanledning av minskade statsbidrag

Vald till kongressombud

2011-11-08T23:18:00.003+01:00

Ikväll har nordostkretsen i Vänsterpartiets storstockholmsdistrikt samlats för att välja ombud till kongressen i januari. Valdes gjorde undertecknad och Francisco Contreras, Österåker. Under kvällen diskuterades främst delat eller enskilt ledarskap och vem/vilka som är favoritkandidaterna. Efter att ha lyssnat till kamraterna tolkar jag det som att väldigt många ställer sig positiva till ett delat ledarskap, att detta skulle vara ett sätt att tänka nytt, men även ett sätt att komma ifrån personfixering och den press som vid enskilt ledarskap läggs på en person. Kandidaterna som främst förespråkades uppfattade jag som Ulla Andersson och Jonas Sjöstedt.

Så, det finns kanske hopp om att kongressen ändrar partistyrelsens linje och förespråkar ett delat ledarskap. Själv tycker jag det skulle vara spännande.

en annan som bloggat om delat ledarskap i vänsterpartiet är Kristian Krassman (S).

Vad är Tiohundranämndens ansvar?

2011-10-25T11:53:00.000+02:00

I dagen Norrtelje tidning skrivs det på ledarplats om kundvalet inom hemtjänst/hemsjukvård och rehabilitering. Mycket riktigt påpekar ledaren att politikerna i Tiohundranämnden måste vara vaksamma på hur kvaliteten kommer att påverkas av detta. Det kopplar jag nästan direkt till den artikel som igår publicerades i samma tidning och handlade om Attendo Care som vill bli störst i Sverige på hemtjänst. Direkt efter att jag läst artikeln drack jag kaffe tillsammans med en vikarie på Attendo Care som berättade hur hon och en annan vikarie ensamma blivit satta på att ta hand om ett helt område under lördagkvällen. Till den vanliga slingan hade lagts ytterligare brukare som ingen av dem träffat förut och för dessa fanns inte heller något tillgängligt biståndsbeslut utan bara lösa lappar om vad som skulle göras. Inte heller fanns någon ansvarig att tillfråga. När en äldre dam talade om att hon inte behövde någon ny blöja för att hon kunde byta den själv, vet vikarierna inte om de ska respektera detta eller om kvinnan är senil och behöver övertygas om att en ny blöja ska på. När de ringer till en annan dam för att berätta att de blir sena p g a den nya rutten, så säger hon att de inte behöver komma för att hon har redan värmt sin mat själv. Frågan är om alla brukare får det stöd de är berättigade till och betalar för. En timma innan min väninna skulle börja jobba ringde den som arbetade skiftet innan och bad att få vidarekoppla larmet till hennes hemtelefon eftersom det inte fanns någon på plats som kunde ta emot larm. Efter arbetstidens slut är de tvungna att sitta kvar (eftersom de inte hinner med detta under arbetstid) och efterlogga och godkänna loggningar som gjorts under kvällen så att avrapporteringen blir korrekt.

Behöver de anställda gå på toaletten eller stoppa i sig något att äta under arbetspasset sker det i skogen eller i bilen (ätandet!!) Har även hört från andra att schemaläggning sköts från passagerarsätet i en rullande bil.

Detta kan hända i det offentliga eller i det privata. Skillnaden är att vi i det offentliga har bättre verktyg att ta tag i missförhållanden. Det offentliga har heller inga krav på att det ska bli pengar över att stoppa i aktieägarnas fickor. Sedan tycker jag att det är viktigt att uppmuntra idéer och initiativ från arbetstagare även inom det gemensamma för att skapa arbetsglädje och effektiviseringar som gynnar brukarna.

Vidare skriver Reidar Carlsson i sin ledare att Tiohundranämnden nu måste se till att villkoren för att bli auktoriserad inom hemtjänst/hemsjukvård måste anpassas så att de små företagen inte slås ut från marknaden. Ja, det är fint tänkt och önskvärt, men det är inte Tiohundranämndens uppgift. Tiohundraprojektet går ut på att sätta brukaren/patienten i centrum och nämndens uppgift är således att skapa helhetslösningar runt individen. Det har man gjort genom att kräva att den som utför hemtjänst också ska kunna ställa upp med hemsjukvård och hemrehabilitering. Det minskar krånglet för den enskilde och det minskar antalet männiksor som springer i den behövandes hem. Att rucka på dessa krav för att göra det möjligt för mindre företag är inte Tiohundranämndens uppgift.

Tiohundra skapades för att sätta brukaren i centrum. Till sitt förfogande har nämnden Tiohundra AB som är det företag som självklart kan sy ihop helhetslösningar då det rymmer såväl tidigare kommunala som tidigare landstingsuppgifter. Själv trodde jag syftet var att använda bolaget till detta och inte att göra "som alla andra" och slänga ut all verksamhet på privata entreprenörer. Valfriheten måste bestå i att kunna välja "tjänster" och att kunna välja personer som kommer hem till sig, vilket går att ordna inom Tiohundra AB, och inte att vara tvungen att välja vilken aktieägare som ska stoppa skatteslantarna i fickan.

Vem vill vi se i maktens korridorer?

2011-10-24T22:03:00.001+02:00

När vi på kommunfullmäktige häromsistens debatterade partiernas insyn i nämndarbetet fick vi av vice kommunalrådet, Berit Jansson (C), veta att det upplägget vi har kring nämndarbetet beslutats i samstämmighet inför mandatperioden. Inget hade haft någonting att invända mot upplägget och så här har vi ju gjort tidigare. Klaréus (M) var också uppe i talarstolen och deklarerade att nämndarbetet och insynen sköttes enligt en oklanderlig norm. Väl så. Varför förändra något som fungerar så bra? Åtminstone fungerar det bra för dem som sätter dagordningen och innehar tolkningsföreträde.

I våras tyckte Mats Wedberg (Mp) att det var tråkigt att kommunstyrelsen skulle sitta bänkade likt en gammeldags skolklass på rader bakom varandra utan att kunna se den man pratade med i ögonen. Han tog själv initiativ och möblerade om kommunstyrelsesalen innan sammanträdet (till en hästsko), vilket ledde till att kommunalrådet, Kjell Jansson Allsmäktig (M) fick något som liknade ett hysteriskt anfall (men det är ju gudbevars förbehållet kvinnor) och slet själv tillbaka alla möblerna under tiden han om och om igen upprepade för sig själv att han var ordförande och det var han som bestämde hur borden skulle stå.

Det tycks lite konstigt att en person som, enligt sin egen utsago, vaknar med en ny idé varje morgon, har så svårt att ta till sig andras idéer om förnyelser. Idag på kommunstyrelsen skulle vi ta beslut om sammanträdesdagar för 2012, säkert en fråga som man inte förväntat sig några speciella invändningar på. Jag ville heller inte göra några kommentarer kring datumen eftersom jag i min planering inte hunnit in i 2012 än. Däremot ville jag gärna lyfta det här med sammanträdestiderna. Jag har även tidigare bloggat om det idiotiska i att lägga ett sammanträde mellan 18.00 och 18.45. Dessutom har vi gruppmöte innan mellan 16-18. Barnomsorgen stänger 18.30, d v s varje gång det är kommunstyrelse som måste det trixas och fixas med barnvakt. Hur idiotiskt som helst.

Jag föreslog helt sonika att sammanträdet skulle ligga en timma tidigare, 17.00. Men se det gick inte. "Det här har vi redan bestämt och alla var överens", började argumentationen från det idérike kommunalrådet (M). "Dessutom går arbetslinjen först för oss Moderater, man måste kunna arbeta OCH vara aktiv i politiken." Jahaja, men tydligen inte ha barn OCH vara aktiv i politiken. Och tydligen arbetar inte småbarnsföräldrar i kommunalrådets ögon.

Alltså, det skulle räcka med en halvtimma tidigare. Men kommunalrådet med de många nya idéerna är inte beredd att ändra på någonting som passar honom som handsken. Antagligen vill han inte ha in någon annan typ av människor än just de som redan sitter där. Antagligen är det läskigt om för många människor som inte känner till normerna kommer allt för nära beslutspunkterna.

Jag skulle vilja säga att det är ett medelåldersgubbvälde (och nu bryr jag mig inte om att en del av gubbarna är tanter). Flera jobbar med politiska uppdrag på heltid eller har arbeten som gör det fullt möjligt att gå ifrån tidigare för att delta i kommunstyrelsesammanträden. Man har faktiskt rätt till ledigt för förtroendeuppdrag (även om det inte är praktiskt möjligt på alla arbetsplatser). Jag antar att kommunalrådet (M) och hans gubbkompisar tycker att det vore lämpligare om vi småbarnsföräldrar anlitade nån RUT som hämtade barnen i förskolan, så att vi också bidrog till näringslivets blomstring. Eller att vi helt enkelt höll oss borta från maktens korridorer så de fick ha sina briljanta nya idéer i fred.

Dyrt och luddigt - och effektivt dödande av kreativitet

2011-10-12T22:23:00.000+02:00

Förra gången den kommunale tjänstemannen besökte föräldrarmötet på förskolan Blåklinten var han engagerad och glad att få berätta om den nya arkitektritade förskolan som tagits fram i ett nära samarbete med rektor och personal under ett antal år. Den här gången fick han klä skott för den moderata kommunledningens hastiga tillbakadragande av förslaget i juni och presentera en tillfällig och dyr paviljonglösning, på en 3-5, högst 10årig period. Vad än den slutliga förskolelösningen kan tänkas bli, så blir det ändå paviljonger en tid eftersom den nuvarande förskolan ska utrymmas i sommar och ingen ny hinner stå färdig tills dess. Beslut om en paviljonglösning i upp till 5 år kan tas på tjänstemannanivå, det behöver inte ens upp till fullmäktige för diskussion...

En av anledningarna till att hyresvärden till den nuvarande förskolan Blåklinten, det kommunala bostadsbolaget Roslagsbostäder, inte ombads att rusta upp den nedgågna byggnaden var att kommunen ville kliva ur hyrda lokaler och bygga eget. En av de ev framtida lösningar som nu diskuteras är att förskolan efter paviljongtiden flyttar tillbaka som hyresgäster hos Roslagsbostäder på samma tomt, fast då i bottenvåningen av ett av två höghus som planeras byggas på platsen. Tydligen har Moderaterna ändrat sig angående att flytta kärnverksamheter till egna lokaler eller så är de bara luddiga som vanligt.

Ett annat framtidsalternativ som tjänstemannen gärna pratade sig varm för var att det faktiskt skulle bli precis den förskola som planerats fram från början, nu när kostnadsläget förändrats, men eftersom det nu kommer att fördröjas kommer det ändå att bli en paviljonglösning under tiden. En dyr paviljonglösning. Vi ska minnas att förslaget som gått igenom alla remissinstanser drogs ut från kommunfullmäktiges sammanträde i juni för att det ansågs bli för dyrt, 38 miljoner kronor.

Givetvis beror det på hur man prioriterar. Förskolans nuvarande lokaler har varit undermåliga i många år, en ny lösning är akut, ändå försenas och fördyras bygget. Däremot verkar det lätt att snabbt få igenom ett förslag om ett helt nytt badhus som ingen tidigare hört talas om för 140 miljoner kronor, så att det kan stå färdigt redan nästa vinter. Jag har ingenting emot ett nytt badhus, det behövs, men om det är lika akut som nya lokaler för barnen i Vigelsjö, det tvivlar jag på.

Det tråkigaste är givetvis att personalen arbetat med detta projekt i flera år och såg fram emot att få flytta in i de nya lokalerna som de själva haft inflytande över. Eventuellt kommer de i framtiden (de som är kvar då) att få flytta in i just de lokalerna, eventuellt blir det något helt annat och det arbete och engagemang (och pengar) som lagts ned på medinflytande och kreativitet känns bortkastade. "Men det har varit himla roligt att arbeta med det här tillsammans, vi har nog besökt ett tiotal förskolor runt om i landet för inspiration", säger tjänstemannen. Paviljongerna är ju bara en tillfällig lösning.

NEJ, paviljonger må vara en tillfällig lösning för tjänstemän, politiker, förskolepersonal och t o m föräldrar, men för det barn som går på förskolan idag är paviljongerna ingen tillfällig lösning. Det barn som är ett år i dag eller nästa år när paviljongerna invigs, hinner förverka sin dagistid innan den nya förskolan står klar om vi ponerar att paviljongerna används i 5 år. Vi ska också ha i åtanke att alla de arrangemang som staket, gård, parkeringar o dyl som måste iordningställas runt paviljongerna blir "billigare" ju längre man använder dem. För barnen är paviljonger en permanent lösning.

Dyrt, luddiga baktankar (kanske föräldrar och personal får annat fokus än tillagningskök nu) och ett effektivt dödande av initiativkraft och kreativitet. Mitt förslag är att det ursprungliga förslaget, som ju redan gått igenom alla remissinstanser, läggs på bordet på nästa fullmäktige (nu med nytt kostnadsläge på marknaden) och klubbas igenom. Kom igen Kjelle, visa lite handlingskraft även när det gäller barnen i Vigelsjö!

Valfrihet i all ära - men den är varken reell eller århundradets hit

2011-10-10T22:16:00.001+02:00

Vårdvalet får underkänt i en stor forskarrapport som bla DN och SvD skriver om. I DNartikeln påminner Ulrika Winblad, forskare vid Uppsala universitet, om att det varit möjligt att välja vårdcentral ända sedan 1990-talet och att det i sig inte är någonting nytt som kommit med borgarnas s k vårdval. I en föredömligt bra artikel i dagens Norrtelje tidning, som tyvärr inte går att länka till, skriver folkpartisten Lennart Rohdin om de moderata dimbankerna kring Tiohundra och upplyser oss om att regeringen på intet vis påtvingar hela landets landstingsverksamheter till den vårdmodell som finns i Stockholm. Anledningen till att de olika vårdvalsmodellerna i landet döms ut är bl a att valfriheten inte ökat eftersom det är omöjligt för patienter/kunder/brukare att få en helhetsbild och kunna göra bra val. Antalet företag och utförare har ökat, men konkurrensen har inte lett till ökad kvalitet. Ledaren i Kommunals länstidning berättar om hur Stockholm översvämmas av hemtjänstföretag sedan kundval införts, men hur valfriheten för de som är i behov ändå lyser med sin frånvaro. När man är i behov av hemtjänst är man ganska skröplig och vad de olika företagen kan erbjuda enligt sina reklambroschyrer är sammanfattningsvis "Vård, omsorg och service av hög kvalitet, dygnet runt samt trevligt bemötande." Ja, skam vore det väl annars.

I Tiohundranämnden har jag klart känt av att antalet utförare varit viktigare än medborgaren i fokus under genomförandet av kundvalet inom hemtjänsten. Förvaltningen arbetade med att ta fram riktlinjer, inga nya utförare dök upp, de gamla var nöjda med hemtjänsten. Förvaltningen ändrade riktlinjerna, en ny utförare dök upp, Tiohundra AB (det egna bolaget) sade upp hemtjänståtagandet i två av fyra geografiska områden p g a för dålig ersättning (bl a). Förvaltningen upphandlade hemtjänsten i två områden och gav två jättar inom vård och omsorg möjlighet att på allvar rota sig i kommunen. Då upphandlingstiden löper ut kommer kundvalet att börja gälla igen inom de två områdena, men då har ju det två storföretagen redan fått möjlighet att arbeta upp en kundstock och ges en klar fördel gentemot ev nya etableringar. Givetvis gjorde förvaltningen inte detta utan politiken i ryggen.

En del partier ser, lite naivt, framför sig hur hemtjänsten/hemsjukvården i framtiden kommer att skötas av en mängd duktiga, initiativrika lokala småföretag. Andra partier (läs Moderaterna) tycker att det är huvudsaken att vård, omsorg, skola eller vad det nu handlar om, sköts av andra än offentligt anställda. Mängden utförare har egentligen inte så stor betydelse, bara andelen av den totala servicen som faktiskt är privat och inte offentlig.

Peter Andersson skriver i sin blogg: "Vad jag kan se talas här om "alla landsting" och att "inget landsting" har lyckats. Det tolkar jag som att det också gäller Stockholms läns landsting som har slagit på trumman ganska intensivt om vårdvalet. Nu finns ett stort behov att släppa det fokus som funnits på fler entreprenörer i vården och i stället se till patientbehovet. Tyvärr har det kommit skymundan i euforin kring vårdens producenter. "

Det låter som att Peter Andersson har greppat det där med Tiohundratanken mer än någon engagerad Moderat. Men de senare verkar inte ha mycket till övers för forskare eller utbildat folk heller, så länge de inte föreslår privatisering som allena saliggörande och bot på samhällets alla problem.

Utan sjukhus strandar Tiohundratanken

2011-10-09T20:15:00.000+02:00

Kommer debatten om Norrtälje sjukhus som akutsjukhus någonsin att få en ände? Det stämmer mycket väl, som många ivrigt påminner oss om, att det var en vänstermajoritet i landstinget som fick tjänstemannaförslaget om en nedläggning av dygnetruntakuten i Norrtälje på sitt bord och var villig att rösta igenom förslaget. Men det stämmer också att det var politiker som ändrade ståndpunkt, en del för att de insåg hur tokigt förslaget var, andra av valtaktiska skäl. Det fanns också politiker på vänstersidan som redan från början insåg det katastrofala i förslaget.

Det var stora besparingar som måste göras i landstinget efter att borgerligheten med Ralf Ledel i spetsen kört ekonomin mer än i botten. När "kompromissen" Tiohundra drevs igenom var det inte enbart en vinst för sjukhuset och Norrtäljeborna, det var också ett kraftigt sparbeting som skulle tas igen genom ökad samverkan inom det nya Tiohundra.

Dålig ekonomi är ju också någonting som följt projektet från start, men kanske är det inte så konstigt med tanke på hur det hela började.

Tanken var alltså att vi skulle kunna upprätthålla akutmottagningen (som är dyr) i Norrtälje genom att göra samordningsvinster då vi tog ansvar för helheten. Tiohundratanken, patienten i centrum, samordning av resurser. Tiohundra är ett projekt, en avskild verksamhet där vi skulle testa någonting nytt. Tiohundra är ett unikt projekt i världen, mycket mer unikt och nytänkande än vad Moderaternas vårdval och kundval är. Men Moderaterna håller fast vid att deras s k valfrihet är det mest revolutionerande vården sett i mannaminne.

En forskare som studerat sjukvård och sjukvårdssystem i hela världen i mer än 25 år sa förra veckan vid en första workshop kring utvärderingen av Tiohundraprojektet "Do not touch". Han menade att vi som på något sätt varit med och arbetat kring Tiohundra inte förstår storheten och det unika med projektet. Flera av forskarna menade också att vi skulle jobba vidare med Tiohundra och låta det vara ett område för experimenterande, som sedan andra kan ta lärdom av.

De borgerliga politikerna, som inte drog sig för att inte "tro på" forskarnas resultat, hänvisade till nya lagar om vårdval och LOV och menade att det inte gick att göra på andra sätt än att sälja ut, upphandla och öppna upp för privata entreprenörer. Forskarna menade att det nog gick det om man ville. De antydde också att en uppsplittring av bolaget kan leda till att Norrtälje sjukhus i framtiden inte kan vara kvar som ett fullskaligt akutsjukhus med det befolkningsunderlag som finns i kommunen. Som jag brukar säga, det vi förlorar på gungorna, tar vi igen på karusellerna.

Även borgerliga politiker i Norrtälje öppnar nu upp för att bryta ur sjukhuset ur Tiohundra och sälja det. Detta till trots att man bara för några veckor sedan upprördes av Socialdemokraternas kampanj om att inte sälja sjukhuset. Enligt Lars Skoglund, VD i Tiohundra AB, är sjukhuset navet i bolaget. Jag ställer mig frågan: Vad skulle bli kvar utan sjukhuset? Då skulle projektet inte vara mer unikt än kommunala vårdcentraler i Sigtuna eller liknande projekt. Och snart är ändå vårdcentralerna privata och hemtjänsten privat osv....

Jag skulle väl kunna fortsätta mitt resonemang i evighet, men jag avslutar här och återkommer med en enkel fråga till Tiohundranämndens vice ordförande Sofia Paulsson (M) på landstingsfullmäktige nästa vecka. Sen fortsätter jag ifrågasätta deras privatiseringsagenda och vad den har med medborgaren i centrum i Norrtälje att göra.

Klarspråk om sjukhuset

2011-10-03T21:53:00.000+02:00

Förra veckan var det debatt om sjukhusets framtid i Norrtälje konsthall, detta åtta år efter en "heta hösten" då akutmottagningen hotades av nedläggning och karolinerna från Roslagen gick man ur huse för att rädda sitt sjukhus. De flesta trodde väl att frågan inte skulle bli aktuell igen inom mannaminne (Nu har jag använt två uttryck som innehåller termen man då jag egentligen menar människa, såväl man som kvinna, vill bara förtydliga att även kvinnor stod upp i kampen för sjukhusets vara).

Debatten i konsthallen stod däremot mellan två män, Tiohundranämndens nuvarande ordförande, folkpartisten Hans Andersson och andre vice ordförande Håkan Jonsson (S). Socialdemokraterna i Norrtälje har under sensommaren och hösten drivit en kampanj för att slå vakt om Tiohundra och Norrtälje sjukhus, en kampanj som vi i Vänsterpartiet givetvis stödjer. Men när Socialdemokraterna sätter upp skyltar om att rädda sjukhuset blir kommunledningen irriterad, trots att några partier i den sittande majoriteten hade liknande skyltar under valrörelsen. Och Hans Andersson (Fp) menar att konkurrensutsättning av en verksamhet (geriatriken på Norrtälje sjukhus) inte betyder att den i verkligheten ska konkurrensutsättas utan att det är någonting som man gör bara för att få lärdom om geriatrik. Ja, efter som samtliga sjukhus i övriga Stockholms län (som inte ingår i Tiohundraprojektet) ska konkurrensutsättas, så tyckte ledningen i Tiohundranämnden att även Norrtälje sjukhus geriatrik måste konkurrensutsättas eftersom kunskapen om geriatrik finns i landstinget och, som Hans A sa; Vi kanske kan lära oss någonting...

Det spelade ingen roll hur många gånger Håkan Jonsson (S) ställde frågan om varför den borgerliga majoriteten vill slå sönder Tiohundra innan projekttiden är slut och utvärderingen gjord. Hans A nekade till att delar av sjukhuset skulle säljas ut och till att det fanns ett nedläggningshot mot sjukhuset. I stället ville han givetvis berätta om de positiva effekter Tiohundrasamarbetet haft på t ex äldreomsorgen. Varför den borgerliga majoriteten efter att ha varit med och lyft kvaliteten inom äldreomsorgen sedan väljer att privatisera stora delar av den (med omtalade försämringar som följd) var givetvis inte heller någonting som Hans A valde att stå för utan hänvisade bara till lagar som gör det möjligt att privatisera och därför görs det.

Lite av detta är ju den mer klarspråkiga Sofia Paulsson (M), som ska ta över ordförandeklubban i Tiohundranämnden efter nyår, också inne på då hon i dagens Norrtelje tidning menar att det vore orättvist mot Norrtäljeborna att låta Tiohundraprojektet löpa ut i sin ursprungliga form när resten av Sverige, och framför allt Stockholms län, privatiseras i en rasande takt. Helt övertygad och utan normkritiska tankar vill hon genomföra "det enda rätta" även i Norrtälje kommun. Det helt fantastiska är ju att hon helt historielöst också vill skilja Norrtälje sjukhus från övriga Tiohundraverksamheter. Utan en tanke på att det i grund och botten var uppslutningen kring Norrtälje sjukhus överlevnad som samlade medborgarna kring Tiohundratanken och också "räddade" sjukhuset den gången.

Moderaterna och deras släptåg kan fortsätta att försöka skrämma medborgarna med sina historier om vilka det var som en gång ville slå spiken i kistan på sjukhuset. De som var på väg att göra det misstaget hade åtminstone människor med civilkurage i leden, och de har i dag tagit sitt förnuft tillfånga och på allvar insett vad en grundlig samverkan som Tiohundra skulle kunna åstadkomma i fråga om kontinuitet, trygghet, effektivitet och ansvarstagande. Det vi bör vara rädda för är privatiseringensdyrkare som tror att marknaden löser omsorgen och tryggheten om medborgarna om vi bara släpper in den. Kampen för Norrtälje sjukhus och hela Tiohundraverksamheten är lika viktig idag som den var för åtta år sedan.

Angående styrskick och demokrati - inlägg från lokaltidningen 110930

2011-09-30T09:12:00.000+02:00

Tisdagen den 20 september gerBarn och skolnämndens ordförande Göran Pettersson (M) genmäle på debattinläggom en strävan mot en avgiftsfri skola som Kristian Krassman och Hanna StymneBratt (S) tidigare fått publicerade. Precis som när idéer och visioner kringNorrtälje kommuns skolor lyfts via interpellationer och motioner ikommunfullmäktige, gömmer sig Pettersson (M) bakom parollen om att alla äröverens i nämnden.

Det finns för- och nackdelar medkonsensuspolitiken. Fördelen är när långsiktiga beslut fattas, att de inte rivsupp och ändras om vid nästa maktskifte. Nackdelen är att det är endastordförande som bestämmer vad det ska råda konsensus om. Initiativ som kommervia fullmäktige och debattsidan i lokaltidningen är ingenting som lyfts tillkonsensus utan avfärdas istället som störande i nämndens arbete.

För oss som arbetar i politiskopposition är det däremot det verktyg att synliggöra, marknadsföra och försökaförverkliga våra visioner, som erbjuds. Vi går precis den väg som systemettillåter och rekommenderar. Vi ger röst åt de människor som inte röstat påModeraterna eller något av de andra borgerliga partierna som styr Norrtäljeidag. Vi för talan om de idéer som bärs av de människor som röstat på någotparti i den politiska oppositionen, för det är det de förväntar sig av oss somrepresentanter för deras röst.

I Vänsterpartiet tycker vi attdet är underbart att få verka i en representativ demokrati som ger var och enfrihet att uttrycka sina åsikter och visioner och via det politiska systemetförsöka förverkliga dem, försöka förändra ett samhälle som vi tror skulle kunnabli bättre. Samförstånd är gott, men utan kritiskt tänkande och annorlundaidéer står vi bara still och stampar.

Catarina Wahlgren, Vänsterpartiet

Veckans demokratidiskussion och lite järnvägar

2011-09-29T22:38:00.000+02:00

I måndags hölls det första kommunfullmäktige efter ett långt sommaruppehåll. Många punkter på dagordningen fick utgår för att flera ledamöter var frånvarande. En fråga som däremot togs upp till behandling var Sverigedemokraternas motion om insyn i nämndernas arbeter för partier som är representerade i fullmäktige, men inte har mandat i nämnderna. En motion som också stöddes av Miljöpartiet och Vänsterpartiet.

För er som inte är så insatta i hur lokaldemokratin fungerar så kan jag berätta att partierna får mandat i fullmäktige räknat efter antalet röster i de olika valdistrikten. Sen ger ett visst antal mandat i fullmäktige rätt till en viss representation i nämnderna. Partier kan också samverka för att få platser i nämnder. Som det ser ut idag måste ett parti ha 5 mandat i fullmäktige för att kunna ta plats i nämnder av egen kraft. Idag ligger 2 av fullmäktiges partier på exakt 5 mandat och 3 av dem har färre. Det är alltså minst 5 partier som utan samarbete riskerar att stå utanför nämndarbetet efter nästa val. Det är nog bara 2 partier som kan känna sig riktigt säkra på att få vara med och det är också de som ivrigast försvarar det nuvarande systemet (där de mäktigaste partierna också kan besluta om att ett visst mindre parti kan få en observatörsplats i en nämnd, men inte av självklarhet utan av nåd).

Varför är det då så viktigt för de små partierna att få insyn (ej beslutsrätt) i nämnderna? Jo, i nämnderna diskuteras alla frågor som senare kommer upp i fullmäktige för beslut. I nämnderna får vi politiker tillgång till tjänstemän och såväl skriftlig som muntlig information. Vi kan ställa frågor och i god tid bilda oss en uppfattning om frågor och alternativ innan de lyfts till beslut i fullmäktige. Ett parti som har nämndrepresentation har bra mycket bättre förutsättningar att också ha kunniga och väl pålästa representanter i fullmäktige, vilket ger en mer saklig, konkret och givande debatt kring de beslut som fattas.

Centerpartiet skyller på kostnader och menar att det tagits en arbetsordning efter valet som ingen ifrågasatte (men hallå, nu gör nån det!), Moderaterna menade på att det finns en norm för hur nämndarbetet i den här kommunen går till och den bör man hålla sig till. Vilka superbra argument.

Med ett par normkritiska glasögon kan jag krasst konstatera att de flesta engagerade politiker i den här kommunen är av samma ålder, samma klass och samma hudfärg. Visst finns det en norm, men vad är det som säger att vi inte alla skulle ha att tjäna på att utmana den lite? Brukar vi inte säga att vi eftersträvar en mer representativ sammansättning förtroendevalda? Och ett sätt att försöka åstadkomma detta skulle ju kunna vara att rucka på normerna och prova nya grepp.

En bra mycket sämre motion av Sverigedemokraterna lockade också en del ledamöter till debatt. SD ville resa en staty av Gustav den andre Adolf i stan. Motionen hade först besvarats med bifall av den borgerliga majoriteten, men sedan hade de ändrat sig och ville inte peta (mera) i den befintliga utsmyckningen av Gustav Adolfs park.

Mats Wedberg (Mp) läste ett brev som mördarkonungen hade författat omkring tiden då han skulle ha grundat Norrtälje. Av brevet framgick att hans framgång var stor och att han och hans soldater dödat många utan problem eftersom det mest var försvarslösa kvinnor och barn. Kändes ganska självklart att man inte vill ha en byst av en sådan person mitt i stan tycker jag.

Till viss del diskuterades också vem som i stället skulle kunna få ett monument till sitt minne i staden, någon som betytt mycket. Själv tänker jag på järnvägen som betydde så mycket för utvecklingen av Norrtälje stad i början av förra seklet. Järnvägen invigdes redan i slutet av 1800-talet av Oscar den andre, men det är inte honom jag vill ha en byst av. Jag förundras mer över hur vi totalt verkar vilja glömma en så viktig epok för staden. Rälsen rycktes upp i samma sekund beslut fanns om att ersätta loken med bussar. Stationshuset fick ge vika för grävskoporna och lämna plats för det gula tegelpalatset med Biblioteket och Ica Kryddan i. Nyligen omintetgjordes bangårdsparken och gav plats för bostäder och nu rivs de gamla järnvägskvarteret Balder för att ersättas med moderna bostadshus. Det var inte gyttjan som främst gjorde Norrtälje till en populär badort utan järnvägen som tog hit människorna från Stockholm.

I dagens Norrtelje tidning presenteras en enkät som föreningen Tåg till Rimbo gjort. Den visar att alla partier i Norrtälje är positivt inställda till en återuppbyggnad av järnvägen till Rimbo. Det tar tid, men jag tror vi kommer att återupptäcka järnvägens fördelar gentemot motorvägens bullerbilar och våningsbussar. Och nu när kommunledningen känner oro för att kommunen inte växer så att det knakar så kanske man borde minnas hur det har fungerat förr.

De forna järnvägarnas kvarter

2011-09-22T14:19:00.000+02:00

En gång i tiden skulle hela kvarteren Balder och Frej rivas och ge plats för nya affärskvarter. Det orsakade dock protester då många ville bevara de två gamla villakvarteren med uppvuxna trädgårdar i centrala Norrtälje. Två sammanhållna kvarter med sammanlagt uppåt 15 gamla trähus från förra sekelskiftet, äppelträd, syrenhäckar osv. Kvarteren byggdes i samband med att järnvägen kom och staden växte med många nya industrier kring järnvägsstationen. Husen gav bostad till många järnvägs och fabriksarbetare i staden med framtidstro.

Nu är järnvägsrälsen, stationshuset och bangården sedan länge dött, begravt och glömt i Norrtälje. Egentligen finns inga minnen kvar av den framåtsträvande tiden runt 1900. För ett par år sedan revs arbetarebostäderna på Baldersgatan där den lyckosamma Snickerifabrikens arbetare bott. Igår revs fabrikörns eget vackra trähus i kvarteret Balder, men fabrikörn hade väl knappast känt igen det nedgångna, eternitplattebesatta huset längre.

Det stod flera strider kring kvarteren Balder och Frej och slutligen kändes det som att Bevarandesidan ändå vann. Fyra hus belades med rivningsförbud och resten sades kunna renoveras eller rivas och återställas med liknande byggnader. Hela kvarteren fick en s k q-märkning, vilket betydde att de var kulturhistoriskt intressanta.

För några år sedan styckades kvarteret Frej upp och såldes ut till privatpersoner. Fem av de ursprungliga husen står fortfarande kvar, nu upprustade. Tre nya hus har uppförts på delvis tomma tomter, ett stenhus från senare årtionde har rivits. De nya husen är större än de gamla. En väg har dragits rakt genom de gamla villaträdgårdarna och det finns inte mycket till tomter kvar för de som bor längs den övre gatan, Narvagatan.

Kommunen, som var de som köpt upp kvarteren och låtit dem förfalla, beslutade att göra annorlunda med kvarteret Balder. Förra året sålde man hela kvarteret till en köpare, Credentia AB, som betalade högst. Byggnaderna var i ytterst dåligt skick och hade under de senaste tio åren enbart genomgått "absolut nödvändigt" underhåll. De byggnader som inte stod tomma har hyrts ut till socialförvaltningens verksamheter och klienter, antagligen människor som inte har så stor kunskap om vilka krav de har rätt att ställa på en hyresbostad.

Nu har, som också uppmärksammats av Norrtelje tidning, rivningarna av kvarteret börjat. Credentia AB river fyra stycken hus mitt i kvarteret, två stycken är belagda med rivningsförbud och i ett hus finns det fortfarande hyresgäster kvar. Äppelträden är borta, syrenbuskarna är borta, uthusen är väck och trädgårdarna är en leråker där stora grävskopor rullar fram och tillbaka. Snart kommer här att resa sig betydligt större hus. Det blir bostadsrätter naturligtvis och vad jag har hört ryktas är en lägenhet redan såld för 3,5 miljoner kronor.

Som jag sa vann bevarandesidan kampen om kvarteren Balder och Frej i centrala Norrtälje. Frågan är väl vad bevarande egentligen innebär. Nu blir de forna järnvägsarbetarnas hem till lyxlägenheter för rika fyrtiotalister. Inte minner det mig något alls om Norrtäljes historia och inte ser jag anledning till fortsatt q-märkning av kvarteren.

Vad ska skolpsykologerna göra?

2011-09-22T13:22:00.000+02:00

Läser i dagens Norrtelje tidning om bristen på skolpsykologer. "Sedan den 1 juli i år ger skollagen alla elever rätt till fullständig elevhälsovård. I den ska tillgång till skolpsykolog ingå. Psykologförbundet rekommenderar 500 elever per skolpsykolog." Jag gissar att det då är en heltidspsykolog psykologförbundet talar om. I Norrtälje kommun räknar man med att skolpsykologerna på grundskolenivå ansvarar för ca 1200 elever i var och på gymnasieskolan finns ingen psykolog alls. När jag idag besökte en närliggande kommun fick jag informationen att vissa skolor där hade heltidspsykologer medan andra valde att köpa in tjänster på ca 20%. Det var alltså väldigt olika på hur stor tillgången till skolpsykolog var beroende på vilken skolan barnen gick på. Jag undrade när t ex lärare och skolsköterskor vände sig till skolpsykologerna och när de remitterade till BUP. Ingen kunde svara på detta. Ingen visste egentligen vad man kunde vänta sig av skolpsykologerna eftersom det var så olika hur stor tillgången till dessa var.

Enligt skolpsykologerna som uttalar sig i lokaltidningen så ägnar de sin mesta tid åt utredningar för att inte komma efter med detta. De skulle vilja ha möjlighet att arbeta aktivt förebyggande i undervisningen, men det tror de inte att de kommer att få tid till även om det verkar som om de snart kommer att bli fullt bemannade, vilket de tidigare inte varit. De hoppas dock kunna arbeta lite med konsultationer och stödsamtal i framtiden.

En person på mötet i grannkommunen (politiker och chefstjänstemän från kommun och landsting) uttryckte att skolpsykologerna inte hade någon som helst funktion så länge de inte räckte till och därmed lika gärna kunde plockas bort. När jag själv var i kontakt med en skolkurator (ja, henne fick man också leta efter) blev jag hänvisad till BUP. Någon skolpsykolog visste jag inte fanns. Är det så att skolans personal hänvisar till BUP då de istället skulle ha kunnat tas om hand av en skolpsykolog om det funnits tillräckligt med såna? Eller hur gör de bedömningen?

Sveriges psykologförbund pekar på att det finns stora skillnader mellan kommunerna och att Skolinspektionen troligen skulle anse att kommunerna uppfyller kravet på tillgång till skolpsykolog trots det höga antalet elever per psykolog. Väntetiden för att få träffa en skolpsykolog är idag i snitt åtta veckor, en lång tid för ett barn eller en ungdom som mår dåligt.

Vilket mål har Norrtälje kommun för sin skolpsykologverksamhet? Hur många elever tycker vi är rimligt per psykolog och vilka uppgifter vill vi att psykologerna ska kunna utföra? I tidningen antyds att det nu inte finns full bemanning, har det ekonomiska eller politiska skäl eller har Tiohundra svårt att rekrytera även skolpsykologer? Jag har tidigare bloggat om bristen på bl a gynekologer och hudläkare.

för att underlätta konkurrensen?

2011-09-19T22:52:00.000+02:00

Debatten kring Norrtälje sjukhus har åter tagit fart. Nu handlar det om den moderata ideologiska slakten och utförsäljningen av delar av Tiohundra och Norrtälje akutsjukhus. Resultatet av att politiker lägger ner verksamheter eller av att politiker beslutar stycka upp och sälja ut vitala delar av en helhet är i längden densamma; Norrtäljeborna förlorar en god vård som med vilja går att behålla. Den borgerliga majoriteten vill nu börja med att sälja ut Norrtälje sjukhus geriatrikavdelning, vad som kommer efter det vet vi inte.

Förra veckan bloggade jag om revisorernas rapport kring Tiohundra (som nu kallas enbart "den samlade vården och omsorgen i Norrtälje"). Av den framgår att Tiohundra AB är starkt reglerat av nämndens inriktning att privatisera så mycket det går av verksamheten. Ordförande Sofia Paulsson (m) är fast övertygad om att vad Norrtäljeborna behöver är fler privata alternativ.

Själv är jag övertygad om att en stark gemensam organisation är det bästa sättet att ordna det som Norrtäljeborna behöver, nämligen tillräckligt med läkare och kompetent personal för att tillgodose vård och omsorgsbehoven i kommunen. När jag för några veckor sedan ringde till gynekologmottagningen i Norrtälje fick jag beskedet att det inte finns tillräckligt med läkare och de hänvisade mig att ringa någon annan stans (bristen på gynekologer har funnits en längre tid i Norrtälje). Idag besökte jag, tillsammans med min dotter barnläkarmottagningen och blev då remitterad till hudkliniken. Vi fick dock veta att det nog skulle dröja ganska länge innan vi blev kallade eftersom man hade ont om läkare på hud.

Det är sorgligt att den gemensamma organisationen inte förmår prestera förutsättningar för bolaget att locka hit den personal som behövs. Enbart med gemensamma krafter skulle vi kunna erbjuda förmånliga anställningar kan tyckas, men moderaternas medicin är naturligtvis privatisering. Och visst ser man till att bädda upp ett gott klimat för den som vill starta privata specialistmottagningar i Norrtälje; här är väntetiderna långa och vårdgarantin ouppnåelig. Bolaget slås i sank i stället för att ges kraft att utmana. Det är dags nu, för alla oss som vill ha akutsjukhuset, med tillhörande specialistmottagningar, kvar i Norrtälje att vakna upp och säga ifrån. Sälj inte ut Tiohundra och Norrtälje sjukhus. Ge istället organisationen tilltro att gå in i framtiden som en utmanare som sticker ut, som skiljer sig från den ordinarie köp/säljhysterin som Moderaterna vill påtvinga oss alla. Den enda vägens politik måste ha en nödutgång.

Hur bekvämt är det att ha maten med sig?

2011-09-19T19:58:00.001+02:00

Läser i dagens Norrtelje tidning att yngre mödrar tycker att det är jobbigt att amma på offentliga platser. De använder filtar att lägga över bröstet och barnet t o m när de ammar i hemmet för att det inte ska väcka anstöt hos andra. I augusti i år meddelar en artikel att amningen fortsätter att minska i omfattning. Från 2004 till 2009 har amningen av mycket små barn minskat med 3,3%. Endast 88% av barnen födda 2009 ammades vid två månaders ålder trots att rekommendationer från BVC och WHO är att helamma barnen i minst sex månader. De flesta forskare verkar vara överens om att amning skyddar mot bl a allergier, diabetes och andra sjukdomar.

Det är inte askul att amma offentligt. En del människor uttalar högt sina negativa åsikter, andra kastar bara sura blickar. Det finns också positiva kommentarer, men det verkar svårt att låta bli att kommentera. Det går liksom inte bara att amma utan att få en kommentar. En vanlig kommentar är: "Tänk vad bekvämt; att alltid ha maten med sig!" Vanligast är att män, som själva aldrig varit tvungna att slänga ut intima kroppsdelar offentligt, fäller den kommentaren. Men sanningen är nog att det inte är så bekvämt....

Om det hade varit jättebekvämt att amma sina barn offentligt är jag övertygad om att fler mödrar följt WHO och BVCs råd och ammat sina barn i ett halvår. Idag känner sig många duktiga om de "klarat av" att amma sina telningar i tre månader. Jag tror att det är mycket bekvämare att kasta ner en burk bananpuré i väskan och slippa både blickar och kommentarer från omgivningen. Det är tråkigt att det är så och det är tråkigt att utvecklingen går åt fel håll. Antingen ska kvinnorna hålla sig hemma och amma sina barn, vilket med dagens aktiva samhälle verkar helt ogörbart, eller så får de strunta i sitt barns hälsa och sluta amma redan vid späd ålder, ersätta den näringsrika bröstmjölken med div. barnmatsprodukter av tvivelaktigt ursprung och innehåll.

Äldre mödrar verkar inte bry sig lika mycket om vad folk runtomkring tycker och säger och då kanske det är positivt att genomsnittsåldern för att bli mamma har ökat. En sak är säker, som småbarnsförälder är man tacksam för bekväma lösningar, om amning vore bekvämt skulle fler barn ammas längre. Vi som omgivning kan göra skillnad.

Vad vill vi med Tiohundra?

2011-09-13T14:33:00.001+02:00

Har fått ett papper på bordet med rubriken "Augustirapport 2011 - revisorerna för den gemensamma vårdorganisationen i Norrtälje". Enligt rapporten beräknar Tiohundranämnden ett underskott på 12 miljoner kronor 2011, främst beroende på "en högre nyttjandegrad/volymökningar" inom somatisk specialistvård, boende och omsorg. Förvaltningen räknar dessutom med fortsatta volymökningar andra halvan av 2011. Vi får väl ponera att dessa volymökningar inte är onödigt utnyttjande av vården utan att de beror på ökade behov eller tidigare ej tillgodosedda behov. Det kan då, ur min synvinkel, tyckas ytterst olämpligt att man i samma stycke pratar om omfattande besparingar och verksamhetsförändringar för att uppnå budgetbalans. Hur hamnar då patienterna i fokus? Ökade behov måste väl kräva ökade resurser?

Vad det gäller Tiohundra AB så räknar även de med ett underskott för 2011, i detta fall ett underskott på 25 miljoner kronor. En av anledningarna är att kostnaderna för omstruktureringar i samband med konkurrensutsättning (den söndertrasande, ideologiska privatiseringen, egen anm.). Så är det, Moderaterna hade räknat med ökade kostnader vid införande av Vårdval och Kundval (men valfrihet får kosta!), men kanske inte så stora. Vad det gäller kostnader för bolaget är det inget som berör de borgerliga politikerna som verkar tycka att Tiohundra AB kan spela på marknaden likt andra aktörer i ena läget samtidigt som de bör vara förvaltningen till lags och utföra tjänster som ingen annan vill ta sig an till underpris i nästa läge.

Å ena sidan når Tiohundra AB inte landstingsfullmäktiges tillgänglighetsmål vare sig vad det gäller operation, besök på specialistmottagning eller hur länge patienter blir sittande på akutmottagningen. Å andra sidan finns en stor risk att bolaget kommer att överproducera i förhållande till avtalet för sjukhuset. Känner ni er förvirrade? Ja, jag också. Klart man försöker producera mer om man känner att man inte får ihop det ekonomiska, klart man producerar mer för att klara tillgänglighetsmålen, klart man producerar så mycket man kan för att människor ska få den vård de har behov av...

Tiohundraprojektet är ett unikt samverkansprojekt där vi har möjlighet att ta ett helhetsansvar, se till att patienter inte ramlar mellan stolarna, tillgodose befolkningens specifika behov och också få en överblick över ekonomin som gör att underskott borde lysa med sin frånvaro. Tyvärr verkar ägarnas förståelse för ansvaret och samordningen som måste ske inom Tiohundra fortfarande bristfällig. Rapporten avslutas med att tala om att den fortsatta organisationen av vård och omsorg i Norrtälje kommer att beslutas om efter den utvärdering som nu pågår och slutförs runt årsskiftet. Redan i rubriken, där namnet Tiohundra, inte finns med, lyser andan att projektet är på väg mot sitt slut igenom. Det är tråkigt att Moderaterna inte vill, det är tråkigt att de andra borgerliga partierna inte vågar stå upp mot Moderaterna, men det är också tråkigt att så många politiker från samtliga partier i Stockholms läns landsting inte tidigare satt sig mer in i och tagit mer strid för att se till att Tiohundra skulle bli ett lyckat exempel på hur vård och omsorg kan bedrivas effektivt, behovsanpassat och tillgängligt i offentlig regi och utan privata vinster.

Vad är egentligen rimligt?

2011-09-07T22:10:00.000+02:00

Vad är egentligen rimligt inom vården? Idag ska jag blogga om tillgängligheten inom vården och vårdgarantin.

Många kvinnor i fertil ålder drabbas någon gång av blödningar och smärtor i underlivet. Det kan vara helt naturligt, men det kan också vara ett tecken på en allvarlig sjukdom som kräver kirurgiska ingrepp eller medicinering. Oftast går det en tid innan man uppmärksammar blödningarna eller smärtorna som onormala, men när man börjar misstänka att någonting är fel vill man snabbt komma i kontakt med en specialistläkare.

Det finns en uppsjö av gynekologer, privata och landstingsdrivna, norr om stan, men jag väljer givetvis att försöka få tag på den lokala mottagningen i Norrtälje eftersom alla andra alternativ innebär åtminstone en timmas resa tur och retur. Telefontiderna är förlagda till morgon/förmiddag och inte förrän på sjätte dagen sedan jag börjar försöka få kontakt lyckas jag pricka rätt och få prata med en sköterska. Efter att jag redogjort för mina problem talar hon om för mig att de inte har några tider i september, kanske i oktober om det kommer någon ny gynekolog, men det vet de ingenting om än. Hon råder mig att ringa någon annan stans. Punkt.

Jag surfar in på www.vårdguiden.se och söker mottagningar. Alla mottagningar har olika öppettider och telefontider. En mottagning har ingen telefontid alls, men när jag ringer så har de lunchstängt. Den enda mottagning (av 7-8 stycken) jag får tag på är Täby närsjukhus där de kan erbjuda mig en tid om sex veckor. Shit happens. Va? Hallå, det är ingen rutinundersökning jag söker för, jag har besvär, jag vill omedelbart veta om det är av elak karaktär. Behöver jag ingen medicin behöver jag säkert åtminstone ett gäng järntillskott. Kom igen.

Det finns någonting som heter vårdgaranti och vad jag förstår så är den garantin på 30 dagar. Men när jag ringer vårdgarantikansliet så har de inte heller telefontid. Sjukvårdlandstingsråd Filippa Reinfeldts medicin på detta är att införa vårdval även inom gynekologi. Då kommer gynekologimottagningar att poppa upp på platser där det finns behov alldeles av sig själva och köerna kommer att minska. Men det är inte mottagningar som saknas Filippa. Jag har fullt med klotter om mottagningarnas namn och olika telefontider på min lilla lapp redan, men antingen har de inga tider eller så har de inte telefontid. Var är min coach, min lots, som ska hjälpa mig genom den här djungeln? Det är ju inte så att jag väljer vart jag ska gå, det är ju snarare de som väljer om de vill ta emot mig.

För mig är det självklart att om "min" mottagning inte kan erbjuda mig en tid inom rimlig tid så ska de hjälpa mig att få tag på en tid på en annan mottagning som jag sedan kan tacka ja eller nej till. Då känns det kanske som om jag har valfrihet. Att sitta och leta telefonnummer och försöka ringa är ett heltidsarbete. Det är ju inte precis någonting man kan göra på sin arbetsplats eller överhuvudtaget bland människor som inte står en väldigt nära. Det blir till att sjukskriva sig för att boka läkartid. Som vanligt är det den starka, kunniga och medvetna patienten som kommer att tjäna på systemet. Dyslektiker, deprimerade, människor med psykiska funktionsnedsättningar eller bokstavskombinationer kommer troligtvis aldrig fram till läkare.

Blödningar och smärtor i underlivet hos kvinnor kan bero på helt naturliga orsaker och försvinna av sig självt, men det kan också vara tecken på sjukdom som utan medicinering eller operation kan leda till bl a sterilitet. Är det acceptabelt att låta männsikor gå med oro, ångest och värk i över sex veckor innan de kan få komma in för en bedömning? Nej, det tycker inte jag. Det vållar onödig oro, onödiga kostnader och onödigt lidande. Om blödningarna är tecken på någonting allvarligt hamnar patienten antagligen förr eller senare på en akutmottagning eller tvingas till operation som kostar mycket pengar. Med tid för bedömning inom en vecka skulle kanske problemen kunna avfärdas som normala eller medicineras bort innan komplikationer uppstod.

Det här hade inte behövt vara en historia om mig. Det kunde ha handlat om din syster, din kollega, din granne eller kanske om dig.

Hur uppmuntrar vi lärande? eller Straff i skolan?

2011-08-31T14:15:00.000+02:00

Jag har haft en lång ledighet på ett ställe med dålig internettäckning, därav inga blogginlägg på dryga två månader. Men nu ska jag ta mig samman igen. Barnen har börjat skola och förskola, mamman har börjat skolan och pappan är på sitt nya jobb. Lägenheten är ommöblerad och datorn reparerad. Nu så.

Igår var jag på föräldrarmöte i skolan. Min dotter har just börjat i en tredjeklass med över 30 elever. Det som gladde mig då var att de nya klassföreståndarna/mentorerna/lärarna inte planderade att begära in någon klasskassa för skolutflykter som tidigare gjorts (med följd att de som inte betalat fått sitt namn skrivet på tavlan i klassrummet). De tänker klara utflykter inom skolans ramar med skolans budget; underbart. Iofs har vi redan fått bidragit med varsin vit kopp till barnens bildarbete och på fredag är det matsäck som gäller, varje dag behövs frukt eller smörgås och på tisdagar något extra att äta eftersom de har långdag. Så avgiftsfri är väl inte skolan, men ambitionen är god. Det som är synd är att det är så olika från skola till skola, från klass till klass t o m. För att alla barns skolgång ska bli likvärdig och alla barn ska kunna välja alla skolor är Kristian Krassman och Hanna Stymne Bratt (2xS)s artikel i Norrtelje tidning och den motion Krassman tidigare lämnat till Norrtälje kommunfullmäktige viktig.

Jag hade en statusrad om detta på min Facebooksida, men det var inte innehållet i den raden som fick 41 kommentarer att snabbt hagla in utan det som jag själv skrev till i kommentarsfältet om klassens straffsystem. Lärarna/pedagogerna/mentorerna har infört ett eget system för ordning och reda á la Björklund i klassrummet och på skolgården. Det innebär att den som stör, inte sitter still, pratar etc på lektionen eller är elak mot någon på rasten eller på lektionen, får en varning (Det har pratats ihärdigt om dessa varningar hemma, så det var efterlängtat att få en förklaring). När barnet uppnått ett visst antal varningar utdelas ett straff, som i detta fall (enligt lärarna överenskommet med barnet) innebär kvarsittning, eller innesittning på rasten. Man kan säga att det fungerar som ett guldstjärnesystem fast tvärtom, straff istället för uppmuntran liksom.

Många föräldrar var oerhört positivt inställda till detta och tyckte att äntligen ska det bli ordning och reda i skolan. Som snart färdigbakad pedagog blir jag mörkrädd. Är det på det här sättet vi på ett lustfyllt sätt ska främja våra barns lärande och kunskapstörst? Är det genom hot om repressalier som de ska skrämmas till tystnad och undvika att ifrågasätta det läraren säger.

Då jag funderade över om en elev skulle få lättare att sitta tyst och still genom att behöva sitta still inomhus även under rasten, svarade lärarna att de har överblick över vilka barn som av olika orsaker inte "kan" sitta still och vara tysta och att dessa inte bestraffas lika hårt som de som stör "med illvilja". "Sånt förstår barnen", menade lärarna, "att alla inte kan behandlas lika". Min undran är om man behöver ha en diagnos för att få mildare straff, får man störa mer som pojke än som flicka innan man blir straffad, vad händer om man ger igen? Om man blir utsatt för osynlig retning och ger igen med en synlig smocka, vem blir straffad? Är det rättvist? "Nej", svarade lärarna, "det blir inte alltid rättvist. Vi står för att även vi kan göra fel." Och hur drabbar det en elev som tyst tar sitt straff, sitt orättvisa straff, känner den eleven sig rättssäker och trygg i skolan?

Det finns så mycket som är fel med repressiva metoder, särskilt när det ska sammanvävas med lärande. Det går inte att lära utan lust, det går inte att skrämmas in i en mall och sedan utvecklas där. Skolan har som skyldighet att möta varje elev där denne befinner sig, skolans uppgift är att uppmuntra lärande på olika sätt, inte att skrämma eleverna att sitta tyst och passa in i en skottsäker mall.

"Det behövs ordning och reda när vi är så många", säger lärarna. Ja, ni är för många. Stora klasser gynnar inte någon elev, vare sig de som tar plats, de som sitter tysta, de som har svårt för sig eller de som ligger snäppet före. Alla elever behöver synas och bemötas och få stöd, uppmuntran och hjälp att gå vidare i sitt lärande från exakt den punkten de befinner sig på. Om de "stör" på lektionen så har de alltid en anledning till det, med eller utan diagnos och jag tror inte att ett straff är det bästa sättet att hjälpa den störande eleven vidare i sitt lärande.

Vad vill vi minnas och vad vill vi lyfta in i framtiden?

2011-06-19T10:19:00.004+02:00

Sverigedemokraterna i Norrtälje tycker att det är viktigt att vi minns Gustav den andre Adolf, som är den officiella grundaren av Norrtälje. Honom minns vi bäst genom att sätta upp en byst i en park som också får namn efter den gamle kungen som inte ens gillade tanken på demokrati. Det här tycker även Alliansmajoriteten i kommunen är någonting som vi bör påminnas om och yrkar bifall till motionen om bysten. Tänk vilken bra mötesplats som nu skapas för alla de som tycker att Gustav den andre Adolf är det som bör lyftas in i framtiden för att minna kommande generationer om stadens historia.

Sen finns det sedan länge ett gäng som tycker att det mest minnesvärda i stadens historia är när ryssarna kom hit och brände ner i stort sett allting 1719. Varje sommar samlas de och smäller kanoner och marscherar runt i uniformer på stadens gator. När akutmottagningen på Norrtälje sjukhus var nedläggningshotad så marscherade de ända in till landstingshuset för att uttrycka sin protest.

Själv tycker jag att slutet av 1800-talet och början av 1900-talet är intressanta år. Järnvägen kom till stan och industrier som Pythagoras tändkulefabrik, snickerifabriken, armaturfabriken, slipskivefabriken m fl växte fram runt järnvägsstationen. Stadsgränsen flyttades för att göra plats för fler invånare, bl a byggdes kvarteren Balder och Frej som bostäder åt järnvägsarbetarna. Samtidigt gav järnvägen Norrtälje sin storhetstid som badort och stockholmarna kom i strid ström för att bo på de många pensionaten och få behandlingar av den nyttiga leran i Norrtäljeviken.

Nu verkar det som om badepoken ska få en pånyttfödelse här i staden med TVÅ nya badhus som ska stå färdiga till Lucia 2013. Det tycker jag är kul. Samtidigt tycker jag att det är synd att kärnan i kvarteret Balder nu rivs för att ge plats åt bostadsrätter. Även området ovanför ska bebyggas med stora hus. Lyckligtvis kommer den del av den gamla armaturfabriken som har veckat tak (typ pythagorastak) att behållas. Företaget som kör kollektivtrafiken (nob...? Nobel?, Nobin?, har glömt vad de heter) kommer att sätta in dubbeldäckare på sträckan Stockholm - Norrtälje, men hade inte tåg varit att föredra? Varför är vi den enda kommunen i länet utan spårbunden trafik? I Norrtälje har man verkligen gjort sitt bästa för att ingen ska minnas att här en gång gick tåg; stationshuset är rivet, vagnparken bebyggd, rälsen revs upp typ natten efter sista tåget gick osv. Om och om igen förnekas fördelarna med att återuppbygga sträckan Kårsta - Rimbo på Roslagsbanan. Om och om ígen förnekas att Rimbo faktiskt varit en central ort, en ort i hjärtat av ett järnvägsnät som knöt ihop Stockholm, Norrtälje och Uppsala. Och Erken med ångbåt och kräftfiske.

1997, eller när det nu var, deltog jag i ett kulturprojekt som hette Bilder av Roslagen. Då byggde vi en modell av området runt Norrtälje järnvägsstation 1917; fabrikerna, de nybyggda arbetarbostäderna, träden som skulle fånga upp järnvägssotet. Järnvägen invigdes av Oscar den andre, ingen staty på honom har jag sett föreslås. Ändå var järnvägen nyckeln till ett expansivt och framgångsrikt skede i Norrtäljes historia. Järnvägen är en modern lösning för såväl gods som persontransporter idag och i framtiden också. Järnvägen borde finnas både i vårt minne och i vår framtid i Norrtälje. Det tycker jag att de styrande (oavsett färg) i många många år har glömt bort.

Morfar Gunnar bloggar också om Norrtäljes historia

Hur mycket av valfriheten är blott en skimär?

2011-06-18T11:56:00.003+02:00

Och i det här inlägget kommer jag endast att beröra valfriheten inom vårdvalet i Stockholms län. Det pratas så mycket om hur valfriheten ökat. Filippa Reinfeldt (M) och henner kompisar i landstingsfullmäktige slog sig i veckans budgetdebatt om och om igen för bröstet för att de lyckats genomföra en sån succe som vårdvalet som verkligen givit oss en "jämlikare och rättvisare" vård i Stockholms län och dessutom ökat valfriheten så enormt för våra invånare.

Håkan Jörnehed (V) påpekade mycket riktigt att vi i länet haft möjlighet att välja vårdcentral och läkare ända sen 1990talet, så vad är nyheten? Det verkar som hjärtat i vårdvalet för Moderaterna är den fria etableringsrätten. Den härjade ju fritt även under den mandatperiod före 2002 då den borgerliga majoriteten i landstinget inte beviljades ansvarsfrihet för sitt styre. För Moderaterna handlar det inte om att alla patienter ska få välja var de vill söka vård (men det kan ju vara en bieffekt) utan att just de själva och deras vänner ska få välja. Och att läkarna fritt ska få välja var de vill etablera sig. Birgitta Rydberg (Fp) hävdar med en dåres envishet att läkare gärna etablerar sig i utsatta områden (trots att Alliansen i övrigt inte vill tala om områden, utan om individer, vilket i sig är så världsfrånvänt att de tarvar ett eget blogginlägg). Men varför ser vi då inte hur läkarn a skockas för att öppna vårdcentraler i Hallstavik och Älmsta nu när Norrtälje äntligen har infogats i succén Vårdval Stockholm? I stället får Vårdbolaget direktiv att sälja vårdcentralerna då den moderata ledningen är fast övertygad om att en privat vårdcentral är mer motiverad att rekrytera fasta läkare än en landstingsdriven, oavsett om det är samma ledning. Då är någonting väldigt snett.

I Norrtälje kommun, eller Tiohundraområdet, har inga nya vårdcentraler öppnat sedan vi fick Vårdval den 1 januari 2011. Ändå hade läkarbesöken redan i februari ökat med 25%. Beror det på att vi nu måste göra fler besök för att ersättningen till vårdcentralerna betalas ut efter antal besök hos läkare? Eller gick det nån epidemi i kommunen just då?

På landstingsfullmäktiges budgetmöte förra veckan slår sig vice ordförande Sofia Paulsson (M) för bröstet då Tiohundrabarometern 2011 (som tillfrågat 2400 personer om vad de tycker om vården i Norrtälje kommun) visar att nöjdheten med möjligheten att fritt kunna välja vård har ökat från 2010 med 11%. Vad jag förstår är frågorna ställda i mars 2011. Här skulle man ju gärna vilja se en djupundersökning på vilket sätt dessa personer tycker att valmöjligheterna har ökat. Är det kanske så att det här ständiga tjatet om hur vårdvalet har ökat vår valfrihet som etsat sig in i huvudet på människor så de UPPFATTAR att de har mer att välja på eller större frihet att göra det nu trots att det ser precis exakt likadant ut på utbudssidan? Skulle kunna bli en intressant undersökning tycker jag.

Sen vet jag att valfriheten är en skimär för många, att välja är dem förbehållet som är rika, friska, försedda med bil och körkort, tid och kunskap. Vi andra nöjer oss väl med den AT- eller stafettläkare vi tilldelas när vi är sjuka och kommer till vårdcentralen.

Om barnomsorg och badhus

2011-06-16T07:21:00.003+02:00

Igår (onsdag 15/6) kunde vi läsa i Norrtelje tidning om två kommunala förskolerektorer som skulle gå ihop och starta egen förskola. Det var två välmeriterade damer som arbetat med allt från att vara i förskolegrupp bland barnen till att vara chefer över hela kommunverksamheter. Nu ville de starta eget tillsammans, bl a för att de som rektor/chef kände sig ensamma och på detta sätt får möjlighet att arbeta tillsammans, men också för att de nu kan få arbeta med personal som har samma synsätt som de själva har. En annan viktig faktor är att kunna välja att servera mat från lokala matleverantörer.

Som blivande förskollärare har jag stor förståelse för de båda kvinnornas ställningstagande. Som kommunalpolitiker blir jag bekymrad. Jag tycker att det är ett riktigt dåligt betyg på hur vi sköter våra kommunala förskolor när dess rektorer väljer att starta eget istället. Varför kan inte grupper av pedagoger med gemensamt synsätt få välja att arbeta tillsammans inom den kommunala verksamheten? Varför måste chefer arbeta ensamma inom den kommunala verksamheten? Slutligen, hur fungerar den, enligt skolkontoret så viktiga principen om likabehandling, när de fristående förskolorna kan välja att servera närproducerad mat och de kommunala förskolornas personal och föräldrar inte ens kan få välja att ha ett eget kök på förskolan när det byggs nytt? Detta är en bakläxa som visar att vi måste ge de kommunala förskolorna större frihet och självbestämmande för att få behålla kompetent personal.

Och nu ska jag komma med ett inte helt seriöst, men inte heller helt oseriöst förslag: varför inte låta ALLA förskolor i kommunen bli privata? På så sätt skulle vi kunna skriva ett avtal med förskolorna och utan att särbehandla någon ställa upp kriterier för vilken förskoleverksamhet vi vill ha i den här kommunen, t ex matkvalitet, sötsaksintag, ev inriktningar (som dagens matte/skrivproj) och även krav på förskolegårdarnas utformning.

Många förskolor i Sverige idag saknar helt förskolegård och med den kunskap vi idag har om barns behov av rörelse och utevistelse, så är detta helt makabert. I Norrtälje finns väl inte direkt några förskolor utan gård, men vi har t ex två privata förskolor i centrala Norrtälje som har mycket små och torftiga utemiljöer. Ett annat exempel är den nya kommunala förskolan i Vigelsjö, som nu ligger på is, som skulle byggas med en mycket liten tomt i skuggläge. Det finns massor av tips hur förskolegården kan förbättras och bli roligare, men med ett avtal skulle vi redan från början kunna se till att tillräckliga utrymmen och motoriska utmaningar för barnen finns i verksamheten.

Nej, det bidde ju ingen ny kommunal förskola i Vigelsjö, 36 miljoner kronor var för dyrt. Och en miljon extra för ett kök som personal och föräldrar önskade var inte att tänka på. Men ett nytt äventyrsbadhus i Södra Bergen för 140 miljoner kronor, det är inte för dyrt. Passar ju jättebra då man också renoverar och bygger om i Sportcentrum, ett stenkast bort, för en massa miljoner kronor. Missförstå mig rätt, jag tycker att vi behöver ett nytt badhus. Min familj tillhör också den grupp som flitigt utnyttjar badhuset. Men jag tycker ändå att prioriteringarna är märkliga. Barnen i Vigelsjö har dragits med miljöproblem och dåliga lokaler i så många år. De vistas där varje dag, ibland långa dagar. personalen likaså. Att bada är ett fritidsintresse (även om personalen måste vara där varje dag). Roslagsmuséets lokaler har stått stängda i flera år i väntan på renovering.

inlägg i debatten - landstingsbudget

2011-06-15T23:35:00.002+02:00

Det här är inte exakt vad jag sa i budgetdebatten i Stockholms läns landsting, det är utgångstexten som kortades och lades till och förändrades, men andemeningen är densamma:

Tiohundra bildades som ett unikt samarbetsprojekt mellan kommun och landsting för att sätta patienten i fokus, undvika att någon hamnade mellan ansvarsstolarna och öppna upp ”EN väg in” till vård och omsorg i Norrtälje kommun.

Människor från hela landet och även från andra länder besöker Norrtälje för att få veta mer om projektet, men i landstingsfullmäktige är det ännu efter fem år ganska okänt vad som egentligen händer i länets norra delar.

Tiohundraprojektet var inte bara ett sätt att rädda Norrtälje sjukhus status som akutsjukhus, det handlade också om att flytta besluten närmare medborgarna, att komma bort från irritationen över att ”beslut tas i stockholm där de inte har en aaaaaaning om hur det är här ute”.

Driftsformen i Tiohundra skulle i sig också vara ny. För detta bildades det gemensamt ägda bolaget Tiohundra AB, som nu skulle sköta såväl de verksamheter som tidigare skötts av kommunen som de som skötts av landstinget. Effektiviseringar som tidigare varit omöjliga skulle bli möjliga. Helheten runt individen skulle vara huvudfokus, patienten i centrum. Samtidigt skulle detta på sikt innebära besparingar i tid, pengar, administration och lidande.

I förra budgetdebatten gav Tiohundranämndens nytillträdda vice ordförande Sofia Paulsson (M) sin tolkning av de medborgardialoger som genomförts i Norrtälje. Hennes tolkning var att Norrtäljeborna var i ett skriande behov av fler privata alternativ och hon såg verkligen fram emot att ta tag i detta. Helt i linje med Allianspartiets budget som ju säger att vi ska vara lyhörda för människors önskemål. Frågan är bara om Sofia hörde rätt…

Under hösten försökte den borgerliga majoriteten i Tiohundranämnden lansera ett Vårdval Tiohundra, ett vårdval med specifika skrivningar anpassade till Norrtäljes geografi, sociokulturella prägel samt åldersstruktur. Detta Vårdval Tiohundra, som bl a begränsade den fria etableringsrätten, stoppades av Moderaterna i SLL och nu har Norrtälje sedan årsskiftet i stället samma Vårdval som i övriga Stockholms län.

Inga nya VC har öppnat sen årsskiftet i Norrtälje. Det känns ungefär som när Alliansen införde kundval inom hemtjänst/hemsjukvård. Man ville så gärna ha privat mångfald, men endast ett litet företag ville bedriva verksamhet inom ett av kommunens fyra områden. Det egna vårdbolaget sade upp avtalen i landsbygdsdelarna av kommunen. Ersättningen var helt enkelt för låg men i stället för att ta till sig kritiken fortsätter Moderaterna att tvinga igenom de ideologiska privatiseringarna genom att upphandla och indirekt skänka stora kundstockar till storföretag som Attendo Care och Äldreliv.

Nu säljer man vårdcentralerna i de norra delarna av kommunen för att de inte kan rekrytera läkare. Men om det nu är som B. Rydberg sa här igår att läkare gärna etablerar sig i utsatta områden, varför låter man då inte vårdvalet ha sin gång?

Allianspartierna har i Tiohundranämnden tagit en konkurrensutsättningsplan och nu finns förslag på att sälja all äldreomsorg i Rimbo och Hallstavik och stora delar av Norrtälje. Utan konsekvensanalyser eller tanke på grundidén med Tiohundra som ett sammanhållningsprojekt, inte ett splittringsprojekt ser man privatiseringar som allena saliggörande. Utan intresse av att följa projektet och se om det här var en lämplig driftsform, något som gagnade patienten/brukaren/medborgaren kör Moderaterna i stället samma recept som i övriga Stockholm.

Vi i Vänsterpartiet blir ibland beskyllda för att vara emot allt som är privat. Det händer också att man kallar oss extremister. Men enligt mig är det mest extremistiska beteendet när man så till varje pris vill privatisera att man är villig att köra över politiska överenskommelser, medborgare, verksamheter oavsett om de fungerar bra eller dåligt. Hemtjänsten/hemsjukvården i Norrtälje hade innan kundvalet mycket höga betyg i brukarundersökningar.

Om jag ska sia in i den mörka moderata framtiden så kommer om några år all vård och omsorg, som inte är alltför kostnadskrävande, i Norrtälje kommun att vara privat och beställningarna av vård kommer att ske centralt från Stockholm. Allt som var syftet med Tiohundraprojektet kommer att vara sönderslaget och därför kommer inte heller en utvärdering att kunna ge en rättvis bild av om det unika samarbetet var bra eller dåligt. Min vädjan går till släptågspartierna; sätt stopp för Moderaternas slakt av Tiohundra nu. Innan det är för sent. Inse i stället de unika möjligheterna och låt projektet utvecklas i linje med grundidén.

Vems tolkning gäller?

2011-06-13T22:36:00.003+02:00

I förra budgetfullmäktige i landstinget deklarerade Sofia Pålsson (M) och ordförande i Tiohundranämnden att Norrtäljeborna klart och tydligt i medborgardialoger uttryckt att de ville ha fler privata alternativ inom vården. Hon tyckte det skulle bli roligt att nu få vara med i nämnden och genomföra detta. Ja, man kunde nästan se hur det lyste i ögonen på henne när hon stod i talarstolen och visionerade om ett privat Norrtälje.

Efter det har Lars Sjöblom (S) och Elisabeth Sahlén Karlsson (S) skrivit om vad som händer i Tiohundra i praktiken idag och i framtiden. Tankarna att totalprivatisera all vård och omsorg i Norrtälje kommun är på väg att konkretiseras. Det finns åtminstone konkreta förslag.

Istället för att låta Tiohundra bli ett nytt sätt att driva vård och omsorg med ett helhetsperspektiv så ska verksamheten hamna i Stockholmsfällan och privatiseras. Moderaterna vill ta det steget längre och tolkar Tiohundratanken som att de är fria att testa sina egna idéer fritt inom projektet. Som om det är nån slags moderat frizon för lek och test. Det handlar ju ändå bara om någon avlägsen del av länet med ganska få invånare, eller hur? Och när all verksamhet är privatiserad. Och alla beställningar sker från Stockholm och HSN (eftersom kompetensen saknas här i Norrtälje). Hur blev då Tiohundra ett projekt som förde makten och inflytandet över "vår" vård och omsorg närmare Norrtäljeborna? Ett av huvudsyftena bakom projektet var ju också att beslut om "vår" vård inte skulle fattas av "stockholmare som inte vet ett dugg om förhållandena här ute".

Nu verkar det som att Folkpartiet och Centern inte tolkar medborgardialogsresultaten på samma sätt som Moderaterna. Tydligen har de satt stopp för fortsatta försäljningar av verksamheten. Jag ser verkligen fram emot att i budgetdebatten i landstinget imorgon eller på onsdag få höra från dessa två borgerliga partier hur de tolkar det som kommit fram i medborgardialogerna och vad de vill göra med Tiohundra. Jag skulle gärna vilja höra dem säga att Sofia Pålsson (M) gjort en feltolkning för det måste ju vara det de menar? För om Pålsson (M) har rätt skulle det ju innebära att Fp och C motarbetar Norrtäljebornas önskan...

Alla ni och vi som trodde att vi räddat sjukhuset och sjukvården i Norrtälje i och med bildandet av Tiohundra, alla ni och vi som trodde att vi nu skulle ta makten och kunna styra över vården i kommunen på ett sätt som var anpassat efter geografiska och sociokulturella faktorer, utifrån medborgardialoger och medarbetarinflytande; Slaget är långt ifrån vunnet.

Ta för sig var ordet

2011-06-13T16:19:00.002+02:00

Funderar mycket kring det där hur vi uppfostrar barnen att ta för sig. Eller att vara bra kompisar. Hur vi uppfostrar pojkar. Och hur vi uppfostrar flickor. Det finns ju många studier som visar på hur flickor fostras att hjälpa pojkarna vid t ex matbordet på förskolan. Hur pojkar istället fostras att ta för sig och ta sig fram. Idag funderar jag också på den frågan i ett klassperspektiv, men det återkommer jag till en annan gång.

Dottern har idag börjat på en veckas idrottsskola på Camp Roslagen och hennes huvudidrott är naturligtvis fotboll. Tyvärr hamnade hon inte i samma grupp som sina lagkamrater från BKV Norrtälje eftersom hon är ett år yngre än dem. När jag frågade henne hur det varit efter dagens slut sa hon att det hade varit okej, tja, okej, men inte mer. Det var tre killar som slog och klättrade på ledarna hela tiden och de slutade inte trots att de blev tillsagda. De till och med klöste upp ledarens sårskorpor. Det var tydligt att detta var ett bestående intryck av dagen.

Tränarna på idrottsskolan är själva idrottsungdomar och dilemmat med detta har jag tidigare skrivit om; de har ingen pedagogisk utbildning och de saknar ibland kraft att säga ifrån till barnen. Kanske tycker de själva att det är roligt att busa till en viss gräns, men har svårt att avgöra när det går över styr eller när det faktiskt går ut över de andra barnens tid. Det positiva är ju att de är bra förebilder för de unga idrottarna och de kanske kommer ihåg bättre än vi vuxna hur det var att vara liten och nybörjare.

Jag frågade dottern om hon ville byta grupp till den där hennes lagkamrater och hennes äldre kusin går i, men av lojalitet till ledarna ville hon vara kvar i gruppen. "Och de kanske slutar, mamma." Vis av erfarenhet så har jag svårt att tro det. Och med lite av taförsig-mentaliteten känner jag mig trött på att vara snäll och acceptera att några bråkiga småkillar ska förstöra de andra barnens rätt till träning och gemenskap. Jag vill förmedla detta till min dotter, men jag har redan uppfostrat henne att ta hänsyn till andra och att sitta lite nöjd i båten. Jag vill ju inte ha ett samhälle där alla bara roffar åt sig. Jag vill ju att barnen ska bli snälla och hänsynsfulla individer. Men jag vill också att de ska få ut det bästa och det mesta av det bästa.

Allt nytt är inte guld som glimmar

2011-06-09T22:22:00.004+02:00

Samtidigt med skolavslutningen duggar artiklarna om den "nya barnfattigdomen" tätt. Det verkar som om Den nya barnfattigdomen har ett samband med De nya Moderaterna. Åtminstone hänger den tätt samman med Den nya familjepolitiken. Själv besökte jag inte skolavslutningen i år och lika väl var väl det. Jag tillhör den gruppen som nästan mår illa av rektorstal om det efterlängtade sommarlovet och alla spännande aktiviteter som det ska medbringa. Jag tänker på barn som kanske inte får någon ledighet. Jag tänker på barn där ledigheten innebär ångest och vånda. Jag tänker på barn som inte ska nås av de spännande aktiviteterna. Jag tänker på barn som ska delas på och tvistas om av oense föräldrar under sin ledighet.Jag tänker på ungdomar som går utan sommarjobb och således utan pengar.

Idag finns 220 000 barn i Sverige som räknas som fattiga. Ännu fler lever med knappa marginaler. Idrottsläger, simskolor, semesterresor och utflykter är för många inte att tänka på. För många i den kommun jag bor är sommaren den enda tid på året det finns arbete och föräldrarna kanske måste jobba hela sommaren. Jag är glad att Kristian Krassman motionerat om en avgiftsfri skola. Lika ledsen är jag att den moderatledda majoriteten aldrig kommer att ens undersöka vad den innebär. Förhoppningsvis kan den leda till en seriösare och bredare debatt på andra arenor än "goddag yxskaft-debatt" på fullmäktigesammanträdet. I Vänsterpartiet vill vi också att det ska finnas avgiftsfria simskolor för kommunens barn vid våra utomhusbad på somrarna. Vi vill att muséer åter ska bli avgiftsfria och att teatergrupper ska besöka skolor och förskolor regelbundet. Och...

Nej, det går förstås inte om man vill sänka skatten med ytterligare 20 öre. Jag är inte principiellt för skyhöga skatter, skattemedel måste också användas förnuftigt för att utjämna skillnader mellan fattig och rik, mellan svag och stark. Idag används skattemedel bl a för att subventionera rikas städhjälp medan skolan har stora kvalitetsbrister och den gemensamma omsorgen om våra äldre falnar till ett minne blott. Moderaterna med bihang i Norrtälje menar att kvalitet på skola, förskola, äldreomsorg mm år 2013 ska vara så god att den medger en skattesänkning. Tillåt mig bita mig själv i köttet för att inte skrika/skratta/gråta/få ett vansinnesutbrott eller helt enkelt föraktfullt säga: Lycka till grabbar! (och ta med tanten som "aldrig varit på ett dagis" också)

Är det positivt att ta egna initiativ?

2011-06-08T22:16:00.002+02:00

Att ta egna initiativ lyfts ofta fram som någonting positivt, men i t ex en anställningsintervju ska man vara försiktig med att säga att man är bra på att ta egna initiativ. En del gillar det. En del blir skrämda av det. Ett exempel på det sistnämnda är den moderata majoriteten i Norrtälje kommun. Ordförande i Barn och skolnämnden Göran Pettersson (M) har flera gånger påtalat att han inte vill att oppositionen lägger motioner i fullmäktige som stör nämndens arbete. Han vill helst kläcka alla idéer själv och sen ska oppositionen bara vara överens med honom. Kommunalrådet Kjell Jansson (M) gjorde igår på kommunstyrelsens sammanträde väldigt klart att han inte gillade egna initiativ, så länge de inte kommer från honom själv vill säga.

För den som inte läste min blogg igår så kan jag berätta att miljöpartisten Mats Wedberg, efter en diskussion efter förra ks om att vi borde sitta så vi såg varandra bättre, möblerade om sammanträdeslokalen från dåtida skolsal till relativt vanlig modern sammanträdessittning i typ hästsko på eget bevåg innan sammanträdet och att kommunalrådet då fullkomligen gick i taket av raseri och ville ha ordning och reda! Det är jag som är ordförande, det är jag som bestämmer, sa han.

Jag har funderat på det. Jag har ju varit ordförande i lokalföreningen i Vänsterpartiet i hur många år som helst. Har jag någonsin hävdat min rätt att ha yttersta beslutsrätt i möbleringen? Inte vad jag minns. Jag har också svårt att tänka mig att någon av alla de chefer jag haft på olika jobb genom tiderna skulle bli rasande om någon personal ville prova en annan möblering och tog saken i egna händer.... och jag har haft en del väldigt dominanta chefer. Jag kan tänka mig att man hade fått möblera tillbaka i efterhand, men inte att chefen själv ryckt tag i stolar och bord och som en vettvilling gnott tillbaka eländet. Iofs var vi ändå färdiga med dryga 30 ärenden efter 40 minuter, men drog kommunalrådet i ren ilska ur ett ärende som kritiserades också. Och det var han väl som überchef i sin fulla rätt att göra.

Nej, jag tycker att det är skandal hur den här kommunen styrs. Jag tycker det är fullkomligt vansinnigt att inte ens kunna prova ett eget initiativ taget i fråga om möbleringen från oppositionen. Hade det fungerat om det varit Hans Andersson (Fp) som möblerat om? Han är ju van från Tiohundranämndens sammanträden att sitta i hästsko. Moderaterna har gjort klart för oss alla. Egna initiativ är inte välkomna. Det är ingen idé att ni motionerar, interpellerar, möblerar eller föreslår. Vi tänker inte lyssna. Vi är bäst. Vi (jag?) bestämmer. Och om ni envisas kommer vi att bli ännu surare, ännu otrevligare och testa ännu fler härskartekniker....

Klimatförändringar i Norrtälje kommun

2011-06-07T19:48:00.003+02:00

Den relativt nyinrättade klimatnämnden i Norrtälje kommun har i sitt reglemente att utreda hur framtida klimatförändringar kan komma att påverka kommunen och jag undrade redan innan kvällens kommunstyrelsemöte hur arbetet framskred, vilka eventuella hot mot kommunen har nämnden hittat?

Så här i efterhand kan jag själv se en hel del hot inom det politiska klimatet, det närmar sig istid. Växthuseffekten verkar ha en helt annan innebörd i vår kommun än i resten av världen. Förra kommunstyrelsemötet avslutades ganska otrevligt, eller det var rakt igenom ganska otrevligt då det kändes som den styrande majoriteten gjorde allt för att tysta alla försök till diskussion eller frågeställningar från oppositionen genom att använda i stort sett alla nu kända härskartekniker. Efter sammanträdet framkom ett förslag att möblera om i salen så att vi slapp sitta som i dåtida skolsalar på rad med ryggarna mot varandra och med kommunstyrelsens ordförande som en mästrande dåtida magister bakom katedern.

Inför eftermiddagens sammanträde tog Miljöpartiets Mats Wedberg saken i egna händer och möblerade om sammanträdeslokalen. Vi blev glatt överraskade när vi gick in i rummet, men det blev vi snabbt urtagna. Kommunstyrelsens ordförande (M) dundrar in i lokalen och börjar på egen hand slita tillbaka stolar och bord med orden att han är ordförande och bestämmer hur det ska se ut i sammanträdeslokalen och .... det ska vara ordning och reda! Med den märkliga frågan: Har vi inte annat att träta om än möbleringen? så lämnar han funderingen öppen om varför han inte bara kunde yttra; jaha, då provar vi väl den här möbleringen idag då, men funkar den inte så kör vi som vanligt nästa gång....

Sen var ju klimatet för eftermiddagens möte liksom satt. Iskallt. Och när jag mitt i meningen om att jag inte tänkte delta i beslutet om tillsättande av ny kommundirektör blir avsnörpt så kommer jag att tänka på en "surkärring" jag sprang in i samma morgon. Sur utan anledning trots att jag gör mitt bästa för att vara trevlig. Jag hade stannat för att släppa av min dotter vid skolan och min bil stod i vägen för hennes när hon skulle ut. Trots att hon ser att jag är på väg in i bilen för att åka och trots att jag inte stått där en halv minut så är hon tvungen att på ett snäsigt sätt be mig flytta bilen. Javisst, svarade jag glatt, men när jag körde iväg kände jag mig på något sätt irriterad och förnärmad. Otroligt vad ett snäsigt beteende sprider sig vidare även om den som sprider det kanske inte alls menar det. Och ett vänligt bemötande skulle kunna göra detsamma och skulle inte heller vara så svårt att uppbringa. Åtminstone emellanåt.

Kanske var det därför kommunalrådet avslutade sammanträdet med att önska alla en trevlig sommar. Eller så kände han bara att det var hans förbannade plikt. Undrar vem som nu ska ro skutan fram till den 12 september. Ja, just det, kommunalrådet (M) har ju aldrig behövt någon förstärkning i det uppdraget tidigare... Och visst känns det som att klimatet snabbt försämras, undrar hur klimatnämnden har tänkt att ta itu med detta.

Skilda världar

2011-05-25T23:09:00.002+02:00

Imorgon ska jag nästan vara heltidspolitiker, tja, men inte med lön då då, men heltidsfritidsideell politiker ska jag vara. Jag börjar i Radio Roslagens politikervecka där imorgon Vänsterpartiet och Folkpartiet är inbjudna. Vilken intresseorganisation vi ska samtala med vet jag inte ännu, men det blir säkert spännande. Det enda jag har hört från veckans tidigare program är det när kommunalrådet Kjell Jansson (M) bekymrat säger att han förstått att inte alla föräldrar tar sitt ansvar och gör läxorna med sina barn. Så det är ju inte undra på.... att skolresultaten inte är högre.....

Jansson lever i sin värld. Det bekräftas också genom hans sätt att tala om allt som Moderaterna gjort vid sina år vid makten i kommunen och på det vis han träffar intresseorganisationerna. Tänkte på det idag, att det är lustigt att den andre styrande moderaten som var med i sändningen, Mats Hultin, sitter i en massa styrelser i olika bolag och företag som frekvent förekommer i förhandlingar, upphandlingar, köp, uppdrag mm som kommunen genomför. Det kallas aldrig för jäv, men när en vanligmänniskafritidspolitiker engagerar sig i nån intresseförening och samtidigt har politiska åsikter i frågan så börjar kommunfullmäktiges ordförande (M) höja pekfingret och med värsta härskarteknikmetoden få vederbörande att be om ursäkt och gå och sätta sig på sin plats igen.

Skilda världar. Heltidspolitikerna träffar intresseorganisationer och lyssnar halvhjärtat på deras önskemål för att sedan besluta som de vill. Vanligamänniskorfritidspolitikerna engagerar sig i intresseorganisationer, men vågar knappt prata om engagemanget i de politiska lokalerna rädda för att bli anklagade för jäv och vågar knappt prata om sitt politiska engagemang i intresseorganisationen rädda att bli spottade på av politikerförakt och/eller grundläggande samhälleliga meningsskiljaktigheter.

När de styrande politikerna pratar i radio talar de om vad de har gjort, när jag själv och min partikollega Kia Hamnö (vår representant i Barn och skolnämnden) pratar i radio imorgon hoppas vi få prata om våra visioner. Eftersom vi inte är kommunalråd blir vi sällan inbjudna att träffa olika grupper för att höra vad de vill, däremot är vi ofta engagerade i vårt vardagsliv och som Birgitta ohlsson (Fp) sa på P3 idag så finns det nog människor som behöver en förändravärldenkrok att hänga upp sitt liv på. Många av oss nästan ideellt arbetande fritidspolitiker är såna. Vi kanske inte kan svara på alla frågor om allt, men vi har en dröm, en vision och en vilja att bygga ett annat samhälle.

Efter radioinspelningen och ett par timmars studier med kära studiekamraterna så fortsätter dagen med studiebesök på Vårdbolaget Tiohundra, Familjens hus och sjukhuset tillsammans med kamrater från Vänsterpartiets landstingsgrupp. Vi avslutar dagen med en våravslutning och ett öppet möte om vården tillsammans med vårt landstingsråd Birgitta Sevefjord och vår gruppledare i landstinget Håkan Jörnehed m fl. Alla är välkomna till vår partilokal på Estunavägen för att fika och diskutera vårdval, kundval, akutsjukvård, barnsjukvård, distriktsköterskemottagningar eller vad som nu ligger närmast hjärtat. Mötet börjar klockan 18.00 och håller på i ca två timmar. Sen sover nog en fritidspolitiker rätt gott efter att samtidigt ha grejat logistik så att barn blir hämtade får mat, hinner träna fotboll och läsa läxor och komma i säng.

Föräldrarnas ansvar - men hur?

2011-05-24T21:12:00.003+02:00

Sist på kommunfullmäktige så fördes en debatt om kostchef i kommunen. Kommunalrådet Kjell Jansson (M) deklarerade att det är föräldrarnas ansvar att barnen får i sig tillräckligt med näringsrik mat. Intressant ur den synvinkel att föräldrarna faktiskt ännu inte är tvungna att skicka med sina barn lunchpaket till förskola och skola. Intressant ur den synvinkel att där föräldrarna säger att de vill ha ett tillagningskök på barnens förskola så väljer styrande politiker att inte lyssna. Många barn äter både frukost, lunch och mellis på förskola, skola, fritids. På vilket sätt föräldrarna ska kunna ta ansvar för vad de får i sig lämnar K Jansson åt oss att fantisera ihop. Frukost och lunch brukar allmänt ses som dagens två viktigaste måltider, kanske är det speciellt så för unga människor som går och lägger sig tidigt.

Idag hörde jag samme Jansson på Radio Roslagens politikervecka där han kommenterade kommunens dåliga skolor med att det är föräldrarnas ansvar att se till att barnen gör läxorna och att det faktiskt finns bra skolor i kommunen, men dem ville han inte nämna vid namn. Antagligen är det föräldrarnas ansvar att ta reda på vilka skolor som är bra och se till att ställa sina barn i kö dit i god tid så att de får en plats. Vilka barn som ska gå på de mindre bra skolorna framgick inte.

För mig är det självklart att inga skolor ska vara fel val p g a bristande kvalitet. Konkurrera gärna med pedagogiska inriktningar eller tänk, men se till att alla kommunens skolor (oavsett driftsform) håller en god kvalitet. Skolan har enligt skollagen ett kompensatoriskt uppdrag och med det menas att skolan ska kompensera barnen för de föräldrar och hem som inte kan ge dem det stöd och uppmuntran som de behöver för sitt lärande. Min uppfattning är att lagen ålägger skolan att se till att alla barn tillgodogör sig undervisningen även om föräldrarna inte ser till att barnen gör läxorna.

Det handlar inte om att vilja frånta föräldrar ansvar. Det handlar om att vi alla har ett gemensamt ansvar för alla barn, även de som lyckats födas till icke fullt så starka föräldrar. Och det handlar om att föräldrar och barn också måste få möjlighet till inflytande.

Då enhetsråden ute på skolor och förskolor en gång bildades var det för att föräldrar och personal tillsammans skulle kunna ta upp frågor med jämna mellanrum. Ibland skulle enhetsrådet kunna besökas av någon ansvarig politiker. Jag tror många såg enhetsrådet som en instans där möjlighet till påverkan fanns. Idag är det tveksamt om någon politiker ens vågar besöka ett enhetsråd utan att få tillstånd från någon borgerlig nämndsordförande. Än mindre lyssna till vad föräldrar och personal egentligen vill. Föräldrarna har ansvaret, men bara hemma runt köksbordet, vill de påverka någonting utanför den egna familjen göre sig de icke besvär; Inte på enhetsråd, inte i demonstrationer, inte på Allmänhetens frågestund eller via arga brev och insändare. Då ska de hålla tyst och lita på de borgerliga politikerna.

Det bidde ingen tumme,,,

2011-05-17T22:28:00.003+02:00

Det fanns en saga när jag var liten som handlade om en person som beställt något från en skräddare och varje gång personen kom dit för att hämta sitt plagg så visade det sig att det inte blivit som det var tänkt utan mycket mindre. Till sist blev det inte ens en tumme...

När föräldrar, personal och barn på förskolan Blåklinten för några år sedan fick fastställt att deras nuvarande lokaler inte var värda att rusta upp eftersom de dragits med luftproblem, fuktproblem mm ända sen bygget för tjugotalet år sedan, så lovades de en ny byggnad, en ny förskola som skulle ersätta de gamla lokalerna. Sedan dess har man jobbat mot det som ett mål.

Lokalisering söktes. Ett tag var det tänkt att den skulle ligga i Trädgårdsstaden och byggas i färdiga moduler på en liten tomt. Sen var det viktigt att förskolan skulle ligga just i Vigelsjö, där ju många av barnen bor. I Trädgårdsstaden kanske det kommer att behövas en ytterligare förskola då familjer börjar att flytta in där.

Efter lite jämkande och klämmande, trängande och lirkande med grannar som för allt i världen inte ville bo bredvid en förskola som kom förslaget att lägga byggnaden upp mot berget i en norrsluttning. Kanske inte optimalt med tanke på att det skulle bli en liten skuggig gård och trappor, men ändå med närhet till naturen och lekytor i direkt anslutning utanför. Uppe på berget skulle det t o m finnas en eldstad och ett vindskydd att utnyttja. Föräldrar och personal förlikade sig med tanken och gladdes åt den nya förskolan.

Visst kändes det lite konstigt att det bara skulle byggas fyra avdelningar då den nuvarande förskolan innehåller sex avdelningar, men arkitekten förklarade på något övertygande sätt på föräldrarmötet att ytorna var flexibla och att de stora trappuppgångarna (?) lämpade sig väl för samlingar av olika slag. Men det som kändes viktigast var att förskolan blev utrustad med ett riktigt kök. Det sades om och om igen, på föräldrarmöten och enhetsråd. Arkitekten kunde inte svara mer än att det fanns ett kök inritat, utrymmet var tillräckligt stort för att inrymma ett tillagningskök, men han kunde inte säga hur det skulle bli. Det kunde ingen.

Och det är där man alltid måste bli misstänksam. När ingen svarar. När man blir bemött med att det beslutet ska tas senare eller att det går inte att säga i dagsläget. Då vet man att man ska bli misstänksam.

Mycket riktigt fanns inget tillagningskök på förskolan i Vigelsjö med när ärendet lyftes på kommunstyrelsen den 2 maj. Borgarna gjorde allt för att förklara att personalen inte ville ha ett tillagningskök, att de inte ville ha ett tillagningskök, att egentligen ingen ville det, i alla fall inte här, inte på den här förskolan osv. Det har jag ju bloggat om tidigare. Det var ju då det kom fram att högst ansvarig politiker för kommunens mjuka frågor "aldrig varit på nåt dagis" och det var ju då den borgerliga majoriteten myntade begreppet "trolldegskök".

Det blir kort tid att mobilisera. På enhetsrådet den 12 maj visste personalen inte ens om att majoriteten planerade att snuva dem på köket. Den 16 maj skulle beslutet tas. Oåterkalleligt. Samtidigt var det viktigt att beslutet fattades eftersom de gamla lokalerna ska rivas (beslut finns) och nya uppföras. Hyreskontraktet går ut helt enkelt och nästa sommar måste nya lokaler stå färdiga. Därför var det viktigt att ett beslut nu äntligen skulle tas.

Så döm om allas vår förvåning när kommunstyrelsens ordförande Kjell Jansson (M) går upp i talarstolen och drar ur ärendet med motiveringen att det här inte är ett bra läge, att det inte är en bra byggnad, det är en dyr byggnad i dåligt läge. Ärendet måste återremitteras och tas tillbaka till ruta ett.

Visst gick det rykten för någon månad sedan att det inte skulle bli nån ny förskola i Vigelsjö, visst gick det rykten att det istället skulle bli baracker vid Lommarskolan. Nu verkar ju de ryktena inte alls osannolika längre. Hade man varit lite mer förberedd igår på kommunfullmäktige hade man ju kunnat lägga ett yttrande med innehållet att det nu är bråttom, men också viktigt att det blir en bra lösning för barn, föräldrar och personal i Vigelsjö.

I det här läget finns det personal och föräldrar som undrar om det inte hade varit bättre att få vara kvar i de gamla lokalerna, att få det upprustat. Om inte beslut redan var fattat så skulle ju personal eller föräldrar kunna knoppa av och bilda egen verksamhet. Det är ju ändå målet för den borgerliga majoriteten, att så lite verksamhet som möjligt är kommunal. Men nu finns ju inga lokaler och föräldrar, barn och personal i Vigelsjö saknar helt valmöjligheter, deras framtid vilar i Janssonduons välvilliga händer. Fokus flyttades raskt från att vilja ha ett kök till att vilja ha en förskola. Kanske var det medvetet, kanske var det en slump.

När den borgerliga majoriteten för ett antal år sedan lade ner Vigelsjöskolan bidde det knappt en tumme åt barn och föräldrar, nu verkar det inte bli nån tumme för dem den här gången heller. Vigelsjöområdets förskola och tidigare skola används av alla de barn som bor i området, men också av många familjer bosatta på landsbygden norr om tätorten (ex Malsta). Det är ett stort tryck på barnomsorgen och lokalbrist är ingenting som kommer att göra saken bättre. Alla vill inte välja privat, alla har inte bil och kan ta sig till andra delar av staden. Det behövs en bra förskola med tillagningskök i Vigelsjö och det börjar bli väldigt bråttom att komma till skott med ett beslut om detta!

Hur gör man Göran?

2011-05-04T06:59:00.002+02:00

Göran Pettersson (M) uttalar sig i dagens lokaltidning och menar på att den som skriker högst inte ska få som den vill. Han syftar då på grupperingen Mötesplats Norrtälje som organiserat sig för att få till stånd förändring och inflytande kring vissa frågor i kommunen. Och det är uppenbart att den borgerliga majoriteten inte ger mycket för att folket organiserar sig för att åstadkomma förändringar i samhället. Nyligen gjorde man ju också en löjlig gest genom att skänka Framtid Älmsta en spottstyver av vad föreningen ville ha för att arbeta för en trevligare tätort, någonting som kommunen inte brydde sig om, men som invånarna gärna vill ha.

Att organisera sig i en intresseförening är alltså ingenting som uppmuntras av de styrande i Norrtälje kommun. Då uppfattas man som någon som gapar efter mycket och helst inte alls ska ha del av stycket. Att organisera sig som förälder eller personal i ett s k enhetsråd i skolan eller förskolan är tydligen inte heller en framkomlig väg. Enhetsrådet vid Västra förskoleenheten som under hela planeringen av den nya förskolan i Vigelsjö drivit frågan att de vill ha ett tillagningskök för att de prioriterar matkvalitet för barn och personal högt, får nu veta att den borgerliga majoriteten inte är FÖR tillagningskök, i alla fall inte just på den här förskolan.

Ungefär som när föräldrar och barn ville ha sin skola kvar i Vigelsjö, eller på Flygfältet. Eller när föräldrar, elever och lärare ville ha medieprogrammet kvar på Rodengymnasiet. Att demonstrera är uppenbareligen inte heller rätt sätt att söka inflytande. Inte heller att uppsöka fullmäktige på det tidigare "Allmänhetens frågestund" eller att försöka få till stånd en diskussion med tjänstemän eller bjuda in en/flera politiker. Allt är fel metod enligt den borgerliga majoriteten.

Till och med att engagera sig i ett parti (om det inte är Moderaterna?) är enligt Göran Pettersson fel väg att gå om man vill påverka. Han är märkbart irriterad över att representanterna i fullmäktige envisas med att lägga motioner som berör "hans" barn-och skolnämnd så att den inte kan arbeta i fred med det han tycker är viktigt. Han glömmer visst att det, trots att Moderaterna är störst, var några till som fick medborgarnas förtroende att föra deras talan.

Med tanke på partiavhopp och startande av nya partier verkar det ju som att det inte ens som moderat medlem verkar vara så lätt att få det inflytande man önskar.... Demokrati, representativ eller direkt, den måste vårdas och återupprättas, varje dag, varje minut, varje sekund, det är ingen självklarhet.

Ta inte död på det engagemang föräldrar och personal har för sina barn i Vigelsjö, låt dem få ett tillagningskök för 1,1 miljoner kronor i nya förskolan, det finns pengar över i nämnden. Hyr sen ut köket till en privat entreprenör om det är såååååååå in i bomben viktigt att det är en privat leverantör av mat (är det någon ni känner? exakt hur högt skrek vederbörande för att få er att gå emot det alla de som ska äta i förskolans önskemål?)

Makt över maten - i det stora och i det lilla

2011-05-02T21:33:00.005+02:00

Igår var det första maj. Igår pratade Francisco Contreras på Vänsterpartiet, Norrtäljes förstamajmöte om hur det vi väljer att äta påverkar människor i andra länder, hur det påverkar vårt klimat och vårt jordklot. Han delade också ut en tidning som hette "Makten över maten". I den kan man bl a läsa om hur Amazonas regnskogar skövlas för sojaodlingar som ska bli till djurfoder i Sverige, det hårda arbetet som ligger bakom vår dagliga kafferanson, men också om hur vi kan arbeta i skolan, hemma, i kommunen, hur skolköket kan revolutioneras.

Idag är det andra maj och kommunstyrelsen ska fatta beslut om att bygga en ny förskola i Vigelsjö, som ska ersätta Blåklinten, som länge dragits med olika luftproblem. Socialdemokraterna, Miljöpartiet och Vänsterpartiet lägger ett tilläggsyrkande att förskolan ska byggas med tillagningskök. Det blir 1,1 miljoner extra (det ska nämnas att det finnse en reservpott på 3,4 miljoner anslagen)

Jag har själv följt planeringen av den nya förskolan på nära håll genom enhetsrådet. Genom hela processen har maten diskuterats. Föräldrar och personal är överens om att det är viktigt med ett tillagningskök på den nya förskolan. Blåklinten har ett tillagningskök idag, men det har inte Paletten, som tillhör samma enhet. Enhetsrådets förslag är att ett tillagningskök som kan serva hela enheten med mat ska byggas i den nya förskolan.

"Vi vill inte ha tillagningskök", säger K Jansson (M), kommunalråd. "Vad man efterfrågar är ett pedagogiskt kök, där man kan ha verksamhet med barnen", säger G Pettersson (M), ordförande i barn och skolnämnden. "Vad menas med ett pedagogiskt kök?" undrar H Stymne Bratt (S). B Jansson (C) och vice kommunalråd erkänner att hon aldrig varit på ett "dagis" och aldrig haft sina egna barn på ett "dagis", men tror att det är ett ställe där man kan göra trolldeg och baka pepparkakor med barnen. "Är ni emot tillagningskök på förskolor?" undrar M Wedberg (Mp). "Nej", svarar K Jansson (M), "det beror på var de ligger. På den här förskolan är vi emot tillagningskök". "Vi vill inte lägga pengar på kök", fortsätter B Jansson (C), "Vi vill lägga pengarna på barnen." Då måste jag undra: Om personal och föräldrar vill ha ett tillagningskök och tycker att det är av hög prioritet, hur kan då de styrande säga att de inte vill lägga pengar på det utan lägga det på något annat i stället?

O Jansson (S) pekar på den låga demokratiska trovärdighet Barn och skolnämnden och kommunen har och att detta inte lär göra saken bättre och får medhåll från K Jansson (M) och H Andersson (Fp) med löften om att det ska (måste) bli bättre i framtiden. I framtiden ska vi lyssna på vad människor vill. Men inte nu. Inte på den här förskolan i Vigelsjö. Precis som man inte lyssnade på föräldrarna i Vigelsjö när de ville ha sin skola kvar. Det beror väl på var den ligger.... eller vad var det han sa kommunalrådet?

Dessutom kan man tycka att det är anmärkningsvärt att ett vice kommunalråd med, vad jag förstår, ansvar för mjuka frågor, aldrig har besökt ett av naven i själva kärnverksamheten, nämligen förskolan (eller dagis som hon väljer att kalla det). Det står mig ganska klart att man inte kan värna och vilja utveckla en verksamhet som man inte ens brytt sig om att besöka trots att man är högst ansvarig för den. Dags för ett studiebesök Berit Jansson!

Men det är också dags för Centerpartiet att sluta ljuga i matfrågan. Gång på gång röstar man ner det partiet i debattartiklar och på hemsidan säger sig stå för. Förutom att Berit Jansson tror att man måste äta kött varje dag för att bli smart så brukar Centern ställa upp på bra, närodlad, närlagad mat från grunden, d v s goda tankar, men så fort det kommer till beslut har man glömt vad man tycker. Synd att kommunen ännu inte förstår att bra mat har betydelse för barns utveckling och att över 90% av alla barn i dag går på "dagis", men långt från alla av dem har tillgång till den "goda maten" hemma. Det finns så mycket vi skulle kunna göra för att förbättra och förändra. Om bara kunskapen och viljan fanns....

Jag uppmanar personal, föräldrar och barn i Västra förskoleenheten att tillskriva ledamöter och ersättar i kommunfullmäktige innan beslutet ska tas där och tala om vad man vill. De som bestämmer försöker lura i oss alla att det är ett kök att göra trolldeg med barnen i som efterfrågas.....

råtexten till mitt förstamajtal

2011-05-01T19:25:00.003+02:00

Här är texten jag utgick från i mitt förstamajtal i Norrtälje idag.

Första maj och arbetarnas dag. En dag då vi kan prata om de ökande klyftorna i samhället. En dag då vi kan prata om framtiden och hur vi vill att den ska se ut.

mina politiska hjärtefrågor är framtidsfrågor, det handlar om miljön och det handlar om barn. Utan barnen och ett jordklot - ingen framtid för mänskligheten. Man kan fundera mycket kring det i dessa dagar när kärnkraftsförespråkarna sveper bort katastrofen i Japan med att det är bra lärdomar för framtidens kärnkraftsbyggen.

När det pratas om barn idag pratas det ofta om skolan, hur dåligt barnen presterar i skolan och att det måste bli ordning och reda i skolan. Det finns ju ingen som påstår motsatsen. Det är väl självklart att det inte ska vara oordning och oreda i skolan? Men frågan är väl om det räcker med att det är ordning och reda för att våra barn ska uppnå kunskapsmålen.

Och vad är ordning och reda? Läxor och betyg? ------ Vänsterpartiet har förespråkat att ta bort både läxor och betyg och då finns det de som genast ser oreda och oordning framför ögonen. Men om vi inte har betyg så måste vi tala tydligare med varandra, och om vi inte har läxor krävs det ju att barnen får kunskap under sin tid i skolan. Krävs ordning och reda för att klara detta.

I Vänsterpartiet vill vi gärna se helheten kring barnen. Vi tycker att det är lika viktigt som många diagnostiska matteprov att barnen får hälsoriktig, god, ekologisk och gärna närproducerad mat i skolor och förskolor, lagad på plats och utan transporter som försämrar kvalitet, smak och miljö.

Vi tycker att det är lika viktigt som satsdelsträning att de får tillräckligt med tid på sig att äta, att de får lugn och ro i matsituationen.

Vi tycker att det är lika viktigt som rättstavning att det finns tillräckligt med utrymme och tid för barnen att röra på sig och leka, att det finns tillräckligt med vuxna för att se varje barn och dess behov, att det finns utrymme att lära sig på olika sätt.

I Vänsterpartiet tycker vi att små barngrupper på förskolan och på fritids har betydelse för barns lärandevillkor och vi tycker att barn ska få möjlighet till hjälp med läxläsning på fritids. Det handlar om att kunna se alla barn och att kunna tillgodose just deras behov.

Som jag sa i första meningen så ökar klyftorna mellan fattig och rik, mellan kvinna och man, mellan de som har och de som inte har och då givetvis också mellan barn och deras förutsättningar. Internationella undersökningar visar att skillnader mellan elever, men också mellan skolor i Sverige ökar. Och mycket av det kan vi skylla på det heligt fria skolvalet. Det är inte en reform som vi helt och hållet kan riva upp, men det skulle kunna kompletteras med t ex ett närområdesansvar för skolorna och en förtur till närmsta skola för barn och föräldrar som inte vill välja.

I Vänsterpartiet tycker vi att våra gemensamma resurser i enlighet med rapporter från Skolverket och i enlighet med läroplanen bör läggas på att utjämna skillnaderna i barns förutsättningar, att ge MER till de som har mindre med sig hemifrån och att ge MINDRE till de som redan har. Tyvärr är tendensen idag tvärtom, det är så mycket lättare att ge till den som redan har. Men vad barnen i Sverige behöver för att nå kunskapsmålen är knappast fler elitklasser, fler nationella prov eller fler katedrar.

Däremot visar flera studier ensidigt att skolans två timmar i veckan gymnastik inte är tillräckligt för barnens motoriska utveckling och att införandet av fysisk aktivitet varje dag på schemat ger gladare barn, lugnare klassrumssituationer, bättre hälsa hos barnen, ett bättre socialt klimat i skolan samt bättre resultat på nationella prov. Varför är då detta ingenting som genast införs? Enligt läroplanens förtydligande är det nu fullt möjligt att inom ramen för skoldagen införa fysisk aktivitet varje dag på schemat. Kom igen Norrtälje, våga prova andra vägar än disciplin för att nå bättre resultat.

Internationella studier visar också att ett jämlikare samhälle där klyftorna minskar eller försvinner är bättre för alla som lever i det samhället. I Sverige har inkomstskillnaderna mellan kvinnor och män ökat med ca 900 kronor/månad sedan 2006. 25%, eller 57000, av alla ensamstående mödrar lever under den relativa fattigdomsgränsen. Sysselsättningsgraden var för män i januari 2011 76,3% och för kvinnor 71%. Det känns inte som ett samhälle som går åt rätt håll, även om det ofta påstås vara det jämställdaste landet i världen. Tyvärr är falluckorna alltför många för att vi än ska kunna kalla Sverige för ett jämställt modernt samhälle.

Rätten till fasta jobb på heltid måste stärkas, men en förutsättning för att kunna arbeta heltid och försörja sig och sin familj är också att det finns en barnomsorg av hög kvalitet den tid man arbetar. Samhället går idag mot att bli mer och mer öppet, många, framför allt kvinnor, arbetar inom handel, restaurant, vård och omsorg där krav ställs på att kunna arbeta helger, kvällar och t o m nätter. Trots detta är barnomsorgen fortfarande bara utbyggd för den som arbetar kontorstid, det kan t o m vara svårt att få det att gå ihop att arbeta heltid även när man är två föräldrar som hämtar och lämnar. Den som är ensam med sina barn blir tvungen att förlita sig på släktingar, vänner, bekanta eller outbildade barnvakter för att få sitt arbetsliv att gå ihop och det säger sig självt att det inte är någonting som är tryggt och långsiktigt hållbart för alla.

I Vänsterpartiet vill vi att den som får ett arbete ska kunna vara säker på att också kunna erhålla omsorg om sina barn under den tid som kommer att utgöra arbetstid. Man ska inte behöva arbeta halvtid, ha flera jobb eller tacka nej till ett jobb för att barnomsorg enbart erbjuds kontorstid i kommunen. Man ska inte ha ett jobb och känna osäkerhet och otrygghet över vem man ska lämna sina barn hos under arbetstiden. Barnomsorg under föräldrarnas faktiska arbetstid skulle vara till stor hjälp i det som borgarna brukar kalla livspusslet.

Vänsterpartiet har tillsammans med Socialdemokraterna motionerat om att Norrtälje kommun ska undersöka behovet av barnomsorg på s k obekväm arbetstid. Vi har också motionerat om att höja kvaliteten inom barnomsorgen genom att sätta upp ett mål om högst 15 barn per barngrupp och ta fram en handlingsplan för hur vi ska nå dit. Vi kommer också att lägga en motion om mindre barngrupper och högre personaltäthet på fritids. Vi stödjer Socialdemokraternas motion om att införa en köttfri dag i veckan på förskolor och skolors matsedlar, av både hälso- och miljöskäl, och vi framhärdar i att alla nya förskolor och skolor ska byggas med tillagningskök. För att minska klyftorna mellan barn stödjer vi också den socialdemokratiska motionen om att ingen skola eller förskola ska ta ut avgifter av barn eller föräldrar och att läxläsning ska kunna fås hjälp med på fritids. Det här är bara ett axplock ur hur vi i Vänsterpartiet vill arbeta med att höja kvaliteten för våra barn och unga i kommunen.

Enligt FNs barnkonvention ska det finnas ett barnperspektiv på alla beslut som fattas. Vi vill gärna ta på oss rollen att bevaka detta barnperspektiv i de kommunala besluten. Är det t ex möjligt att barn som kommer i kontakt med de sociala myndigheterna av olika anledningar kan få välja sin egen socialsekreterare? En som de känner sig trygga med och får förtroende för?

Barnen är framtiden. Men i Vänsterpartiet vill vi inte för den skull glömma bort våra äldre. Andelen äldre som får hjälp av vår gemensamma äldreomsorg har minskat, men behoven har inte minskat. Istället har vård och omsorg från anhöriga ökat. Idag arbetar 60 000 kvinnor och 20 000 män deltid eller har helt slutat arbeta för att ta hand om en anhörig. Det är främst personer med låg utbildning eller arbeten med låga kvalifikationskrav som slutar arbeta för att ta hand om sina anhöriga och detta ger sedan utslag genom att de också får en lägre pension.

Därför tycker vi i Vänsterpartiet att en expansion av den professionella gemensamma äldreomsorgen de närmaste åren inte bara är viktig för att kunna ge alla en bra omsorg utan även av jämställdhetsskäl. I Norrtälje kommun har Vänsterpartiet bl a motionerat om att alla som fyllt 80 år ska ha rätt till en plats i särskilt boende utan behovsprövning. Vi anser att om man vid den åldern känner att man inte vill bo kvar hemma ensam, ska man inte behöva det. Det är för oss lika självklart som att man ska få bo kvar hemma så länge det är praktiskt möjligt om man så önskar.

Vi är emot experimenterandet inom hemtjänsten där det hela verkar gå ut på att tillgodose de olika företagens krav och önskemål och inte handlar om att se den gamle i centrum och den gamles väl som prio ett. Vi skulle istället vilja bygga en stark, kvalitetssäkrad gemensam hemtjänst i tiohundra ABs regi för att på effektivast möjliga sätt (ekonomiskt, miljömässigt och integritetsmässigt) stödja de som behöver hjälp med det de vill ha hjälp med. Själva valfriheten skulle m a o inte ligga i att välja företag utan i att välja vilka sysslor man vill ha hjälp med och en del av effektiviteten skulle ligga i att de som verkligen behöver hjälp ska få den ordentligt skattesubventionerad medan de som bara vill ha hjälp får betala för den. Japp nu pratar jag om RUT, men jag ska sluta med det. För nu har jag pratat länge nog.

Jag skulle väl kunna prata hur länge som helst, t ex om de 3-4 miljarder skattekronor som försvinner från svensk sjukvård varje år, pengar som skulle kunna anställa 11 000 undersköterskor, men som istället går rakt ner i privata aktieägares fickor. Jag gör inte det. Jag hoppas att något av det jag sagt idag, eller något av det Fransisco eller Mathias har sagt får er att tänka att ert engagemang är viktigt, att det behövs ett motstånd, en opposition, ett alternativ för en framtid som våra barn kan njuta av, känna sig stolta över och förvalta, att det behövs en solidaritet med kommande och gånga generationer som vi tillsammans kan skapa, inte bara här idag på första maj, utan även under årets alla andra dagar.

Vilken kunskap saknar föräldrarna?

2011-04-20T07:08:00.003+02:00

Idag ska Kommunstyrelsens arbetsutskott åter behandla den återremitterade motionen om att undersöka behovet av barnomsorg på obekväm arbetstid som undertecknad och Hanna Stymne Bratt (S) lade i mars 2010. Första gången nöjde man sig med att besvara motionen med att man såg positivt på de enskilda verksamheter som ville starta verksamhet på obekväm arbetstid. Den här gången svarar man att man i "dialog med chefer och pedagogiska ledningsgrupper" ska ta fram ett underlag för hur helhetsbilden av behovet ser ut. Undrar bara vari felet att tillfråga föräldrarna ligger. Varje år svarar vi som föräldrar på enkäter angående förskoleverksamheten; hur trygga våra barn är, hur matsituationen ser ut, hur nöjda vi är med pedagogerna som förebilder etc. Skulle man inte bara kunna lägga till frågan hur bra passar förskolans öppettider din familjs arbetssituation typ? Men vad vetjag? Det kanske är jättekrångligt. Det kanske är att detaljstyra verksamheten?

I sommarstugeområden står tiden still?

2011-04-17T18:33:00.002+02:00

Vi har vår stuga i ett område som växte fram i början av 1970-talet och många stugor är också från den tiden. Säkerligen är många av sommarstugeägarna också från den tiden. Det är mysigt tycker jag. Det är en del av avkopplingen; att inte större modernare hus och bekvämligheter växer fram i rasande takt. Jo, det finns några pooler, vilket jag tycker är skrämmande med tanke på att det inte finns något kommunalt vatten och att vi i stort sett varje sommar har slut med vatten i vår brunn.

För mig är det att kunna leva närmare naturen att vara på landet, att kunna kompostera sopor och gå på torrdass, diska i regnvatten, elda och ha sitt eget kretslopp på tomten. Och det är klart att man retar sig på att några kör vattenspridare och fyller pooler när det inte ens finns vatten i regntunnorna att diska med, när man ser andra köra skottkärror med vattenhinkar från sjön för att kunna vattna i trädgården. Det är annat med andra. Jag har sett ett dike där vattnet inte fryser ens när det är 25 grader minus...

Igår var det städdag i samfälligheten, vilket det är 1-2 gånger om året. Då samlas vi och röjer, sly, eldar, fixar fotbollsmålen och ev flytbryggorna, oljar spänger mm. Allt avslutas med korvgrillning och utdelning av de 200 kronor man får tillbaka på samfällighetsavgiften om man hjälper till. Trevligt värre. Barnen är väldigt ivriga att hjälpa till att samla pinnar och lägga på elden. Och så nöjd, Storasyster, "Mamma, det här är bra för naturen, eller hur?" Tja, en svår fråga att svara på när gubbarna kommer nerkånkandes på olja, bildäck, bensin etc för att få fjutt på brasan. Igår verkade det nästan som om de försökte överträffa varandra och jag satte städglädjen i halsen. Visste inte vad jag skulle säga. Trodde man blev varse skadan av detta på 1970talet typ. Vet fortfarande inte hur man agerar; skriva ett brev till styrelsen? När flera av däcknissarna sitter i styrelsen. Vem är det som blir utanför då liksom? Men vad ska man säga till sina barn när de ser det här? Vad skickar vi för signaler? Vi skiter i er framtid typ....

Jag tänker på Roslagens alla sommarstugeområden, på alla bristfälliga avloppslösningar och brinnande bildäck. Och på alla dessa människor som rättfärdigar att det fortsätter så här, för att liksom få vara bekväma den sista biten av sitt liv. Jag tänker inte stå tyst och se på, jag tänker inte låta mina barn se mig tiga om detta. Jag ska bara fundera ut nåt...

Vem får man träffa som folkets representant???

2011-04-13T19:27:00.003+02:00

Ingrid Landin (Mp) vill inte sitta kvar i kommunens utbildningsnämnd. Orsaken är att hon blivit uppläxad för att ha träffat lärare. På egen hand. Som miljöpartist dessutom. Mats Wedberg (Mp) fick veta av kommunalrådet (M) att han var jävig när han ville delta i en diskussion i fullmäktige som berörde ett samhällsarbete han hade vissa kopplingar till. Som tur var klargjorde Rune Karlsson i dagens lokaltidning att detta var felaktigt. Som tur är är man inte jävig så fort man vill diskutera en fråga som man råkar kunna någonting om . För en vecka sedan gick lärarna på gymnasieskolans mediaprogram med skyltar som sa: Lyssna på oss! Ingen ansvarig tjänsteman eller majoritetspolitiker kom ut utanför kommunhuset för att lyssna. Lärarna skickade även mail till ledamöterna i nämnden med samma budskap. Ingrid Landin beslutade sig för att lyssna på dem. Hon kanske, som jag, trodde att det var en förtroendevalds främsta uppgift; att lyssna på medborgarna. Men hon missade att hon skulle ha både ordförandes och rektors tillstånd för att få prata med lärarna, eller förlåt, lyssna- När vi för en tid sedan hade utbildning för den nya landstingsgruppen i Vänsterpartiet fick vi veta hur otroligt lyckligt lottade vi är som förtroendevalda, eftersom vi då bara kan lyfta luren och ringa till någon verksamhet som vi är nyfikna på och presentera oss som intresserade förtroendevalda och be om att få göra att besök. Människor i verksamheterna blir glada då, de uppskattar att politiker bryr sig om vad de beslutar om. Men tydligen är det annorlunda i Norrtälje kommun. Kanske bäst jag informerar vår gruppledare i landstinget om detta innan vi gör vårt studiebesök hos Tiohundra i maj? Kanske måste vi ha både Sofia Paulsson och Hans Anderssons godkännande för detta? Däremot verkar den centerpartistiska ordförande Louise Branting inte ha några som helst problem med att majoriteten i nämnden skriver en debattartikel tillsammans med cheftjänstemän och rektorer. Det var annars något som jag studsade lite på. Jag har förstått att man som tjänsteman i offentligt styrda organisationer har att rätta sig efter sittande majoritets beslut, men från det till att aktivt ta ställning och skriva debattartiklar tillsammans??? Själv tycker jag steget är ganska långt. Ja, jag träffade Ingrid Landin på Flygfyren när jag handlade efter en lång dags arbete med avbrott för utvecklingssamtal på skolan och sen lämning av dotter på fotbollsträning. Jag och småtjejerna handlade och det blev väl mest godis eftersom jag var trött och hungrig. Nu har vi äntligen fått i oss middag och det är dags att bråka på dem pyjamasarna........tjo, fortsätter fundera på vem jag kan träffa och vem jag kan lyssna på som förtroendevald. Eventuellt är det bara den allmänhet som kommer till Rådhuset på fredagar mellan 16-18. Då är ju också kommunfullmäktiges ordförande (M) på plats och hör vad som språkas.

Ibland har man svårt att förstå

2011-04-12T21:56:00.002+02:00

Jag skulle förstå om det vore svårt för människor i västvärlden och Sverige att ta emot ett budskap om att vi nu allihop omedelbart måste bli veganer för att rädda världen. För många är det ett jättekliv som de inte ens skulle kunna fantisera om och det tillhör ju liksom "svenskheten" att få grilla en korv över öppen eld i skogen (jodå, nåt lär man sig på förskollärarutbildningen). Men trots att rapporter från internationella FN-organ, världscancerfonden m fl varnar för hög köttkonsumtion av klimat, hälso-, rättvise och djurrättsskäl, så verkar det som att det ändå är fööör svårt för många att ens tänka sig att EN dag i veckan avstå från kött på tallriken.

Jag hade kanske förstått det om det varit för 20-25 år sedan då en vegetarisk rätt jämställdes med en konservburk majs och några salladsblad, men idag när det finns internationella kök i både offentlig och privat regi runtom i landet och recept på vegetariska rätter i mängder finns att tillgå via nätet är det, enligt mig, obegripligt. Hur kan man tro att landskapen ska växa igen och att barnen ska få näringsbrist genom att de en dag i veckan, under skoltid, serveras en vegetarisk rätt? Detta görs ju redan på flera skolor runtom i landet och på Ekebyholmsskolan serveras vegetarisk mat hela veckan. Mycket mat skulle också slängas hävdar köttfanatikerna, men om maten slängs måste väl mer handla om kvaliteten på maten än om den innehåller kött? Det finns många elever som redan idag skippar lunchen för en tallrik fil (vegetarisk) eller en macka eller rentav godis... Sen serveras det ju sedan långt tillbaka, som vår föreläsare Jonas Paulsson ikväll nämnde, processade potatisbullar med sylt i våra skolor, vad jag förstår både vegetariska och näringsfattiga och ändå på menyn liksom...

Ja, det finns övertygande bevis för att klimatförändringarna är orsakade av mänsklig aktivitet och livsstil. Ja, det finns övertygande bevis för att för mycket köttätande är skadligt för hälsan, djuren, rättvisan och klimatet. Ja, det finns bevis för att vi kan påverka jordens framtid genom att göra val och prioriteringar. Ändå är det så förbannat svårt .

här kommer jag snart att skriva mer om demokrati

2011-04-04T22:33:00.003+02:00

Idag fick Mats Wedberg (Mp) veta att han inte ska delta i en interpellationsdebatt i fullmäktige som handlar om det han engagerar sig i på fritiden för då är han jävig. Även om inget beslut ska fattas. Kommer nog att bli astråkiga debatter (de som inte redan är det) om alla dessutom bara ska delta i debatter som de inte på något sätt är engagerade i utanför politiken... Sen fick Elisabeth Björk (S) veta att debatten inte skulle tas i fullmäktige utan på Kommunstyrelsens arbetsutskott. Det handlar fortfarande om samma interpellationsdebatt. Att döma av detta får man alltså inte ställa frågor om sånt som ännu inte är beslutat i KSAU. Har ingen aaaaaaning om det debatteras där, men på Kommunstyrelsemötena är det ju i alla fall strikta debattförbud för där sägs det att debatterna ska tas på fullmäktige. Därtill två moderata nämndordföranden som tydligen inte vill ha interpellationer och motioner från oppositionen alls. Och det kanske är därför de övat in repliken att kalla alla förslag från oppositionen för pekpinnar och att peta i detaljer. Tidigare har jag bloggat om mötestider och ni kan vänta er en uppföljning på detta både parlamentariskt och här på bloggen. En demokratimotion är att vänta, men vart ska den ställas??? Demokratinämnden är ju nedlagd sen årsskiftet... Tittar i almanackan och ser att Kommunstyrelsen visst ska ha sammanträde den andra maj, då alla kommunens förskolor, skolor och fritids har stängt för planering. Tack för det televerket liksom. Tiohundranämnden har sammanträde mitt i påsklovet. Sånt här hände aldrig för tjugo år sedan när jag började i politiken, då var skollov heliga. Meh, just det, det var ju samma personer som var aktiva då som är aktiva nu, och då gick deras nu vuxna barn i skolan. Då var det VIKTIGT att samordna sånt här. Nu gäller det väl bara att det inte krockar med Internationella pappersvändardagen.

instängd i det offentliga monopolet säger jag bara - tjo, vad bra jag är!!!!

2011-04-04T22:16:00.004+02:00

Jag tror att en grundläggande förutsättning för att skapa en bra verksamhet är att tro på den, att vara stolt över den och se till att de som arbetar inom den känner sig kompetenta och stolta över att vara i den. Och just nu tycker jag att nedlåtande uttalanden om den egna verksamheten duggar tätt från styrande politiker och tjänstemän. Till exempel när Hans Andersson (Fp), vice ordförande i Tiohundranämnden med ansvar för vård och omsorg i Norrtälje kommun, står i talarstolen och talar om LOV som en efterlängtad väg ut för alla de kvinnor som finns instängda i de offentliga monopolen. Låter ju inte så kul att arbeta där; i ett offentligt monopol där man dessutom är instängd. Känns ju inte som någon vidare verksamhet där arbetsglädjen och kompetensen trivs och förökar sig. Med den inställningen förstår man ju att de borgerliga tror att privatiseringar är de enda lösningarna på typ alla problem i hela världen. Det är nästan lite "Freeeeee Nelson Mandela-feeling" över det hela. Tänk när vi kan befria alla dessa kvinnor som under så många år varit instängda i de offentliga monopolen och liksom bara gått där och vantrivts och mått illa och svarat "fel" i alla medarbetarundersökningar. Eller.... svarat "rätt" har de förstås gjort eftersom de insett att den enda vägen till bättring för deras del är att bli uppköpta eller att starta eget.

Inte konstigt att resultaten i skolorna ser ut som de gör. Inte konstigt att majoriteten inte har det minsta intresse av att minska barngrupperna i de kommunala förskolorna. Inte konstigt att majoriteten säger sig inte ens veta hur man bedömer storleken på en fritidshemsgrupp. Eller är intresserad av att öka möjligheterna för de kommunala köken att laga ekologisk, närproducerad mat. Det handlar ju bara om människor som är instängda i offentliga monopol och enda vägen att rädda dem är att privatisera dem. Annars kallas det pekpinnar.

Själv är jag ju alldeles väldigt instängd i det offentliga monopolet med kommunanställning, barn på kommunal förskola (förvaring) och kommunal skola. Vilken tur att jag fr o m september2010 åtminstone har privat hyresvärd. I morse började de riva ur lägenheten ovanpå, hela tomten full av bråte. Information till oss boende???? Nej, vi vet inte vad som händer. Men det visste vi å andra sidan inte heller när vi var instängda i det kommunala ägandet.

Leka för att lära

2011-04-02T08:34:00.003+02:00

Igår frågade min handledare mig om lekteorierna idag, hur ser de ut, har de förändrats sen hon gick förskollärarutbildningen? Där satt jag och gapade, men innan jag kom i säng samma kväll så stod det mig klart att svaret fanns alldeles nära mig.

Jag behöver bara träffa mitt eget hjärta efter en vecka i skolan. Åtta år. Flera dagar i veckan kommer hon hem och är förkrossad för att hon blivit utskälld av vuxna s k pedagoger. Hon blir kallad ettåring, bebis, får veta att hon förstör för andra, att hon måste skärpa sig. Det gäller skolan, det gäller fritids och i viss mån idrottslivet (d v s; inte ens där finns en tillflykt). Samtidigt som vuxenvärlden kallar henne bebis så får hon ta ansvar för händelser som ligger långt utanför ett barns ansvarsområde, sånt som det finns vuxna anställda för att göra.

Varför blir det så här? Jag tror till viss del att det handlar om att hon har fel kön för att stöka och strula, det är alltid mycket allvarligare med en flicka som inte sitter fint och förstår sin plats i ledet. Men, jag tror också att det handlar om att pedagogerna för de äldre barnen (över förskoleålder) inte har förstått lekens värde för lärande. Enligt den nya läroplanen för förskolan så är leken livsviktig för barn eftersom lärandet sker genom lek. Det är inte så att vi sitter på våra rumpor och lär oss en massa saker och sen vilar vi genom att leka en stund på rasten. Lärandet sker förmodligen i större utsträckning i själva lekmomentet. Det är någonting som helt tappas bort i skolan, men som säkerligen finns kvar i barnen. De behöver leka för att ta in kunskaper.

När min dotter började förskoleklassen för dryga tre år sedan som en normal, nyfiken femåring så hade jag en djup och innerlig önskan; Att inte skolan skulle ta ur henne intensiteten, lusten och nyfikenheten att ständigt lära sig nya saker och utvecklas. Nu kan man väl säga att jag oroar mig för vad ytterligare sju - tio år av auktoritära, repressiva förhållningssätt kommer att innebära för henne som person. Hon är redan övertygad om att hon är en värdelös, slarvig, egoistisk, hopplös, larvig....yes, you name it....person.

Samma läroplan ger samma möjligheter?

2011-04-01T18:16:00.004+02:00

Den första juli träder den förtydligade läroplanen för förskolan i kraft med ett förstärkt pedagogiskt uppdrag. Samtidigt blir barngrupperna större och större och personaltätheten lägre. En högt uppsatt kommunal tjänsteman raljerar och kallar den kommunala förskolan för förvaring som, ärligt talat, inte bryr sig om läroplanen. En nyexad förskollärare kräver 26500 i ingångslön. Det pratas om betygen, det pratas om att få välja, nej, det pratas om att vara tvungen att välja, att vara tvungen att stå för sina felval. Det talas inte om varje barns rätt till likvärdiga möjligheter, oavsett föräldrar, bostadsort eller förutsättningar. Det talas inte om varje barns rätt till likvärdiga möjligheter, oavsett vilken förskola föräldrarna väljer. Trots att alla förskolor är tvungna att följa läroplanen.

På Skolverket vet man också hur man tolkar begreppet barngrupp på fritids, åtminstone har man lyckats räkna ut att barngrupperna på fritids också blir större, mycket större. Och antalet pedagoger minskar. Det krävs otroligt mycket social kompetens hos våra barn för att överhuvudtaget kunna gå på fritids idag. Varje fritidspedagog ansvarar idag för i snitt (och det är snitt) 21,5 barn. Med detta i bakhuvudet ter det sig ju ganska naturligt att barnen inte har möjlighet att göra sina läxor på fritids och barn till föräldrar som arbetar länge och/eller pendlar straffas. Uppdraget att utjämna skillnader mellan barn så att de får samma möjligheter i livet går om intet.

Det är dags nu att någon säger ifrån; Det finns inga föräldrar som vill välja jättestora barngrupper. Fanns valmöjligheter i reell mening skulle vi alla välja förskolor och fritids med små barngrupper och rikligt med utbildad personal. Varför inte verkligheten ser ut så???? Valfriheten är en skimär som de lyckligt lottade hittat på för att skuldbelägga de som inte har samma möjligheter från början. Nu cementerar vi system för att öka klyftorna mellan de som får och de som inte får....Om inte, om inte om inte....vi sätter stopp för detta.

Norrtälje borde bli Sveriges bästa förskolekommun

2011-03-31T22:01:00.002+02:00

Vänsterpartiet vill att Norrtälje ska arbeta för att bli Sveriges bästa förskolekommun. Vi vill att kommunen erbjuder barnomsorg på obekväm arbetstid och vi vill också att kommunen sätter upp 15 barn/barngrupp som mål och tar fram en handlingsplan för att nå dit. Utvecklingen i landet går nu i fel riktning och samtidigt som de pedagogiska kraven på förskolan ökar blir barngrupperna allt större. Skolverkets rekommendationer är 15 barn/grupp och även färre i grupper där det finns barn under tre år eller många barn med utländsk härkomst. I Vänsterpartiet tror vi att satsningar på förskolan ger resultat i skolan och för de uppväxande släktets psykiska och fysiska hälsa.

Hoppas allas livspussel är värda att få ihop

2011-03-23T07:16:00.001+01:00

Idag skriver Josefin Brink och undertecknad om värdet av barnomsorg på OBtid på Norrtelje tidnings debattsida.

Logistik som suger musten och utvisad ur finalen

2011-03-21T21:18:00.005+01:00

Det är inte lätt att vara åtta år, nej, jag tror inte det är ett dugg lätt. Vad jag minns var det inte särskilt lätt att vara barn alls. I morse åkte hon med pappa till ögonmottagningen och fick höra att hon kanske måste ha glasögon, åkte buss hem själv, kom för sent till skolan. Skolan är jobbig för där får hon alltid skäll för saker som hon inte förstår. För att hon är den hon är. Och så en massa läxor. Som är omöjliga att göra hemma med två krävande småsyskon. Och precis när det är som roligast att leka så säger mamma att det är dags att gå och lägga sig. Åttaåringen får ett utbrott och skriker saker som hon ångrar och vill inte leva längre och önskar att hon aldrig blivit född och övertygar resten av familjen om och om igen hur hopplös och värdelös hon är. Sen gråter hon och har ont i magen och ångrar sig och gråter. Det är inte lätt att vara åtta år.

Åttaåringen åkte till ögonmottagningen med pappa. Mamman glömde ringa skolan och meddela. Det kom mamman på vid elvatiden och undrade varför ingen hört av sig från skolan. Det var ju bara en dryg månad sen en man gjorde närmanden mot flickor utanför skolan. Varför ringer inte skolan när ett barn som inte är anmält frånvarande inte dyker upp? Det känns inte tryggt.

Mamman skriver tenta i fysik, åker och hämtar åttaåringen vid bussen, köper en korv i tjorren och skjutsar henne till skolan. De ringer från dagis och tror att Skruttet är sjuk för hon äter ingenting. Mamman hämtar henne och tar med henne tillbaka till sin skola eftersom det liksom inte är nog med tenta, det följer redovisningar av hemuppgifter på eftermiddagen. Skruttet sover en stund och verkar sedan någorlunda pigg. Kanske var hon bara övertrött, hon vaknade trots allt halv fem i morse...

Efter redovisningarna hämtas de andra två barnen upp och lämpas av hemma där barnvakt ska testas medan mamma tar med sig Skruttet på kommunstyrelse. Femåringen verkar ha lagt undan sitt mammahuvud och biter ihop, bäst att skynda iväg innan något brakar loss. Mamman söker tjänsteman på kommunhuset för att ta reda på hur barnvakt ska betalas, men det är ingenting som går att reda ut på studs. Hon ber att få återkomma. Tja, det är väl inte en fråga hon får varje dag.

En leverpastejsmörgås får man på kommunstyrelsen, där gruppmötet börjar klockan 16.00 för att sedan övergå i sammanträde klockan 18.00 och slutar ca 19.00. Man missar liksom middagen där, men är väl glad ändå för man tänker att tjejerna hemma åtminstone får något i magen innan klockan åtta.

Jag har ju redan tidigare bloggat om det otroligt knäppa att förlägga sammanträden till en tid som sammanfaller med vanliga familjemänniskors "hämtapådagis och äta middag"-tid. Varför inte antingen lägga mötet på dagtid så att barnen kan vara i barnomsorgen (man har ju rätt att vara ledig från jobbet och jag vet att det inte alltid funkar för allt och alla, men...) eller på kvällen då man hunnit äta middag och kanske en partner eller annan person hunnit hem från sitt arbete och kan vara behjälplig för barnen? Om man själv ska hämta barnen måste ju mötet vara slut ca tio över sex för att man ska hinna. Det är inte kul att ha barnen till halv sju i barnomsorgen (läs tidigare bloggar eller kommunals utredning om Hämtatidigt-stress), men det skulle kännas betydligt mycket bättre om kommunstyrelsens sammanträden istället skulle kunna förläggas till klockan 17.00 så att även människor som är beroende av barnomsorgen kan engagera sig i politiken.

Jag tycker inte att det är roligt att behöva ha barn med mig på sammanträden och jag har respekt för att andra inte heller tycker att det är lämpligt. Idag blev vi ombedda att lämna kommunstyrelsesammanträdet. Det är svårt för mig att avgöra vad som är störande, jag har barn runt mig jämt, men som sagt jag har full respekt för att man kan tycka att det är störande. Däremot så opponerar jag mig mot att man då förlägger sammanträdestiderna så att det blir näst intill omöjligt för småbarnsföräldrar att delta. Jag tror att småbarnsföräldrarnas röst är viktig i politiken.

Tyvärr är det ju ett mönster att fler och fler nämnder vill förlägga sammanträden senare och senare på eftermiddagen. Även Stockholms läns landstings fullmäktige har nu anammat trenden. Det gör att stressen ökar för den som är tvungen att hämta barn på förskolan. Särskilt om man också är beroende av att bussar och pendeltåg fungerar. Det gynnar en viss typ av politiskt aktiva och utestänger andra.

Jag är glad att det fungerade bra med barnvakten. Jag är glad att Skruttet för tredje dagen nu sträcker armarna mot pedagogerna och inte gråter vid lämning på förskolan. Jag är glad att tentan och redovisningen gick bra. Jag är glad att Moderaterna och gubbväldet ständigt ger mig nytt bränsle till mitt politiska engagemang. Jag är glad att det finns choklad i skafferiet och att jag har ro att strunta i städningen. Jag är mindre nöjd med ett system som aktivt motarbetar småbarnsföräldrars, kvinnors, ensamståendes aktiva deltagande i samhällsbygget.

Snart blir man ju vegetarian i protest liksom

2011-03-14T07:00:00.003+01:00

Det är skönt att lokaltidningens centerpartistiske ledare inser att den borgerliga majoriteten självklart borde bifalla motionen om att undersöka föräldrars behov av barnomsorg på obekväm arbetstid från undertecknad och Hanna Stymne Bratt (s). Från och till har vi ganska lika syn på saker och ting, men det är sällan han vill tillskriva Vänsterpartiet några positiva rader på grund av detta. Mestadels hakar han upp sig på det han tycker är fel och galet med Vänsterpartiets idéer, rena vantolkningar är heller inte ovanliga. Men här har han tagit sitt förnuft tillfånga och det är bara att tacka för stödet i denna viktiga fråga. Hur viktig den är framgår inte minst av Kommunals undersökning som publicerades förra veckan och som jag bloggat om här tidigare samt av ett underlag från Riksdagens utredningstjänst som nyligen plockats fram.

I övrigt publiceras idag en debattartikel från den moderata gruppen i klimatnämnden där man ondgör sig över oppositionens förslag om en köttfri dag på matsedeln inom kommunens verksamheter, t ex skola, barnomsorg och äldreomsorg. Man beskriver förslaget om en köttfri dag som en "farlig idé med liten klimatvinst". Man kallar förslaget för en PR-idé och menar att det är stor risk att eleverna (i skolan antar jag) inte uppskattar maten utan slänger den. Att mer mat kommer att slängas.

Glädjande nog konstaterar Moderaterna i denna artikel att bra skolmat har direkt inverkan på studieresultaten, något som tidigare förnekats av t ex Anne S Pihlgren (tidigare moderat ordförande i Barn och skolnämnden). Moderaternas förslag för att minska klimatpåverkan från maten blir istället att servera mat enligt tallriksmodellen (?) och servera godare, näringsriktig mat i skolan. Indirekt säger man alltså att vegetarisk mat vare sig är god eller näringsriktig samt att den inte går hem hos skolelever. Vilket årtusende lever moderaterna ? Tja, samarbetet med tokcentern lär väl flyta på smidigt....

Om att hämta tidigt

2011-03-08T21:06:00.003+01:00

Fackförbundet Kommunal har gjort en undersökning som visar att hälften av alla föräldrar känner sig pressade att hämta tidigt på förskolan. Jag är absolut en av dem och jag kan se flera anledningar till detta. Barngrupperna är stora och barnen blir trötta av att vistas där för långa tider. Trycket både från andra föräldrar och pedagoger att barnen behöver vara hemma med sina föräldrar är stort. Inför lov o dyl sätts på många förskolor upp listor där alla kan se vilka som är hemma med sina barn och vilka som låter sina barn vara på förskolan under lovet. Ofta skiner det ganska tydligt igenom att flera i personalen önskar vara lediga och också kan vara det om det inte är så många barn... Det talas också mycket om att den pedagogiska verksamheten ska vara förlagd till de 15 timmar då alla barn är på förskolan, oftast 3 förmiddagar per vecka. Vad sker övrig tid på förskolan? Är det bara förvaring? Är det de 3 förmiddagarna per vecka som är till godo för mitt barn och resten av ondo? Och visst måste det väl kännas hemskt för det barn som alltid blir hämtad sist?

Sammanfattningen av Kommunals undersökning av förskolors öppettider och tider för lämning
och hämtning i förskolan visar att:
 För 30 procent av Kommunals medlemmar med förskolebarn går det inte att arbeta heltid med de öppettider som barnens förskolor har.
 Förskolans öppettider motsvarar inte förälderns behov för var femte förälder bland Kommunals medlemmar.
 67 procent av föräldrarna har inte blivit tillfrågade om vilka behov de har av öppettider på förskolan.
 Hälften av föräldrarna känner press att hämta tidigt från barnomsorg. Den främsta förklaringen, som varannan förälder som känner press anger, är att många andra barn blir hämtade tidigt.
 Personaltätheten i förskolan är betydligt lägre idag än i början av 1990-talet – nästan ett barn till per årsarbetare. Från i snitt 4,4 barn per årsarbetare 1990 till 5,3 idag.

I Norrtälje kommun har undertecknad och socialdemokraten Hanna Stymne Bratt motionerat om att kommunen ska undersöka behovet av barnomsorg på obekväm arbetstid. Motionen är nu återremitterad eftersom borgerligheten valde att svara med att man var positivt inställd till privat drivna förskolor som ville ha tillstånd att ha öppet på obekväm arbetstid.

I skollagen (1985:1100) 2a kap. 6§ står: "Förskoleverksamhet och skolbarnomsorg skall tillhandahållas i den omfattning det behövs med hänsyn till föräldrarnas förvärvsarbete eller studier eller barnets eget behov."

Regeringsrätten har tolkat detta som att det inte finns någon skyldighet för kommunerna att tillhandahålla omsorg på andra tider än normal arbetstid. I den nya skollagen som träder i kraft 1 juli 2011 sägs det att "Kommunen ska sträva efter att erbjuda omsorg för barn under tid då förskola eller fritidshem inte erbjuds i den omfattning det behövs med hänsyn till föräldrars förvärvsarbete och familjens situation i övrigt."

Detta innebär, enligt regeringen, att en kommun inte utan vidare kan avstå från att tillhandahålla omsorg på obekväma tider. Kommunen ska planerar för att tillhandahålla omsorg på obekväma tider även om det vid en viss tidpunkt inte finns någon efterfrågan. Lagen innebär dock ingen rättighet för enskild person att kräva omsorg på obtid.

Så, om svaret på motionen fortfarande är undanglidande när det kommer till fullmäktige, får vi väl återkomma med fötterna i formuleringarna i den nya skollagen.

Hur som helst är Skruttet nu färdiginskolad på förskolan och hon har varit där två heldagar helt utan mamma. Hon gråter när jag lämnar och hon klamrar sig fast vid mig när jag hämtar. Men enligt pedagogerna är hon inte otröstlig och idag på eftermiddagen hade hon varit riktigt busig, så det blir nog bra. Men visst känns det lite jobbigt. Och nu är ju jag som tur är tjänstledig från mitt arbete och slipper långa resor varje dag. Ty trots att jag nu befinner mig i Norrtälje hela dagarna och har lite glidarstudenttider (inga aptidiga morgnar, inga sjukt sena kvällar) så var det bara ett barn kvar förutom min Skrutt när jag hämtade igår och idag var hon sist på plan. (Känn pressen, känn pressen....ja, jag GÖR det, och lämnar genast in semesterschemat med 7 kryssade veckor, 7 lediga veckor. Känner mig duktig, känner mig som en bra förälder....men....). Visst finns det ett men. Varför ska vi tycka att det är bra att barnen slipper vara på förskolan? Är det inte en plats där vi vill att de ska vara? Ska det inte vara en plats som är bra, nyttig, rolig och utvecklande? Inte ska vi väl lämna dem där BARA för att vi måste?

Tack Kommunal för att ni undrade hur vi känner oss och vilka behov vi har.

Blodpudding och bacon på menyn

2011-03-06T08:52:00.002+01:00

Jag har många gånger bloggat om den nya tokcentern och yttranden och förslag som får håret att resa sig på kroppen. En centerpartist som jag dock tycker brukar vara riktigt klok är Karin Broström. Jag brukar gärna lyssna till vad hon har att säga och på den tiden jag satt i Bygg och Miljönämnden så var hon ofta överens med mig även om det senare inte syntes i majoritetens beslut.

Därför är jag lite besviken, för att använda ett borgerligt uttryck, när Broström nu tillsammans med partikollegorna Åsa Wärlinder, ordförande för Klimatnämnden, och Berit Jansson, vice kommunalråd eller vad det heter, i ett debattinlägg menar att det är samma sak att ha en vegetarisk dag i veckan på menyn som att ha en dag då man endast serverar kött. Det är ju så dumt att man kan tro att de alla tre tillhör den inre kretsen av tokcentern.

På grund av detta utspel och att dessa tre damer dessutom påstår att de inte vill ha en vegetarisk dag i menyn eftersom de vill att barnen ska serveras allsidig kost, så känner jag mig nödgad att upplysa om att det är fullt möjligt att sätta ihop en vegetarisk rätt som täcker kostcirkelns alla delar, vilket blir väldigt svårt om man bara serverar kött. Nu serverades vi iofs blodpudding och bacon på min arbetsplats (visserligen med lingonsylt), men jag ifrågasatte också allsidigheten i detta.

Att konsumtionen av kött i Sverige ökat till 85 kilo per år från dryga hälften för 40 år sedan och att kosten definitivt blir mer allsidig med en vegetarisk dag i veckan är bara en av flera saker jag tar upp i mitt debattinlägg som jag som svar skickar till lokaltidningen för att få rätsida i denna fråga. Men visst är det skrämmande att ett kommunalråd och en ordförande i klimatnämnden tycker att vi måste äta kött veckans alla dagar för att rädda klimatet. Nämnde jag tokcentern?

Återigen en ledsen och besviken moderat

2011-03-04T19:05:00.002+01:00

Stackars Moderaterna. De som bara arbetar för allas bästa, de som har en "affärsidé" som går ut på att lösa samhällsproblemen. Och så fort någon inte tycker som dem så blir de så ledsna och besvikna.

Jag bloggade tidigare om Moderaten Sofia Paulsson, ny ordförande i Tiohundranämnden, som är så besviken att MarieLouise Sellin (S) och jag inte delar hennes visioner om en helt privatiserad vård och omsorg. Nu är det Barn och Skolnämndens ordförande Göran Pettersson (M) som känner sig påhoppad och menar att undertecknad försöker skapa konflikter som inte finns, han menar att "alla" är överens om skolpolitiken som bedrivs och att enighet också krävs för att göra ett gott arbete.

Retoriken känns igen (och finns säkert printad utifrån det moderata högkvarteret). Visst är ambitionen bra, att söka så breda lösningar som möjligt, men att alla ska vara överens.... detta hördes sist i Tiohundraprojektet och det fungerade inte då heller. Så fort Moderaterna och deras anhängare får makten driver de stenhårt en ren moderat politik och bryr sig inte om vad oppositionen tycker eller tänker. Det är lätt att vara överens så länge det är man själv som sätter dagordningen, men menar man allvar med ambitionen att söka bred samsyn krävs att man inte kallar oppositionens oro för påhitt eller politiska initiativ från oppositionen för påhopp.

Om Göran Pettersson menar allvar med att allas bidrag ska tas tillvara i skolpolitiken, borde han genast ta till sig Skolverkets riktmärke med 15 barn per barngrupp i förskolan och skapa en bred samsyn kring detta i Barn och skolnämnden för att kunna arbeta fram en handlingsplan för hur kommunens förskolor ska kunna nå dit.

En viktig motion i tiden

2011-02-25T21:56:00.003+01:00

Kristian Krassman (S) lade på senaste kommunfullmäktige en motion om att även Norrtälje kommun ska införa en köttfri dag i de verksamheter där mat serveras. I sin motion hänvisar Krassman bl a till Haninge, som är en av de kommuner som redan gjort detta.

Det är en motion som vi i Vänsterpartiet stödjer och vi står också bakom den debattartikel i samma anda som publicerades i Norrtelje tidning i veckan. Jag har tidigare idag bloggat om att män äter mer kött än kvinnor. Även här uppmärksammas problemet med vårt köttätande.

Jag är glad att Vänsterpartiets kongress fattat beslut att vegetariskt alternativ ska vara huvudalternativ vid partiets konferenser och att den som vill ha kött får anmäla detta (på samma sätt som tidigare vegetarianer fick anmäla särskild kost). Det gör att fler äter vegetariskt, för även om du är köttätare, så kanske du inte har någonting emot att äta vegetariskt vid t ex en konferens. Själv har jag varit vegetarian i perioder av mitt liv, men började äta kött igen under min första graviditet för nio år sedan. Men vi har alltid köttfria dagar i vår familj, en köttbit behöver absolut inte ligga på tallriken för att vi ska inbilla oss att vi blir mätta. Vi äter i stort sett bara svenskt kött. Det har inte så mycket med kvalitet som med miljö att göra. Kortare transporter och gynnandet av en lokal arbetsmarknad.

Människan är allätare och kan äta kött eller inte för att få i sig den näring hon behöver. Problemet ligger i att vi i väst äter för mycket kött. Det är inte bra för vår hälsa och det är inte bra för vår miljö och vårt klimat. Vi kan lösa klimatproblematiken med att fler blir vegetarianer, men våra hälsoproblem kan vi bara lösa genom att var och en av oss äter mindre kött. Därför är en, eller varför inte två, köttfria dagar för våra barn på förskola och skola, för våra äldre och varför inte också hemma? ett toppenförslag som varken kommer att kosta eller att skada någon. På den tiden jag arbetade inom kommunen och var vegetarian fick jag olika fabriksfärdiga biffar av olika grönsaker varje dag och det var inte så kul (och antagligen inte billigt), men idag kan de flesta köksutbildade slänga ihop ett antal varierade och goda vegetariska rätter. Flera skolor har vegetariska alternativ som serveras varje dag.

Jag kan tänka mig att majoritetens svar som vanligt blir (trots att den borgerliga kommunen Haninge tagit ett sånt beslut) att vi inte ska komma med uppifrånpekpinnar om hur verksamheten ska skötas. Men vad jag förstår har vi väl inte ens en kostchef i kommunen längre. Vem är det då som ansvarar för vad som serveras? Samma löjliga debatt om uppifrånpekpinnar dyker upp i varje debatt med borgerligheten trots att de själva har en hel del kontrollbehov över verksamheter och bolag. Som för några år sedan då det var helt omöjligt att förbjuda försäljning av godis på skolor. Men det kan väl knappast vara en mänsklig rättighet att köpa godis under skoltid? Och på vilket sätt främjar det barns likvärdighet i skolan? Skolan ska vara gratis. Det är en annan motion som den produktive Krassman lagt i fullmäktige.

Vems är ansvaret?

2011-02-25T18:33:00.002+01:00

Det finns personer (vanliga svenssons och ganska högt uppsatta maktpersoner) som anser att Sverige inte behöver göra någonting i klimatfrågan eftersom Sveriges påverka på klimatet är så liten jämfört med t ex Kina, Ryssland, Polen, Tyskland eller nåt annat land. På sin höjd kan dessa personer tänka sig att Sverige kan bidra med ekonomiskt bistånd för insatser i andra länder, men att förändra någonting i vår livsstil eller bekvämlighet, det är bara löjligt.

Sen finns det andra personer som tycker att alla ska dra sitt strå till stacken, att vi som är ett relativt rikt land som ligger långt fram tekniskt sett borde ha de bästa förutsättningarna att faktiskt göra mest. Eller åtminstone lika mycket som alla andra. Det är ju typ allas planet. Det är ju typ alla våra barns framtid.

Det kan vara lätt att leva med den förstnämnda inställningen så länge klimatkatastroferna främst drabbar fattiga länder långt härifrån, eller släktingar till oss själva i en oändligt lång framtid (ja, men DÅ har de ju säkert kommit på nåt....). Allt som inte är precis här och nu kan vi ju tänka bort.

Med det förstnämnda resonemanget kanske det inte vore mer än rätt att egentligen bara männen ändrade livsstil. Enligt två färska undersökningar orsakar nämligen män betydligt större klimatpåverkan än kvinnor, t ex genom att de äter mer kött och kör mer bil. Meh, brudar, vore det inte perfekt? Att helt enkelt lägga över ansvaret på männen och bara fortsätta leva som vi gör? Eller så kan vi ju alla hjälpas åt att förändra världen och vår livsstil som påverkar såväl framtida klimat som våra söner och döttrars framtida möjligheter.

Jag säger som jag säger till mina barn; jag bryr mig inte om vems fel det var, hur löser vi problemet?

Nu hoppas vi det vänder

2011-02-25T10:43:00.004+01:00

Skruttet gråter fortfarande när jag lämnar henne på förskolan och lägger huvudet mot min axel så gosigt som hon bara kan. Men igår när jag hämtade henne såg jag ju själv hur hon glatt satt och moffade i sig vid mellisbordet och i morse hann hon sluta gråta innan jag var utanför dörren. Vilken skön känsla.

Jag har tidigare bloggat om hur jag brukade stanna kvar med min äldsta dotter tills hon accepterade att bli lämnad på förskolan, något som absolut hade varit omöjligt med mellandottern för då hade jag blivit kvar hela dagarna. På min arbetsplats tycker vi att det är bäst att föräldrarna gör ett snabbt avsked eftersom det går mycket fortare att få barnet glad igen när de gått. Har experter någon åsikt om detta? Det är så olika med barn, en del gråter för att markera, en del gråter för att påverka, en del gråter för att de är uppriktigt ledsna, men om vi inte kan tolka vilken gråt det är så vet vi inte heller vad som är bäst att göra.

Eftersom jag hörde att Skruttet så snabbt slutade gråta när hon inte såg mig längre så drog jag slutsatsen att hennes gråt bara är en markering, egentligen kanske att hon vill att jag också ska stanna för jag tror hon tycker det är roligt på förskolan, och att jag gör bäst i att göra en ganska snabb lämning.

Nu kan jag tycka att det känns jobbigt att bara lämna på måndag och sen ta en veckas sportlov med risk att ramla tillbaka i inskolningen igen, men men. Egentligen känns det viktigast att veta att hon inte sitter i en pedagogs knä och gråter hela dagarna. Då hade det varit kämpigt.

inlägg om barngrupper i lokaltidningen

2011-02-25T10:43:00.001+01:00

http://norrteljetidning.se/nyheter/debatt/1.1115211-kommunala-forskolor-maste-fa-storre-frihet

Har GP läst de allmänna råden för förskolan?

2011-02-24T13:20:00.003+01:00

På Norrtälje kommunfullmäktige 110221 behandlades en interpellation av undertecknad ställd till Barn och skolnämndens ordförande Göran Pettersson (M). Jag frågade om Pettersson ämnade se över skillnaderna i barngruppsstorlek inom kommunala och enskilt drivna förskolor i kommunen. Min uppfattning är att många enskilt drivna verksamheter väljer att i enlighet med Skolverkets allmänna råd för förskolan arbeta med barngrupper på ca 15 barn medan riktlinjerna för det kommunala förskolorna ligger på 18-20 barn, ofta med överinskrivningar. Storbarnsgrupper (3-5 år) kan vara så stora som 25 barn.

Det är ett stort tryck på barnomsorgen just nu, men det enda den borgerliga majoriteten gör är att sitta lugnt i båten och avvakta privata entreprenörers intresse att starta fler enskilda verksamheter. Det är en hållning som skapar en sämre verksamhet på de kommunala enheterna i och med stor arbetsbelastning och för stora grupper samtidigt som det möjliggör en luckrativ marknad där förskolebranschen blir just ett lockrop till skojare och pengahungriga investerare som inte bryr sig ett dugg om barnens framtid.

På Skolverkets hemsida konstaterade man redan 2005 att: En viktig kvalitetsfaktor i förskolan är personaltätheten och barngruppens storlek. Mindre barngrupper är i sig ingen garanti för en god kvalitet men att barngruppen är anpassad till de behov som råder i varje förskola är en avgörande förutsättning för det pedagogiska arbetet och för att barn ska lära sig, utvecklas och må bra.

Där står också att ett riktmärke för att barnen ska kunna utvecklas på ett optimalt sätt är ca 15 barn per barngrupp, att mindre grupper är att föredra framför större grupper med samma personaltäthet, att ännu mindre grupper kan vara lämpligt för de allra yngsta barnen, att små grupper är speciellt viktiga för små barn samt för barn med annat modersmål än svenska samt barn i behov av särskilt stöd. Jag undrar hur dessa faktorer spelar in när Göran Pettersson (M) och hans allierade diskuterar likvärdigheten i kommunens förskolor. Och jag återkommer som snarast i ärendet. Här ska inte sovas lugnt förrän frågan dragits till sin spets.

Rapport från borgen

2011-02-23T21:31:00.002+01:00

Ibland ser man solen från fönstret och när man tittar på termometern förstår man att det är vinter. Storasyster ligger mest och kvider i sängen eller soffan. Även Mellan börjar bli less på att bara leka hemma med sig själv. Ändå kändes allt lite bättre när en vän levererade hem Skruttet, en påse apelsiner och dasspapper. Skruttet var lugn och kramig, hon hade bara varit ledsen en liten stund hade personalen sagt. Hon hade sovit i nästan två timmar! Ja, då hann hon väl inte vara ledsen så lång stund, hon var ju bara där i knappa fyra timmar.

Jag hade tidigare en idé om att barn som egentligen inte ville vara på förskolan kunde ha som strategi att sova väldigt länge. Det fick jag urslaget ur huvudet av en förskolepsykolog och jag hoppas att det inte är så. Men jag tror aldrig någonsin att Skruttet sovit middag så länge. Givetvis är det jobbigt för henne att hela tiden vara på sin vakt, att aldrig kunna ta en amningspaus eller en annan liten paus i mammas trygga famn.

Hon tar igen det när hon kommer hem. Och att sitta fast med ett barn vid bröstet samtidigt som ett annat jämrar sig högt i feberplågor och ett tredje springer omkring snorig i spidermanpyjamas och hittar på hyss, det är ganska avancerat. Nu sover alla tre i vårt sovrum igen och en annan avancerad manöver jag måste ta till ikväll blir att avgöra vart jag ska lyfta vem för att själv få plats. Gårdagens placeringar accepterades inte fullt ut och det gäller att vara clever för att tänka ut nåt nytt.

Imorgon hoppas jag Storasyster är tillräckligt pigg för att kunna sitta i bilen (skit att motorvärmarsladden brann förra veckan) medan jag lämnar Mellan till dagis och teaterbesök och Skruttet på inskolningen (måtte det nu gå vägen). Något möte för mamman i huvudstaden är ju inte att tänka på. Får väl knåpa ihop en motion eller en debattartikel eller nåt istället.

Fas 3 - tvivel

2011-02-23T09:44:00.003+01:00

Storasyster är sjuk och har 40 graders feber, Mellan snorar och slipper vara på dagis. Men vore det inte bäst att lämna Skruttet så att hon blir färdiginskolad innan sportlovet då vi ska vara lediga? Jag bestämmer mig för att det är det bästa och ordnar så att en väninna kan stanna med sjuklingen medan jag lämnar den lilla pigga illbattingen på förskolan (jag menar, det är väl bra om hon inte är här hemma och blir smittad?).

Idag när jag lämnar är hon jätteledsen och gråter och vill komma till mamma. På något sätt är jag luttrad och tänker att det är ett steg man måste passera. På ett annat sätt har jag i minnet att jag aldrig lämnade Storasyster förrän hon verkade nöjd och okej med att stanna på förskolan. Nu var det inte ofta hon var ledsen över att gå till dagis, men de få gånger de hände så lämnade jag henne inte förrän hon var glad igen.

Det visar sig när vi kommer att även två av pedagogerna är hemma och sjuka. Så nu kommer denna första dag med tårar också att blandas med att ett par av de personer som ändå utstrålade eländets trygghet inte finns där. Åker hem till de andra tjejerna med en klump i magen, är det här rätt? Varför får inte Skruttet vara hemma med oss andra?

Svaret är ju att hon måste vänja sig. Vad hemskt det låter. Efter sportlovet börjar min praktik och hemmadagar blir ett minne blott. Hoppas så innerligt att förskolan kommer att bli hennes grej. Till slut.

Avbrott igen

2011-02-22T13:42:00.002+01:00

Så blev då Storasyster sjuk, feber och ont i huvudet. Och när hon är sjuk så är hon sjuk. Hon gillar inte att vara sjuk, hon vill vara med, vara i skolan och för det mesta brukar hennes envishet hålla henne frisk. Mellans femårsdag är det också, och när hon fick välja ville hon ju inte åka till dagis eftersom det bästa hon vet är att bara vara med mamma hela dagarna. Skruttet var inte förtjust i förskolan igår, hon var ledsen att bli lämnad med pappa när mamma var på möte på kvällen och hon sov dåligt på natten, så hon blev också hemma. Hela dagen inne trots att solen dränker det snöklädda landskapet utanför.

På ett sätt är det enkelt, mamman hade tjugo strategier för att klara av att både åka skidor med skolan, gå på sammanträde och övervaka inskolningen. Nu slapp hon alltsammans och kunde koncentrera sig på två datorer som inte fungerar. Den ena fick skjuts till doktorn, den andra tjänstgör f n som hatobjekt. Barnen har legat framför TVn hela dagen, ingen orkar någonting annat. tur att det fanns nya filmer bland födelsedagspresenterna. Mamman sätter på ännu en kanna kaffe, skickar ut ett referat av fullmäktigesammanträdet till medlemmarna och skriver ett debattinlägg. Bäst att skicka till lokaltidningen eftersom de inte överhuvudtaget kommenterade gårdagens fullmäktigedebatt.

Snart är det dags för den beställda födelsedagsmiddagen; blodpudding. Verkligheten. En annan dag tar vi tag i inskolningen igen.

Fas 2 - förnekelse

2011-02-21T15:38:00.005+01:00

Så har den första entusiasmen över den nya miljön på förskolan lagt sig. Det var inte så att Skruttet skrek i morse när jag lämnade henne, men det var motvilligt hon lämnade mammas famn och följde med pedagogen in på förskolan. Och det var mycket sitta i knä. Och hon åt ingenting, mammas lilla matvrak. Och när mamma slutligen kom vid ettiden så kom också tårarna.

Sen blev det mycket bära och i knät hemma också. Men hon åt bra. Så det var en protest. Mellan, som också har bakslag i förskolevistelsen, hämtades också tidigt. Tänkte att det skulle göra det lättare att lämna barnen med pappa på kvällen när mamma hade kommunfullmäktige om de fick vara med mig ett par timmar på eftermiddagen. Men jag fick ändå med mig Mellan, Storasyster var mosig och hade ont i huvudet, ville vara med mamma och Skruttet var så klängig att pappa trodde hon var sjuk. Lagom till att mamma stressat hem var hon dock pigg och full av sprall. Imorgon provar vi förskolan igen - och går in i inskolningens tredje vecka.

man ska inte ropa hej nej

2011-02-18T06:39:00.002+01:00

Skruttet var överlycklig och förväntansfull när vi gick mot förskolan igårmorse. Hon pekade med armen, tittade på mig och log med hela ansiktet. Jag kände en liten osäkerhet om hon såg fram emot förskoleleken i sig eller förskoleleken tillsammans med mig, hon hade ju trots allt varit där tillsammans med mig en majoritet av gångerna, även om de första lämningarna fungerat bra.

Men det gick bra, hon kröp kanske inte in med samma klämkäckhet som dagen innan, men det var inga problem att bli överlämnad till pedagogen och intresserad av leken.Så det var med ganska lätta steg jag lämnade förskolan.

Ända tills jag på vägen till bilen passerade Mellans avdelning och väcktes ur mitt skimmer av ett illvrål, ett hysteriskt, gurglande avgrundsskrik; MAMMA, JAG VILL VARA MED DIIIIIIIG!

Jag fick vända om, sitta i tamburen med en förkrossad nästanfemåring som kopplat på stora mammahuvudet. Det är ju tur i såna här lägen att man inte har en stressad bilresa i vinterväglag för att komma i tid till arbetet framför sig. Jag tog mig lite tid och det slutade med att dottern ändå ville vara kvar på förskolan till efter lunch. Jodå, jag minns många vansinnesfärder till jobbet efter att ha bänt loss henne från kroppen, vägen moddig av snö, ögonen moddiga av gråt och frustrationen över att sen bli bannad för att man är sen.

Hämtar Mellan, som är glad, strax efter ett och tar med henne för att hämta Skrutt. Precis när vi kommer på förskoletomten ringer pedagogen och säger att Skruttet börjar bli lite ledsen, hon saknar mig. Mycket riktigt verkar hon trött och lite ledsen när vi kommer. Hon gråter i bilen hem, men det är inget som inte lite amning och återsynen av hennes kära familj kan bota. Inför fredagen känner ju nu mamman lite oro, kommer bakslaget? Vad ska hända? Missa inte den spännande fortsättningen på inskolningen.

Första dagen utan mamma

2011-02-15T22:03:00.003+01:00

Idag var första dagen som Skruttet skulle vara utan mamma på förskolan. Vi gick dit som vanligt vid nio och jag klädde av henne och gav henne en ny blöja. Hon var ivrig att komma in i lokalerna och brydde sig inte så mycket om att hon fick gå dit med "fröken" medan mamma vinkade hejdå.

Hon var lika glad när jag hämtade henne efter en och en halv timma. Och trött. Trots att det var precis före lunch och hon borde vara hungrig så somnade hon i bilen till skolan och sov en lång stund i vagnen sen.

Imorgon blir det en längre stund, men det går nog bra det också. Än har hon inte kommit på att det är ett mönster. Då kanske hon protesterar....kanske, men jag tror hon tycker det är roligt. Risken är väl att hon tycker att det är ännu roligare om mamma är med. Men som sagt, jag håller tummarna för en inskolning utan gråt. Åtminstone utan hysterisk, klammergråt. För det har jag fått min beskärda del av.

Nu hajjar jag grejen!!!

2011-02-15T18:07:00.004+01:00

Äntligen förstår jag, jag förstår varför det, trots att alla säger sig vara för blandade boendeformer, finns ett slags förakt mot hyresrätten, en slags tyst överenskommelse att det EGENTLIGEN inte är en boendeform någon väljer, mer än för en kortare tid i sin ungdom, efter en separation eller annan kristid i livet. EGENTLIGEN vill alla ha en 200 kvadratsvilla med strandtomt, men vissa har inte förutsättningarna. De är väl fattiga, ensamstående, sjuka eller kanske invandrare.

Svaren finns runt om i Europa, där allmännyttan kallas Social housing och är en boendeform som man skäms för att bo i. Därför behövs inte fler hyresrätter, därför behövs inte större hyresrätter, därför behövs inte hyresrätter i attraktiva lägen. 80 kvadrat räcker väl som största lägenhet i ett hyresrättsbestånd i ett trevligt område, kanske nån ensamstående med ett par barn kan ha råd att bo där med bostadsbidrag. Alltså, finns det två föräldrar, köper man väl sig nåt större, typ en villa vid havet.

Det är det här tänket som vrider politiken helt snett. Det är det här tänket som länge gjort att Vänsterpartiet är det enda parti som står för en vettig bostadspolitik. För om tänket är att vi alla EGENTLIGEN vill ha en 200 kvadrats villa vid havet, och vi utgår från att det behövs fler 200kvadrats villor vid havet och färre hyresrätter (som gärna kan vara ganska små), så kommer vi inte att lösa bostadsbristen. I det här tänket så köper sig människor som under en tid bott i en hyresrätt en 200kvadratsvilla och lämnar sin gamla bostad till någon ny ungdom på väg upp.

Men man talar om den första generationen som inte får det bättre än sina föräldrar (man är väl inte riktigt överens om vilken generation det är, men de kommer efter 40talisterna i alla fall). De kommer aldrig att få det bättre, troligtvis kommer de allra flesta aldrig att ha råd med en 200kvadrats villa vid havet. Kanske vill de inte ha en. Kanske vill de bo HELA sitt liv i en hyresrätt och vara fria att resa och ta arbete på annan ort. Jag tror som Lars Ohly säger här att hyresrätten är framtidens boendeform. Tänk om det fanns ett gott utbud av hyresrätter så att man kunde säga upp sin lägenhet och resa för att sedan komma tillbaka och kunna få en ny. Idag skapas marknader av svart andrahandsuthyrning och försäljning av hyreslägenheter.

Om vi EGENTLIGEN inte vill bo i 200kvadrats villor vid havet allihop, utan trivs ganska bra i en hyresrätt med centralt läge, men på vår fritid och semester gärna skulle vilja hänga vid en strand och sola, kanske fiska eller campa, är det viktigt att stränderna inte byggs igen av lyxvillor som stänger in och privatiserar en naturtyp som älskas av många. Och borde vara till för många.

Tänket är fel i flera led och det får oss att skapa en bostadspolitik som är fel för så många. Vi måste tänka om nu.

Nu är det allvar

2011-02-14T21:30:00.002+01:00

Två veckor har gått sedan jag och Skrutt satte vår fot på förskolan för inskolning för första gången. Fem hela dagar har jag varit där och lekt, ätit och vilat med henne. Imorgon är det dags, då är det dags att för första gången lämna henne en liten stund. Jag tror inte att det blir några problem alls. De flesta av de andra barnen börjar nu bli varma i kläderna och flera har varit sjuka från och till så gruppen har inte varit så stor. Det har funnits gott om tid och möjlighet för Skrutt att lära känna pedagogerna, och hon tar kontakt, skojar och utmanar. Hon bryr sig inte nämnvärt om var jag är någonstans utan kryper morskt iväg på egen hand och vet var de roliga sakerna finns. Imorgon ska hon vara där själv mellan nio och halv elva. Det är en tid då hon är ganska pigg och nyfiken, hon hinner inte bli för trött eller hungrig. Så länge det händer något kommer hon inte att sakna mamma. Sen kommer tiden att raskt ökas och det mest spännande, tycker jag, är väl att se hur det ska gå när hon ska sova utan mamma första gången. Det är ju liksom inte hennes favoritsysselsättning. Idag sov hon typ en kvart.

Vad jag förstår ska jag sedan räkna med att hon ska ha tid mellan nio och två i två veckor och att jag ska finnas på lämpligt avstånd för att kunna hämta upp henne om det inte fungerar. Det betyder att hela inskolningen kommer att ligga på ca en månad (okej, vi var sjuka tre dagar). Det är väl ungefär samma tid som den traditionella inskolningen. Japp, återkommer med rapporter.

Vargfrihet till varge pris?

2011-02-14T21:21:00.002+01:00

Moderaterna vill skapa en vargfri kommun i Dalarna. Rimmar illa med vargarnas valfrihet tycker jag. Ska de ståtliga djuren behandlas som sjuka, arbetslösa och invandrare och inte själva få välja var de vill bo eller hur de vill leva sitt liv? Att sätta ett sista datum för användning av fossila bränslen och på så sätt skapa en fossilbränslefri kommun är enligt Moderaterna i vår kommun omöjligt och oförenligt med lagstiftningen. Att se till att barn och gamla får ekologisk, närodlad mat av hög kvalitet är också oförenligt med lagstiftningen enligt ett kommunalråd från detta parti. Men att förbjuda vilda djur att leva inom kommungränsen är tydligen helt okej. Håller det sig vid djur eller kan vi förbjuda t ex tistlar och kardborrar också? Skönast vore givetvis en helt moderatfri kommun.

fredagen den trettonde eller vad?

2011-02-11T17:15:00.002+01:00

Nej, det är visst den elfte, konstigt. Jag trodde i min enfald att när jag väl kommit ut i morse och fått barn till skola och dagis skulle det inte vara några problem att få hem dem igen. Det slutade snöa, det slutade nästan att blåsa och solen kom fram.

Jag skulle dra de två yngsta i pulkan hem från dagis, det gick ju bra på morgonen när snön yrde och det inte var plogat. Och det gick bra även hem, men när vi kommer hem går inte ytterdörren att öppna. Det har kommit snö mellan dörren och karmen och det går inte att vrida om nyckeln. Barnen fryser. Jag måste ringa hyresvärden...som gått hem för dagen. Ringde jouren och snart kom en kille som bultade och bankade, tryckte och vred och slutligen fick upp dörren. Nu var båda barnen frusna och lillskruttet trött och nedkissad. Men vi måste ju hämta ett barn till och Mellan proppsade på att vi skulle åka buss som jag "lovat". Jag duschar på varmvatten runt dörrkarmen, byter pulkan mot en vagn (eftersom det borde vara plogat nu) och går mot busstationen. Det går såklart inte att gå Frejgatan ner så vi får vända, ta en omväg, hoppa över en snövall och nere på busstation. 16 minuter till bussen går, Skruttet skriker. Hinner vi handla? Nej, in på Pressbyrån och köpa ett par bananer och choklad, barnen är hungriga. Inget av mina kort fungerar. Meges ej. Liksom. Eh? Har bara 20 kontanter så det blev varsin dyr banan till barnen. Skruttet fortsätter skrika, mer och mer hysteriskt. Bussen kommer och vi hoppar på.

Funderar på hur jag ska fixa biljett till Storasyster som ska hoppa på vid skolan. Fritidspersonalen ska skicka ner henne till busshållplatsen. Beställer biljett genom *Sms. 36 kronor. Skruttet somnar och jag sitter fast. Undrar om Storasyster måste vänta länge på oss. Hoppas inte snuskgubben kör förbi. Hoppas hon står vid rätt busshållplAts. Annars går vi av, tänker jag, annars går vi av och går hem.

Hon är vid rätt busshållplats, men hon ligger i en snödriva och leker och ser inte bussen. Den kör förbi. Jag plingar. Nu får vi gå från nästa hållplats upp för backen. Jag ringer fritids och upplyser dem om situationen, lyckas komma av bussen med båda barnen och det minsta fortsätter sova. Men det är snökokor runt om och går inte att komma fram. Bussdörren sopar in snö i bussen när den försöker stänga och öppnas igen och igen och igen och igen i säkert 10 minuter. När bussen åkt tar vi oss ut i vägbanan och går en bit innan vi tror att vi kommer in på en plogad gångväg...

Vi tar oss inte upp för hela backen, men när jag ser hållplatsskylten lämnar jag vagn och två barn för att reka....ingen storasyster kvar. Möter en man och frågar honom, ja, han har sett ett barn gå upp mot skolan. Vi står kvar och snart ringer fritids och säger att hon är där, att hon snart kommer. Mellan gråter, hon är trött, fryser och tycker att allt är hennes fel. Snart kommer Storasyster lunkande och gråter och tycker att allt är hennes fel. Jag lovar tjejerna pizza.

Vi går genom stan hem. Det är ganska plogat. Vi beställer pizza och struntar i att handla, knölar oss hem över snövallarna, får upp dörren och är hemma. Med två pizzor fast vi beställt tre. Tur att barnen är små och vi blev mätta ändå. Tittar på kvittot, men kan inte se om jag betalt för två eller tre pizzor. Orkar inte städa nu.Behöver inga extra gympapass. Måste handla imorgon. Och skotta fram bilen. Imorgon.

Tillbaka i inskolningen igen

2011-02-10T22:49:00.002+01:00

Några dagars feber och snor, i morse trotsade vi nattens dåliga sömn och tog oss tillbaka till förskolan för att fortsätta inskolningen. Det var en bra dag. Bara sex barn på plats och det kändes som att de började bli varma i kläderna, för det var inte alls så mycket gråt som förra veckan. Visserligen var personalen en aning rörelsebegränsad för att undvika katastrofer, men det hör ju till.

Och inte var det som att helt börja om från början heller. Skruttet hade inte helt glömt av stället utan var tvärtom väldigt framåt och utforskande, tog kontakt med andra barn och pedagoger. En pedagog avslöjade att nästan inga barn blivit inskolade på tre dagar, så det är väl en myt. Nu blir vi kvar på förskolan hela dagen imorgon och antagligen på måndag, men sen kanske det funkar att försvinna en stund? Vi får se. Ljuset i tunneln kanske snart visar sig.

Valfrihet där den behövs

2011-02-10T22:09:00.003+01:00

Blev sittande framför nyheterna på TV eftersom Skruttungen som vanligt hade svårt att komma till ro. Där berättade de om alla de barn som vuxit upp i fosterhem och på olika sätt blivit utnyttjade och vanvårdade och hur dessa nu skulle gottgöras. Bland annat skulle de få en offentlig ursäkt av staten, och för att förhindra att något liknande skulle kunna upprepas kommer alla fosterhemsföräldrar (antar att det gäller s k familjehem också) att utbildas och alla barn kommer att få en egen socialsekreterare som ska besöka dem minst fyra gånger om året.

Jag har ju suttit en kort tid i socialnämnden och jag funderar hur detta ska kunna garantera dessa barns säkerhet. Vi har vid flera tillfällen ifrågasatt vad som krävs för att bli familjehem, om inte olika saker i t ex familjehemsföräldrarnas bakgrund och uppväxt kan göra dem olämpliga. Vi har fått som svar bl a att man tycker att man genom djupintervjuer får en ganska god bild av hur familjen är, att det kan vara bra med familjehemsföräldrar med brokig bakgrund för de kan leva sig in i hur barnet har det och..... underförstått är det ju ganska svårt att få tag på människor som vill ställa upp och släppa in ett problembarn/familj i sitt hem. Det finns en utbildning som heter Pride som man kan gå innan man bestämt sig för att bli familjehem. Den är ganska omfattande (10 x 3 timmar) och det är inte så många som har gått den. De som deltar i utbildningen om vad deet innebär att vara familjehem kan efter avslutad kurs välja att inte bli familjehem. Detta är en klar fördel jämfört med djupintervjuer som ju bara klargör om socialsekreterarna tror att familjen är lämplig. I Pride inser familjen redan innan de tagit emot ett barn vilket arbete som krävs och kan själva avgöra om de är lämpliga eller om detta innebär mer/annorlunda arbete än vad de tänkt sig. Många tycker att en Prideutbildning borde vara krav innan en familj tillåts ta emot trasiga barn i sitt hem. Jag kan bara hålla med. Det är svårt att skaffa oss garantier för att barnen får det bra, men detta är ett steg i rätt riktning.

Ett annat steg i rätt riktning borde väl vara att barnet, som nu ska få en EGEN socialsekreterare, också får välja vem de vill ha (detta borde förstås även gälla vuxna). Vi ska få välja vår egen läkare, vår egen skola, vår egen apotekare, vår egen städhjälp och allt vad det är. Det är SÅ viktigt att vi får välja. Men, de allra svagaste, barnen som är i behov av socialtjänstens stöd, får inte välja vilken tjänsteman/kvinna som ska bli deras förtrogna ledsagare genom uppväxten. Det är egentligen en katastrof, faktiskt, i valfrihetens land, att barn kan bli utlämnade åt någon som de inte känner ett dugg förtroende för, som de (genom sina erfarenheter) misstror och kanske föraktar, som de känner, har valt någon av föräldrarnas sida, eller familjehemmets sida, eller vad som helst. Det borde vara en självklarhet att få välja vilken socialsekreterare som ska driva ens sak när det handlar om en sån stor sak som ens uppväxt.

Den ovillige dagismamman

2011-02-09T06:52:00.003+01:00

Min yngsta dotter är ett år och ska börja i förskolan. Förra veckan bloggade jag om mina odelat positiva känslor inför detta. Nu känner jag att jag blivit något mer splittrad. Nu känner jag mig som en ganska jobbig och motsträvig inskolningsförälder.

Pedagogerna vet bäst hur inskolningen bäst sker. Ändå har jag ägnat mesta tiden till att kritisera inskolningsmetoden. Jag känner hur jag pusslar i huvudet för att få ihop det, hur ska det här fungera? Som blivande förskollärare med många år inom barnomsorgen vet jag hur man förvånas över hur föräldrar tror att inskolningen inte ska ta tid, hur de inte avsatt någon tid för att vänja sitt barn med förskolan. Nu känner jag mig nästan likadan själv.

När jag fick besked om att man skulle praktisera den s k tredagarsinskolningen, eller föräldraaktiv inskolning, så räknade jag i almanackan, 3-5 dagar på förskolan, sen 2 veckor standby i närheten, fine. Efter andra heeeeela dagen på förskolan kände jag mig inte ett dugg bekväm med att det skulle gå så fort. Så blev Skruttet sjuk. Nu känner jag mig helt ovillig att ta tag i inskolningen igen. Det blir ju att gå tillbaka till ruta 1. Fine, igen då, 3 dagar på förskolan...onsdag, torsdag, fredag.....nej, en måndag kan man ju inte börja lämna. Det blir ju tokigt direkt efter helgen. Vi stannar hemma en dag till. Torsdag, fredag, måndag...prova lämna på tisdag? Meh!!!! Vi har ju dugga på måndag. Jag kan väl inte sitta hela dagen på dagis och rulla boll då??? Det vore ju annat om man skulle vara där typ 1-2 timmar per dag, men hela dagarna försvinner ju bort på detta. Äh, ska jag helt enkelt lägga ner det här och börja inskolningen om igen nästa onsdag? Men då blir hon ju typ färdiginskolad precis till sportlovet då vi tänkt vara lediga.... Åhhh, det var inte så lätt det här.

Och tre första dagarna så får föräldern äta gratis på förskolan med sitt barn, sen kostar det 20 kr. Vilket styrinstrument! Nu har ju jag redan ätit 2 av mina måltider. Ska jag betala för att min dotter blev sjuk? Hm, jag vägrar betala svart i alla fall, då får de skicka en räkning. Men får man ta ut avgifter i förskolan? Ska jag betala om de inte lyckas med inskolningen så att jag känner mig trygg att lämna mitt barn efter 3 dagar?

Ni hör ju vilken oerhört besvärlig förälder jag nu blivit.

Tja, min praktik börjar vecka 10 och då måste ju det här vara avklarat. Men motsträvig känner jag mig. Och tid har jag inte riktigt heller. Men antagligen blir det bra i slutändan.

Opposition - nu är det dags!

2011-02-08T06:54:00.002+01:00

Hans Stergel skriver i sin blogg att Norrtälje är tomt på opposition sånär på Mats Wedberg (Mp) och Kommunisten Karlsson, vilken jag gissar är Vänsterpartiets förre gruppledare Bertil. Ja, det är en tråkig analys den före detta centerpartisten Stergel kommer med, men jag kan till viss del förstå hur han menar.

Socialdemokraterna och Vänsterpartiet har ägnat en del tid åt att protestera mot olika bolagsordningar, ägardirektiv och organisatoriska frågor som för gemene man antagligen verkar både tråkiga, ointressanta och oviktiga. Tyvärr är dessa grå frågor väldigt viktiga eftersom det är de som styr verksamheten i grunden. Även Hanna Stymne Bratt (S) bloggar om detta.

Det kan också vara så att vi i Vänsterpartiet har bytt fokus i och med att vi bytt gruppledare och att vi därför driver frågor som inte ligger Hans Stergel särskilt nära. Vi driver fortfarande miljöfrågor med tyngdpunkt på energi och avfallshantering, men helt naturligt så handlar mycket av vår politik om situationen i skolan och inom barnomsorgen. Jag har också försökt lyfta frågorna om privatisering inom vården och omsorgen, situationen för våra hemtjänsttagare och Moderaternas iver om att allting bara blir privat så blir det bra.

Moderaterna är skickliga retoriker (för det mesta) och får det i fullmäktige eller i debatten i tidningen att låta som att vi i oppositionen ställer fel frågor, att vi ställer orimliga krav och att vi försöker köra över befolkningen. Idag i Norrtelje tidning besvarar den nya moderata ordföranden i Tiohundranämnden, Sofia Paulsson, mitt och MarieLouise Sellin (S) och min debattartikel där vi menar att det som behövs inom vård och omsorg i Norrtälje kommun inte är fler privata alternativ. Sofia är besviken på oss, hon vill ju bara norrtäljebornas bästa... I fullmäktige menar Göran Pettersson att vi petar i detaljer och kör över nämnden när vi ifrån ett "uppifrånperspektiv" vill ta reda på föräldrarnas behov av barnomsorg.

Och vi är ju snälla. För snälla. Vi vill inte göra Sofia besviken, vi vill inte reta majoriteten, vi vill inte komma med pekpinnar från ett uppifrånperspektiv. Men det är dags att se igenom den moderata ytan. De är inte ledsna eller besvikna, de för en medveten politik för att krossa det vi tror på, gemensamhet och solidaritet. De är glada. För att vi inte lyckas få vår opposition att synas. För många tycker som vi. Men visst låter det fint att kunna välja bort det som är dåligt. Det vill ju alla. Floskel. Utan en överkapacitet av utbudet kommer någon verklig valfrihet aldrig att existera. och det säger väl sig själv att pengarna räcker bättre om vi samordnar och behåller dem inom verksamheten för förbättringar.

Nu ska vi våga vara opposition. Nu ska vi ställa frågor även om majoriteten svarar oss med en pekpinne i skallen om vad vi borde säga, vad vi borde vara nöjda med och vad medborgarna (företagarna) vill ha. Vi är medborgarna. Vi för medborgarnas talan. Organisationen är ett verktyg att uppnå politiska mål. Moderaterna bygger en organisation som passar deras syfte och vi ska protestera mot det. Men vi måste också befinna oss i verkligheten och driva verklighetens frågor (som t ex grovsopehämtning, barnomsorg, skola, äldreomsorg, hemtjänst, snöröjning mm).

Barnrikehus - något för 2010-talet?

2011-02-07T22:38:00.003+01:00

Missade kommunstyrelsen idag. Missade BVCbesök. Och inskolningen på förskolan hamnade på is. Men jag var med i skolan i alla fall. Ja, sjuka barn ger ändrade planeringar. Det var väl inget ärende jag hade tänkt att sticka ut i på KS dagordning, så det ordnar sig, det kommer nya möten. Det var värre med BVC som inte kunde erbjuda en ny tid förrän om över en månad, och då får vi ändå träffa en annan sköterska för att det ska funka. Märkligt. Jag har träffat samma person på BVC sen Storasyster var bebis för över åtta år sedan. Och nu har ju BVC flyttat tillsammans med alla de andra familjeverksamheterna till det nya Familjens hus, som jag är så nyfiken på. Men tydligen har man häcken full.

Det föds ju enormt mycket barn och har så gjort under hela 2000talet. Det är brist på förskoleplatser och klasserna i våra skolor blir också större och större. Varför är det alltid så att det känns som om framförhållningen är noll?

På förra KS meddelade kommunalråd Kjell Jansson (M) att den nya standarden för bygglov av villa kommer att ligga på 200 kvadrat + 60. Samtidigt byggs inga större hyresrätter än 4or på ca 80 kvadrat. Familjerna blir större, men så länge de inte har råd med en jättevilla så får de förbli trångbodda. Idag har jag på www.maklarhuset.se hittat två bostäder som skulle kunna passa min familj. Den ena kostade ca 2,1 miljon, den andra 2,5 + månadsavgift (eftersom det var en bostadsrätt). Går jag in och söker på hyresrätter finns ingenting större än en trea på 58 kvadrat.

På fyrtio eller femtiotalet byggdes några s k barnrikehus, där familjer med många barn (och då menar jag betydligt fler än tre) kunde bo. På den tiden var det ju inte standard att varje barn skulle ha eget rum, men ändå, skulle det inte vara idé att låta det kommunala bostadsbolaget bygga några hus med större lägenheter? Vad jag förstår så har en av de stora hyresvärdarna i stan EN sexa i sitt bostadsbestånd. Jag skulle mer än gärna se några huskroppar med lägenheter på 4-6 rum och kök. Det behöver inte vara lyxstandard (för då har ju ingen råd att bo där), men anpassat för barnfamiljer med tvättmaskiner som är tillgängliga (i stuga eller i lgh), lättstädade badrum, slitstarka material, små sovrum, större barnsäkrade kök etc. Runtom trevliga, lummiga grönområden, fruktträd, bärbuskar, sandlådor och bänkar att sitta på.

En broms i inskolningen

2011-02-06T18:58:00.003+01:00

Jaha, redan efter första dagen på förskolan var Skruttet dålig i magen och jag tänkte att hon kanske inte var van med maten. Hon åt ju fyra portioner och satt kvar vid bordet långt efter att de andra somnat. Men kanske var det förkylningen som redan då visade sig. Små barn blir ju ofta dåliga i magen då de är förkylda. Den taskiga magen fortsatte och natten mellan lördag och söndag fick hon feber och började snora. Så nu blir det andra käppar i inskolningshjulet.

Jag var beredd på att hon skulle bli sjuk i början av dagistiden, men eftersom hon har äldre syskon trodde jag inte hon skulle åka på bakterier första dagen.

Hur som helst har jag googlat lite på tredagarsinskolning eller föräldraaktiv inskolning som det också kallas, mest av förskolor som använder sig av metoden och det tyder väl på att det låter lite mer vetenskapligt belagt att använda den benämningen. Vad jag förstår finns ingen forskning på de olika metoderna och vilken som är bäst, bara några studentuppsatser och spridda uttalanden i dagspressen. Många föräldrar och pedagoger är av allt att döma positiva till tredagarsmetoden. Vad barnen tycker verkar mindre uträtt. Man konstaterar att bakslag sker även i den traditionella inskolningsmodellen.

Huvudsaken är dock, enligt tillfrågade experter som t ex Gunilla Niss som varit med och utformat den traditionella metoden, att det finns en pedagog för barnet när föräldern inte är där, att det sker en anknytning och att barn och föräldrar känner sig trygga med upplägget.

Jag är fortfarande skeptisk och tror att mycket av den positiva inställningen till tredagarsmetoden inte ligger i barnets bästa utan i föräldrar och pedagogers intresse. Visst är det jobbigt för pedagogerna att ha föräldrar där hela dagarna, men tänk så mkt fortare det går. Efter tre dagar är de borta och under tiden kan verksamheten flyta på som vanligt eftersom föräldrarna står för all omsorg om sitt barn under de tre dagarna. I den traditionella modellen kan man ju behöva avvara en pedagog i veckor i värsta fall och verksamheten står nästan still eftersom man inte kan ha grupper eller gå iväg från förskolan under inskolningen.

För de stressade föräldrarna är det givetvis en fördel att redan efter tre dagar kunna gå tillbaka till sitt jobb, åtminstone fem timmar om dagen och med beredskap att hämta sitt barn på förskolan om det inte fungerar. Vem avgör om det fungerar? Det gör pedagogerna. Hur mkt kan ett barn gråta och man fortfarande anser att det fungerar?

Jag drar ett skräckexempel från min mellandotters dagistid. Hon var svårinskolad och hon är fortfarande inte helt lätt att lämna på förskolan. Hon grät när jag lämnade, jag fick bända loss henne från min kropp, hon skrek. Klumpen fanns alltid i min mage. En dag när jag hämtade henne var en vikarie på avdelningen och hon sa; Ja, idag har hon ju inte gråtit HELA dagen, så det är ju rätt så bra.

I say no more....

Efter dag två

2011-02-04T22:24:00.000+01:00

Tredagarsinskolning går ut på att barnet ska uppleva att föräldern, som ju är med barnet hela dagarna på förskolan i minst tre dagar, uppfattar förskolan och pedagogerna som någonting positivt, att föräldern ger sitt godkännande till miljön och människorna som vistas i den. "Titta, det är jättekul här" typ. Det är ungefär samma tanke som när pedagogen gör hembesök några dagar innan barnets start på förskolan. Barnet ser då att föräldrarna bjuder in den här personen i sitt hem, bjuder på fika, etablerar en första kontakt på hemmaplan.

Och det handlar ju mycket om det. Barnet måste känna att det här är okej för mamma eller pappa, det här är något som den jag litar mest i världen på rekommenderar av hela sitt hjärta. Men det handlar också om tillit och trygghet.

Vid den traditionella inskolningen finns en pedagog som särskilt bryr sig om och fjäskar för mitt barn under inskolningen. På det sättet vinner pedagogen barnets förtroende och tillit och innan jag som förälder lämnar mitt barn en kort stund har jag sett att barnet accepterar och tyr sig till pedagogen. Jag lämnar också bara korta stunder och då framgår det om barnet också vänder sig till pedagogen när det är ledset eller behöver hjälp. När jag sedan lämnar barnet och återgår till arbetet, så kanske barnet är ledset, men jag vet att det finns en person som speciellt ser mitt barn och som mitt barn vänder sig till för att få tröst.

Min dotter har sett pedagogerna, men hon upplever dem nog som andra barns mammor som också sitter där på golvet(vi är ju trots allt två mammor som sitter där också). Hon har sökt ögonkontakt med dem, kollat om de är med på bus och säkert även avlagt något leende. Men från det till att jag skulle lämna henne där. Hon skulle nog lika gärna söka tröst hos den andra mamman som sitter där, hon förstår inte att det här är människor som är där för henne.

Det är inget fel på pedagogerna, de är jättegulliga och kompetenta. Det finns också tillräckligt med personal. För en grupp på snart tio barn finns tre pedagoger plus en extra som hoppar in på förmiddagarna, vilket gör att man kan dela gruppen, gå ut med barn som gråter så mycket att det smittar och förhindrar aktiviteter med övriga gruppen. Det är verkligen jättebra. När jag själv arbetade med att skola in nio stycken ettåringar på en gång, var vi två. Vi kunde aldrig dela gruppen och ett gråtande barn som smittade blev en katastrof för hela gruppen.

Hur som helst, jag söker nu vetenskapliga texter som förordar tredagarsinskolning. Jag vill veta på vilket sätt detta påverkar barnet. Själv känner jag mig som jag lurar henne; sitta där på golvet och leka i tre hela dagar (kom igen, hur naturligt känns det? Jag är ändå förskollärare snart, tänk på människor med helt andra yrken...) och sen bara lämna barnet där tillsammans med det som hon antagligen uppfattar som andra, mycket ledsna, barns mammor som redan har famnarna fulla. Tips på vetenskapliga texter om inskolningsmetoder, och framför allt tredagarsinskolning eller heldagsinskolning, tas tacksamt emot i kommentarsfältet.

Har jag gjort rätt?

2011-02-04T16:15:00.002+01:00

Trött efter första dagen "heldagsinskolning" på förskolan. Visst har dottern varit glad och lekt hela dagen, men vad vet jag vad hon kommer att tycka när inte jag är med? Hon är ju noga med att hela tiden kolla upp att jag är kvar, söka bekräftelse och uppmärksamhet. Personalen har fullt upp med de andra barnen kan man säga. Sju stycken som började inskolningen för två veckor sedan och sen två som började tillsammans nu. Ungefär hälften av de "färdiginskolade" barnen gråter. Gråter mycket. Och "fröknarna" har famnarna fulla om man säger så.

Och jag funderar på om jag gjort rätt. Var det rätt att placera dottern på en helt ny avdelning där alla barn ska skolas in samtidigt? Där alla barn är runt året? Där ett helt nytt arbetslag ska ta form, skapa rutiner, skapa en barngrupp? Hade det varit bättre i en etablerad grupp, där de nya kunde få extra uppmärksamhet, trots att det skulle vara 18 i den gruppen?

Så tänker jag att jag inte gillar heldagsinskolning, eller s k tredagarsinskolning. Jag är inte beredd att lämna mitt barn där ensam nästa vecka. Jag vill inte att hon ska gråta som de andra barnen. Jag kan inte leva med det. Nackdelen för personalen måste ju vara att vi föräldrar som sitter där hela dagarna ser hur mycket barnen faktiskt gråter. Annars kan de ju säga när vi kommer och hämtar att "hon var lite ledsen, men det gick över sen...". Nu ser vi ju att flera barn faktiskt gråter mestadels av dagen.

Vad beror det på? Om ni frågar mig så är barnen inte färdiginskolade. När man gör en massinskolning av ettåringar på en helt ny avdelning med ett nytt arbetslag så kanske inte tredagarsinskolning är att föredra. Jag vet inte, jag bara tänker så.

Det här skulle jag ha skrivit i morse, men datorn krånglade. Jag tänker skriva reflektioner efter dag två när jag hunnit reflektera. Återkommer.

Boendedemokrati

2011-02-04T06:50:00.002+01:00

Jag vet att det finns ett ord som heter boendedemokrati. Jag vet inte vilka det omfattar. Jag vet inte ens om det är det jag är ute efter, men lite information kunde vara på sin plats.

Tidigare hyrde vi vår lägenhet av kommunen, en av de minst engagerade hyresvärdar man kan tänka sig. Information saknades totalt och direktiven till företaget som skötte fastigheterna var att göra "så lite som möjligt". När fastighetsskötaren menade att vårt kök måste bytas ut, hade kommunen en egen expert som de skickade hit för att fotografera och besiktiga innan han kom fram till samma slutsats.

Under förra året gick vi och oroade oss för vad som skulle hända vid en beryktad försäljning av kvarteret. Ingen information kom. Den första september 2010 fick vi ny hyresvärd. De verkar inte heller ha gått nån kurs i informationsteknik. Än så länge har vi inga nya hyreskontrakt och idag kan vi läsa i lokaltidningen att det ska byggas 24 nya bostadsrätter i kvarteret. Inflyttning våren 2012, om ett år alltså. Huruvida vårt hem ingår i bostadsrättsutbudet framgår inte, men på bilden är vårt hus och ett par till lite suddiga, kanske ingår de inte? Försöker gå in på www.maklarhuset.se och söka på kvarteret Balder i Norrtälje, men Internet explorer slutar fungera varenda gång, så där går inte att få någon mer information. Vad kostar det att bo hemma? I framtiden...

Hur som helst vore det trevligt att få veta någonting för snart måste vi organisera om lite grand. Spjälsängen ska ut, nioåringen måste få ett eget krypin. Men det är ju intressant att först veta vad hyresvärden ämnar göra med huset.

Allas möjligheter

2011-02-02T21:49:00.003+01:00

Antalet fattiga barn i Sverige ökar för första gången sedan 1997. Idag finns en kvarts miljon fattiga barn i Sverige. De fattigaste grupperna är barn till ensamstående och barn med utländsk bakgrund. Allra fattigast är barn med utländsk bakgrund och ensamstående förälder. Av dessa är vartannat barn fattigt medan barn med svensk bakgrund och sammanboende föräldrar endast är fattiga i enstaka fall (3,5%).

Det finns många sätt vi kan och måste jobba för att utjämna skillnader mellan de som har och inte har i vårt samhälle. Idag föds barn i Sverige med avsevärt olika förutsättningar, de går i skolor som enligt europeiska undersökningar inte uppfyller kraven på likvärdighet. Barn föds in i en värld, en mall, en klass som är svårare och svårare att klättra ur. Samhället erbjuder inte längre de möjligheter som gör att vi alla kan lyckas. Nu står hoppet till tävlingar som Idol och Talang för de som inte föds med silversked i munnen.

I Norrtälje kommunfullmäktige har undertecknad och Hanna Stymne Bratt (S) motionerat om att kommunen ska undersöka behovet av barnomsorg på obekväm arbetstid. Vi tror att detta är en service som skulle möjliggöra heltidsarbete för många ensamstående kvinnor, men vet att det även finns många sammanboende som inte kan arbeta så mycket som de vill och kanske behöver p g a barnomsorgens otidsenliga öppettider. På många arbetsplatser krävs att du arbetar kvällar och helger för att erbjudas heltidsarbete och är du ensamstående med små barn och svagt nätverk är ju detta en omöjlighet.

Andra motioner i Norrtälje kommunfullmäktige som skulle förbättra situationen för de fattiga barnen är t ex motionen av Kristian Krassman (S) om en avgiftsfri skola, en skola där alla barn kan ta del av allting utan att bekymra sig om att aktiviteten på friluftsdagen kostar pengar, teaterbesöket, luciaframträdandet och skolresan kostar pengar. En annan motion av Krassman berör SFIelevers möjlighet att få praktikplatser inom kommunala verksamheter. Det är indirekt en motion som förbättrar de fattiga barnens situation då föräldrar med utländsk bakgrund kan få in en fot på den svenska arbetsmarknaden, lära sig språket, skaffa sig kontakter och i förlängningen kanske också får ett arbete som gör att de kan försörja sig och sina barn.

Inom vänsteroppositionen i Norrtälje kan vi inte acceptera de klyftor som allianssamhället har skapat mellan fattiga och rika barn. Vi kommer att fortsätta peppra kommunfullmäktige med motioner om hur vi ska komma tillrätta med de skilda världarna som ska skapa framtidens likvärdiga vuxna.