fredag 29 april 2016

Södertälje sjukhus andas framtidstro

Idag har vi varit på studiebesök på Södertälje sjukhus och framför allt var vi intresserade av att besöka förlossningen och få veta hur personalen där såg på nuläget (förlossningskaoset) och framtiden. För inte så länge sedan aviserade ju förlossningen på SÖS sina avsikter att lägga ned den verksamhet som gick under namnet Södra BB för att kunna frigöra flera förlossningsplatser på Södersjukhuset. Vi hade då från Vänsterpartiet kontakt med både personal från Södra BB och från SÖS förlossning och gjorde också ett besök där. I Vänsterpartiet kom vi fram till att vi tycker att det ska finnas alternativ inom förlossningsvården och vi tycker att det också är bra om dessa alternativ finns inom den landstingsdrivna verksamheten. Vi kunde dock inte se att det fanns någon nödvändighet i att alternativet fanns just på Södersjukhuset. I stället föreslog vi att konceptet Södra BB skulle kunna finnas på Södertälje sjukhus.

Detta nappade man snabbt på vid Södertälje sjukhus och det var nog också anledningen att även den styrande borgerliga minoriteten i landstinget tog detta förslag till sig. Det gjorde det ju enklare för dem att stänga en populär BB-avdelning på Söder.

Konceptet Södra BB bygger på en småskalighet och en helhet där den gravida kvinnan får en sammanhållen vårdkedja från MVC till eftervård på förlossningsavdelningen. Detta har i pressen målats upp som en lyxvård för lattemammor på Söder och en del kritiker har även menat att detta är ingenting som landstinget ska driva, eller som Vänsterpartiet ska stödja. Men det fanns också en grupp kvinnor som togs om hand av Södra BB som utgjordes av stigmatiserade grupper av kvinnor, t ex med missbruksproblem eller med stark förlossningsskräck. För dem utgjorde konceptet ett avgörande alternativ för att få en bra förlossning.

På Södertälje BB har man en lång erfarenhet av att arbeta med kvinnor som på olika sätt skiljer sig från den "normala" enkla förlossningen. Många kvinnor kommer från andra länder och andra kulturer, pratar kanske inte svenska, har kanske blivit våldtagna, bär på skam över sin graviditet osv. En betydande andel kvinnor utanför Södertälje tillhör antroposoferna och föredrar hemförlossningar och ska få stöd och hjälp på det sätt de önskar utifrån detta. Så för Södertäljeförlossningen är det ingenting nytt att arbeta med kvinnor med många olika ursprung och behov. Nu får de bättre förutsättningar att utveckla sitt arbete kring de kvinnor som har de största behoven.

Nya Södertälje BB kommer fr o m nästa år få nya större lokaler där man kan bedriva sin verksamhet. Man känner sig lugn inför sommaren då man fick ett försprång i rekrytering eftersom beslutet om utökat antal platser och att flytta Södra BB-konceptet till Södertälje togs redan innan BB Sofia aviserade att de tänkte stänga. Det finns en framtidstro på Södertälje sjukhus och förlossningen, inte bara p g a det utökade uppdraget och de nya lokalerna utan det finns även det hopp som finns i småskalighet, i lokal stolthet och de möjligheter som småskaligheten ger till samarbeten och lokala lösningar som inte fungerar på de stora sjukhusen och mitt inne i vårdvalskarusellens centrum. Lite utanför den stora staden kan kontakter knytas mellan utförare och vårdkedjor byggas som sätter medborgaren i fokus. Här försöker nu förlossningspersonalen få till samarbete och delade tjänster med mödravården för att samma personal ska kunna följa kvinnan genom graviditet och förlossning. Här byggs på idén med tidig hemgång och besök hemma av kompetent Bb-personal. Kontakter med BVC och de planer på familjecentral och ev Rinkeby-modell har tagits. Forskningsprojekt är påkopplade. Rinkeby-modellen är en modell med utökade hembesök från BVC och socialtjänst i samarbete som visat sig vara mycket framgångsrikt. På det lilla sjukhuset blir samarbetsvägar kortare. För att arbeta med fysiska avstånd med landsbygd bl a funderar personalen på hur de kan använda iPads/ facetime för att stötta och bygga trygga föräldrar och barn.
Jag set det helt tydligt. Det var tur att Vänsterpartiet sa ifrån nedläggningen av akutmottagningarna i Södertälje och Norrtälje för snart 15 år sedan. Annars hade dessa satsningar på alternativ inom förlossningsvården aldrig varit möjliga. Allt måste inte flytta in till staden. Många positiva mervärden skapas genom att istället flytta verksamhet åt andra hållet.

måndag 25 april 2016

Låt Ådalen få ett Tiohundra 2.0

I Ådalen finns idag tre sjukhus och precis som i övriga landet dras sjukvården med stora kostnadsökningar som gör det nödvändigt att på olika sätt begränsa detta. På traditionellt vis föreslår så förvaltningen nedskärningar och försämringar i utbud och tillgänglighet för befolkningen. Det är ett beprövat sätt att få ned kostnaderna, men det innebär inga lösningar som är framåtsyftande eller utvecklande för vården och landsbygden i sig. Just nu föreslås ganska kraftiga avlövningar av Sollefteå sjukhus som oundvikligen kommer att leda till sämre service och långa resor för många invånare i Ådalen. Det leder också till en större ojämlikhet i hälsa i vårt land.

För snart 13 år sedan upplevde vi någonting liknande här i Stockholms län när Norrtälje och Södertälje föreslogs bli av med sina dygnetrunt-akutmottagningar. Detta var avlövningar som så småningom skulle förvandla sjukhusen till större vårdcentraler och som kraftigt skulle försämra möjligheterna för invånarna att få snabb vård vid behov. När det t ex handlar om hjärtinfarkt eller stroke är det viktigt att få avancerad sjukvård så snabbt som möjligt, en del pratar om en halvtimma, en del om fyrtiofem minuter, men tydligt är att den första timmen efter insjuknandet är avgörande för hur patientens framtida liv kommer att te sig. Men även för hur kommunens framtida kostnader kommer att se ut. Det blir den kommunala omsorgen som får ta hand om medborgare som får bestående men av att inte ha fått akut sjukvård i tid. Landsting och kommun har här alltså ett gemensamt intresse av att se till medborgarens bästa.

Och det är här en idé som Tiohundrasamarbetet är så genial. Genom att sudda ut vissa murar mellan kommun och landsting och skapa samverkansstrukturer som annars vore omöjliga kan kostnadsökningstakten minska samtidigt som vården blir bättre för medborgarna. Genom samarbete kan kommun och landsting skapa den effektivaste och bästa vården och omsorgen med medborgarens behov i centrum. Här finns många vinster (inte minst mänskliga) att göra när det kommer till de grupper som är i störst behov av stöd och hjälp från så väl  kommun som landsting (äldre, kroniskt sjuka, psykiatripatienter, barn och unga samt missbrukare för att ta några exempel). Ett samarbete mellan kommun och landsting är också en förutsättning för att kunna erbjuda service i områden som är mindre tätbebyggda eller socioekonomiskt svaga. Till dessa områden finns inga köer med privata entreprenörer som vill etablera sig.

Tiohundraarbetet i Norrtälje kommun har nått stora framgångar som uppmärksammats internationellt och man kan faktiskt påstå att det gjort det trots ett aggressivt moderat styre i landstinget, särskilt under förra mandatperioden under landstingsråd Filippa Reinfeldt. Stockholms län sticker ut när det gäller vårdvalsfundamentalismen och inte ens som projekt kunde tiohundramodellen få stå utanför detta vansinne helt och hållet. I Stockholms län är vårdvalen med råge det system som är mest kostnadsdrivande och trots detta kan det inte erbjuda vård efter behov utan i första hand tillgodose utövarnas önskemål om etableringar. Till skillnad mot detta står Tiohundramodellen för en kostnadseffektiv styrning av resurser mot de behov som identifieras med medborgaren i centrum.

I början av ett sådant här projekt, när medborgare och medarbetare ser att de ska få möjlighet att styra över den vård och omsorg de är beroende av, på ett sätt som gagnar dem själva och som de ser som mest effektivt och anpassat efter lokala förhållanden, så uppstår en iver och en kämparglöd som bara den kan driva verksamheten framåt på ett unikt sätt. Det blir liksom inte längre ett landsting långt bort som beslutar om saker de inte berörs av utan det blir vi här hemma, med erfarenheter och kunskaper om de lokala förutsättningarna som skapar verksamheten tillsammans. Inte bara medborgare och medarbetare utan även politiker av olika färg kan genom ett sådant här projekt finna samförstånd och uträtta underverk.

Det råder ingen tvekan om att Ådalen ska utveckla ett Tiohundra 2.0, om du frågar mig. De har alla förutsättningar och dessutom inga vårdvalsfundamentalister som kommer att sätta käppar i hjulet. Tiohundramodellen med ett mer gränsöverskridande samarbete mellan kommuner och landsting ligger också helt i linje med regeringens utredare Göran Stiernstedts utredning om den framtida vårdens organisation. Göran var själv med vid bildandet av Tiohundra och uppger att många av hans idéer kommer just från denna organisation.

onsdag 20 april 2016

Början på en resa genom den svenska barnsjukvården

Egentligen började resan redan för ett drygt år sedan, då min dotter skadade ryggen under en idrottslektion i skolan. Hon skulle gå ner i brygga och sträckte sig så illa att ryggen smärtade rejält. Vi gick till husläkaren som föreskrev vila i tre veckor.

Min dotter har alltid varit mycket aktiv och tränade på den tiden fotboll och simning flera gånger i veckan + tävlingar och matcher på helgerna. Det var då problematiskt med en rygg som smärtade. Smärtan hade inte gått över efter tre veckor, men hon började träna lite försiktigt igen, kände sig ur form och hade svårt att kämpa sig tillbaka eftersom ryggen fortfarande bråkade. Vid ett par tillfällen var det också som att axeln åkte ur led, vilket var väldigt smärtsamt och till följd av detta började hon undvika vissa rörelser/moment. Till exempel slutade hon att delta i simtävlingar då hon kände att hon låg långt efter kamraterna konditionsmässigt och att hon inte heller vågade dyka i med rädsla för att axeln skulle krångla. Hon kunde inte heller simma fjärilssim eller ta ned fotbollen med bröstet.

Vi gick till en sjukgymnast som konstaterade att dottern hade vuxit väldigt snabbt under en tid och att musklerna därför inte hängt med. Det var det som kunde orsaka de problem hon nu upplevde. Hon fick stretchövningar som skulle göras hemma varje dag. Hon satte igång med övningarna och efter ett par veckor kände hon sig lite bättre i ryggen och började samtidigt slarva med övningarna. Under sommaren var hon så bra i ryggen att hon kunde jogga utan att det högg till när foten slog i marken. Hon vågade dock inte hoppa studsmatta. Hon deltar även i matcher hela fotbollssäsongen trots att hennes självförtroende sviktar och hon inte riktigt vågar gå in i närkamper.

Dottern klagar även på domningar i höger kroppshalva, i benet och armen, samma kroppshalva där även axeln krånglar. Jag tjatar lite på henne att hon ska göra sina stretchövningar, men till slut beslutade vi ändå att besöka en barnläkare. Jag tyckte att hon ofta hade ont, missade träningspass på grund av ganska otydlig värk eller trötthet, ibland var hon också tvungen att vara hemma från skolan utan att jag kunde uttyda något "egentligt sjukdomstillstånd", ont i magen, ont i huvudet, illamående osv. Jag tänkte väl att det kunde höra ihop med tonåren, men säker kunde jag ju inte vara.

Vi besökte en barnläkare som tog blodprover och kollade reflexer, skrev ut mjukgörande krämer och kortison mot dotterns torra hud och eksem samt skickade remisser till såväl magnetröntgen som sjukgymnast. Det första vi fick svar på var blodproverna som såg bra ut, och det var skönt eftersom det har funnits de som spekulerat i näringsbrist eftersom dottern är vegetarian. Sjukgymnasten (barnfysioterapeuten) lärde ut övningar för att stärka upp muskulaturen i höger axel i avvaktan på vad magnetröntgen skulle visa. Vi fick också tips om kinesiotape som kunde stabilisera axeln och hjälpa dottern med självförtroendet att kunna delta aktivare i sin träning. Dottern tyckte det kändes mycket bra med tejpen och var mycket entusiastisk till en början. Hon fortsatte dock träna med försiktighet och ville inte längre delta i fotbollsmatcher, inte ens på träningsbasis.

Magnetröntgen uppvisade ett resultat som gjorde att vi remitterades till neurokirurgen på Astrid Lindgrens Barnsjukhus. Där konstaterade de att dotterns lillhjärna trycker ner i ryggmärgskanalen (chiari) och troligtvis har trycket av detta resulterat i att en vätskefylld blåsa (syrinx) bildats i ryggmärgskanalen. Denna blåsa blockerar nervvätskan och orsakar domningarna. Detta måste opereras, men först måste läkarna ta fler bilder då de tidigare bilderna inte visar hela blåsan. Troligtvis har dottern också skolios, vilket jag förstår är det som orsakar ryggsmärtor. "Nu tar vi över det här", sa läkarna, "det blir bäst så" och menade att nu ska vi inte ha kontakt med sjukvården på hemorten längre. Jag funderar lite över hur det blir. Naturligtvis vill jag att specialisterna på ALB utför operationen, men är det verkligen det bästa att även sjukgymnastik ska förläggas till ALB? Vem blir det bäst för? I detta första skarpa läge är jag dock inte den som säger emot tre specialistläkare och en undersköterska under utbildning som stirrar på oss. Visst, det blir bra. "Ta sen semester i år", sa de och räknade med att kunna operera innan sommaren. Innan dess får vi nog räkna med en del pendlande till denna inte helt lättillgängliga plats.

I slutet av oktober  blev jag tillfrågad om jag ville representera Vänsterpartiet i Stockholms läns landstings beredning för barn- och kvinnosjukvård. När jag tackade ja sa jag lite skämtsamt att jag "peppar peppar" aldrig varit på ALB med mina barn. Jag glömde visst "ta i trä" för sedan dess har jag varit där med två av dem och lär väl få se mycket mer av verksamheten på nära håll under en tid framöver.

fredag 15 april 2016

Hoppas nu allt snack om barnperspektiv är vägledande

Idag kunde vi läsa i Norrtelje tidning att campingen i Vigelsjö får ny entreprenör. I samband med detta ändras tydligen också direktiven och ingen får bo på campingen mer än fem månader. De som bor där nu har fått veta att de har en månad på sig att hitta annat boende. Ett antal personer som bor där bor tydligen också där genom socialförvaltningens försorg.


Jag har funderat över detta idag. Det är inte roligt att vara en hyresgäst som står utanför de lagar och regler som skyddar hyresgäster. Vad händer med uppsägningstid, besittningsskydd och sådana saker när du hyr din bostad på en camping? Kvinnan som intervjuades i tidningen idag var 70 år. Hon ville bo i Norrtälje och hade under ett antal år bott på campingen sommartid och utomlands vintertid. Nu när maken gått bort så bodde hon permanent på campingen. Efter det som hänt är hon inte intresserad av att bo i Norrtälje mer. Hon ska ställa husvagnen på sin dotters tomt i en annan kommun och söka ny bostad där. Trist.


Min fundering går dock till om det finns några barn som är bosatta på campingen idag. Socialförvaltningen uttalar sig i tidningen och säger att de ska hitta boende till sina klienter, det kanske dock inte blir i Norrtälje stad. Det är inte bra. De som behöver stöd från socialförvaltningen har oftast inte ens rätt att ha en bil och kollektivtrafiken blir sämre och sämre. Finns det barn bland de som riskerar att flyttas ut från staden, bort från sin skola, sina kamrater och sina fritidsaktiviteter? Det kanske det inte gör, men det är i alla fall en oro jag känner. Det har hänt tidigare att barn flyttats långt från det som är deras vardag för att "få det bättre". I det här fallet tycker jag att det är en mycket viktig aspekt och jag hoppas att det nya styret (s+mp+c) lever upp till sitt snack om barnperspektiv och implementering av barnkonventionen. Jag hoppas att inga barn p g a kommunens nya direktiv flyttas bort från skola, kamrater och fritidsintressen. Det är det minsta man kan begära i denna fråga.

torsdag 14 april 2016

Är förlossningsvården i Stockholm verkligen optimalt organiserad?

I Uppsala försöker man få till en effektivare styrning av sina verksamheter genom en ny organisation. Det låter bra. I den meningen känns effektivare som någonting som händer i den vägen resurserna tar till verksamheterna och inte ett sätt att benämna hur de anställda på golvet ska arbeta. Många som jobbar inom t ex vård och omsorg har tröttnat på att höra att de hela tiden ska bli effektivare, även om det rent krasst är ett mål som vi alla borde ha i vår yrkesutövning. Att styra pengar och resurser mer effektivt tror jag är ett bättre sätt att höja kvaliteten på servicen.


Det är inte sällan man tänker att Stockholms läns landsting borde ha ett liknande tänk för att få till ett bra utbud och en bra service till sina medborgare. Men tyvärr i Stockholm härskar ännu drömmen om vårdvalet som lösning på alla problem. Idag har vi t ex pratat förlossning. Jo, hur lite det borgerliga politiska styret än vill erkänna det, så kommer det faktum att BB Sofia stänger igen få effekter på förlossningsvården i länet. Speciellt under sommaren då det alltid är högt tryck. Nu kommer samtliga andra förlossningskliniker att få dela på de förlossningar som man tidigare räknade skulle utföras på BB Sofia. SÖS kommer att kunna ta ett stort antal fler eftersom omstruktureringen då Södra BB flyttade ut ger fler förlossningsplatser. Södertälje BB kommer också att kunna ta ett stort antal fler trots att de ställer om hela sin förlossningsenhet till Södra BB-konceptet. Märkligt. Det känns spännande att vi i Vänsterpartiets landstingsgrupp kommer att göra besök på dessa båda förlossningskliniker den närmaste månaden så att vi själva får se och  höra hur det är tänkt från verksamheterna.


Valfriheten kommer dock att naggas i kanten lite, jo, du läser rätt. Även Alliansen har insett att alla inte kommer att kunna välja förlossningsenhet under en tid framöver. Därför kommer klinikerna att få ett listningstak precis som vårdcentralerna redan har. BB Stockholm har redan nått sitt tak och nu blir det MVCs delikata uppdrag att uppmana föräldrar att välja om. Antagligen kommer detta i praktiken inte innebära så mycket mindre valfrihet än vad föräldrar tidigare haft eftersom väldigt många födande kvinnor redan nu dirigerats om. Att BB Sofia öppnade för några år sedan ökade inte valfriheten eftersom det faktiskt blev fler som dirigerades om efter öppningen, väldigt många dirigerades dessutom om just till BB Sofia. Så ett av Stockholms problem inför sommaren är väl att det inte finns något ställe att dirigera om till.


I Stockholms läns norra delar blir vi ofrivilligt en del av denna cirkus trots att vi nu fått en permanentning av det samarbetsprojekt som genom just en annan organisation ska kunna gynna samarbete och helhetsansvar. Tiohundrasamarbetet är ett arbete som varit framgångsrikt inom många områden och som visar att konkurrens inte alltid är den effektivaste styrningen av vården. På måndag gästar oss en delegation politiker och tjänstemän från Sollefteå som är mycket intresserade av hur samarbetet fungerar och undrar om detta är någonting som kan rädda och förbättra vården på och runt omkring Sollefteå sjukhus. De kommer att få information från Tiohundra AB, träffa en jurist från Kommunakuten som var med då Tiohundraprojektet sattes i sjön och på eftermiddagen träffa politiker och fackliga representanter för samtal. Jag kommer att skicka med dem att de säkert har stor potential att lyckas med en liknande modell då de inte dras med ett vårdvalsfundamentalistiskt landsting.