Försäkringskassan

Nu ska jag bara blogga lite och sen duscha och sen sova mina fem timmar. Börjar bli standard. Först hade jag tänkt åka ut till landet efter jobbet imorgon eftersom jag slutar tidigt, men sen kom jag på att elementet gick sönder sist och att vi måste ha ett nytt element innan vi åker ut igen och det kändes liksom inte ett dugg "på" att gå och köpa ett element efter att ha svettat sig igenom födelsedagsfirande och räkningar.

Tacksamt har jag dock noterat att jag inte fått ett öre från försäkringskassan för mina nästan två veckors vab än. Jo, det hade varit tacknämligt att ha dem till hands då det var dags att betala räkningarna, men jag är ju glad att jag ändå har dem att se fram emot...

Försäkringskassan har ju, som vi alla säkert läst om, stora problem att hinna med sina utbetalningar. Nya datasystem och felprioriteringar verkar ha slagit hål i hela systemet. Till exempel är det ju så att eftersom man trodde att så väldigt många livnärde sig på att VABBA så införde man ett system där förskolan/skolan måste intyga att barnet inte varit där under tiden föräldern vabbat.

Detta innebär att FK måste skicka ut en blankett till alla föräldrar varje gång de anmäler vab. Blanketten ska sedan fyllas i av föräldern och lämnas till förskolan/skolan. Där ska någon personal kontrollera i loggarna att barnet varit frånvarande och sen ska (åtminstone på vårt jobb) personalen på avdelningen lämna blanketten till platsansvarig, som ska skriva under. Blankétten ska sedan återlämnas till föräldern som ska komma ihåg att lägga den på lådan. Sen måste någon på FK ta emot blanketten, kontrollera att den överensstämmer med anmäla och bokföra den innan de kan betala ut några pengar.

Vilket jobb! Bara för att man trodde att några kanske fuskade... Och sen visar det sig att det är lika lätt att fuska ändå. Föräldern får ju tillbaka blanketten underskriven och kan hur enkelt som helst ändra uppgifterna innan han/hon skickar tillbaka den till FK. Och därför måste ju FK fortsätta ringa runt till förskolorna/skolorna och dubbelchecka om barnet verkligen var frånvarande den tid som föräldern rapporterat in. Detta för att kontrollera futtpengar som betalas ut till en skara där 99,5% är helt uppriktiga.

Istället borde man kanske koncentrera sig på fusk(medvetet eller omedvetet) bland våra företagare. Skattefusk, svartarbete och dyl sprider sig som löpeld runt landet. Ibland helt medvetet, ibland p g a att människor som inte har en aning om regler och lagar känner sig manade att starta eget, ibland t o m tvingade. Där finns säkert mycket mer pengar att hämta än bland vabbande´, förtvivlade småbarnsföräldrar som inget annat vill än att deras barn ska bli friska så att de kan gå och jobba igen.

Are cars electric?

Jag undrar om det finns någon fysiker eller bilmekaniker där ute som kan svara på varför jag alltid får en stöt av bildörren när jag kört en bit och kliver ur och ska stänga dörren. Det börjar bli jobbigt och orsakar ett konstigt beteende hos mig själv.

Om ni undrar varför jag mikrobloggar just nu så är det för att jag gräddar pannkakor samtidigt. Världens godaste. Undrar om ´jag ska ha grädde till..

Ny dator och tomt i spargrisen

Efter blodpudding och fruktsallad har jag nu fått igång min nya laptop och sitter vid köksbordet och bloggar. Skönt. Lite inkörningsproblem är det ju alltid med nya datorer, men det gick förvånande smidigt att få igång den faktiskt. Inklusive mobilt bredband så nu har jag dubbelt ett tag eftersom det var tre månaders uppsägningstid på det fasta bredbandet.

Lön har jag också fått, men det var i minsta laget. Har vabbat alldeles för mycket och nu har jag kommit upp i tre arbetsdagar som jag faktiskt inte alls fått betalt, så nu måste jag ta mig samman och ringa lönekontoret och höra om de kan göra en extra utbetalning och rädda min månad. Något alldeles galet i elavtalet måste det också varit för jag har aldrig varit med om liknande elräkningar. Visst har det varit kallt, men... nu betalar jag snart mer i el än i hyra. Så nu har jag stängt av elementet i köket igen.

Tanken är att jag ska komma i säng före elva ikväll, för jag är så trött när jag bara sover 5-6 timmar per natt. Det är för lite för en vuxen förälder. Och då blir det så att räkningarna får vänta till imorgon och jag behöver inte börja fundera över ekonomin förrän då.

I övrigt väntar jag på besked från Gävle om jag kan hoppa på förskolelärarutbildningen, folk delar in sig i grupper för och emot Victorias bröllop (eller för och emot mediabevakningen av detsamma, eller för och emot skattefinansiering av detsamma) och inskolningen på jobbet blev klar idag. På onsdag börjar nästa lilla kille.

I fredags var det studiedag på jobbet och jag var inte där eftersom barnen var dåliga i magen. Då har all personal satt upp varsin lapp på anslagstavlan och skrivit ned vad de anser sig vara bra på. Jag ska i efterhand göra detsamma. Vet inte vad jag ska skriva. Känner mig tveksam till vad vissa andra skrivit om sig själva och känner att de kanske kommer att tycka samma om det jag skriver. Skämtade med chefen och sa att det känns övermagat att skriva "allt". Hon tyckte också att jag skulle sovra lite, men erbjöd sig att sätta upp ett papper till om jag ville skriva mycket.

Hu, nu är det lite kallt att sitta i köket och blogga tycker jag. Kanske ska krypa ner under täcket istället. om en liten stund

Back in business

Tillbaka på jobbet igen, blir långa glapp när man drygar ut veckan med helg, föräldrarledigt och VAB. Ändå kändes ledigheten så kort, jag hann ju ingenting, baka, handla presenter, städa, kaffe, mat, gäster, städa igen, pulkåkning, tjata på barnen, fullmäktige, städa och så är det liksom dags att jobba igen och jag har ju inte städat färdigt. Det ligger tvätt överallt, leksaker och diskhon blir liksom aldrig tom.

På jobbet tyckte kamraterna att jag skulle ta chansen och hoppa på förskolelärarutbildningen om det finns möjlighet. Själv börjar jag också gilla idén. Jag gör plus och minuslistor. Minus= Utbildningen har redan börjat och jag kommer att bli tvungen att läsa in en kurs i efterhand. Det är alltid strul med CSN i början och man kan inte vara säker på när man får sina pengar. Jag får mer studielån (ännu mer alltså). Egentligen har jag väl redan ett välfyllt veckoschema. Plus= Jag får mer insikt i mitt arbete. Jag får bättre valmöjligheter på arbetsmarknaden och förhoppningsvis möjlighet att kräva högre lön. Jag får lära mig nya saker. Jag kan spara föräldrardagar. Jag utvecklas och en dag kanske jag arbetar inom skolan som jag egentligen tänkt ända sen jag var liten.

Idag var det några anställda på jobbet som satte upp en teater för barnen (Rödluvan). Våra barn är ju rätt små och var väl egentligen mer intresserade av akvariet i lekhallen. Vi fick soppa till lunch och semla till mellis. Men ingen mandelmassa i semlan för mandlar har starka allergener så det blev någon söt gegga med havregryn i istället.

Storasyster var hos en kompis hela dagen och när jag hämtat Liten åkte vi dit och blev bjudna på middag, kyckling, pasta, broccoli och fetaost, ett recept från ICAbladet som lät sig smakas. Och efteråt fick vi semlor som barnen bakat tidigare på dagen. Med mandelmassa. Gott.

Vi kom hem strax efter sju och hela familjen var så lagom trötta. Barnen grät redan i bilen, så det blev pyjamasar och bokläsning meddetsamma. Och inte orkade mamman städa sen. Måste ta fram kläder till imorgon, måste plocka fram, plocka bort, sätta igång diskmaskinen. Läsa posten. Ska man betala räkningar snart? Vågar inte ens kolla lönespecen efter allt vabbande.

Imorgon är min långlånga dag, lämnar barnen strax före sju och hämtar dem strax efter 18. Men förhoppningsvis kan jag gå lite tidigare på torsdag och lämna Storasyster på bio. Nu ska jag stänga av diskmaskinen.

Pulkåkning och fullmäktige

Sportlov. Ja, en dag är jag som vanligt ledig och den här måndagen skulle jag inte ägna åt enbart tvätt, städ och disk. Storasyster hade en kompis som kom redan strax efter nio, sen skulle jag bjuda systeryster på lunch vid tolv och på eftermiddagen var det pulkaåkning och matsäck som gällde. Måste säga att det var fler människor vid stranden så här en måndag i februari än vad det vanligtvis brukar vara när vi badar om sommaren.

Efter pulkaåkning i nästan tre timmar så hann vi bara hem och slänga av oss det som var blött innan det var dags att ge sig av till fullmäktige. Barnen blev hämtade av morbror och mamman försökte vara alert i fyra timmar till. Det nya påfundet fika med allmänheten istället för Allmänhetens frågestund verkar alltmer likna en flopp. Inte mycket allmänhet att tala om och hur ska de egentligen veta vem de ska prata med?

Det blev några intressanta diskussioner kring några motioner som berörde Tiohundras verksamhet, men så mycket svar blev det inte. Motionerna ansågs vara besvarade trots att man tyckte att de kanske borde varit bifallna. Eller? Mycken diskussion lades enbart på detta också.

Ett kort fullmäktige, hemgång vid nio.

Jag funderar på att hoppa på en utbildning till förskolelärare. Har hört mig för om finansiering och möjlighet att hoppa på trots att utbildningen redan är igång sen januari. Sen hänger det på ledigt från jobbet också. Men kanske. Kunde väl vara kul? Jag har ju inget annat för mig.

Vårdnadsbidrag - nej tack

Det verkar inte bli något vårdnadsbidrag i kommunen och det är vi tacksamma för. Många av de som vill ha vårdnadsbidrag verkar inte ha förstått hur det kommer att fungera. En del förstår t ex inte att man måste fördela om pengar från förskolan till vårdnadsbidrag och att det på detta sätt riskerar att bli sämre kvalitet i förskolan. En del tror att de ska kunna arbeta halvtid och sen ta ut vårdnadsbidrag för halvtid (1500 kronor då?), men då måste man ju ha någon annan som tar hand om barnet när man arbetar eftersom ingen som nyttjar den offentligt finansierade barnomsorgen kan få vårdnadsbidrag, inte ens om det rör halvtid.

Vad dessa förespråkare för vårdnadsbidraget istället borde förespråka är ju en höjd och uttökad föräldrarförsäkring. Det ger föräldrar större möjlighet att gå ner i tid och inte jobba så mycket när barnen är små, alternativt att någon av dem är hemma på heltid under en längre tid.

Ett annat alternativ är sex timmars arbetsdag som norm. Man skulle kunna börja med att göra det till norm för föräldrar med barn under åtta år.

Redo för födelsedag?

Jo, Liten var dålig i magen igår, men jag lade inte så stor vikt vid det. Jag menar, hon stoppar ju i sig allt möjligt, snö och grus och skit. Sen har hon helt enkelt en ganska lös mage. men det luktade inte rosor, det gjorde det inte.

Hur som helst var hon pigg i morse och vinkade glatt när jag lämnade henne på dagis. I bilen upp till skolan fick jag dock ett sämre besked. Storasyster meddelade att hon hade ont i magen och inte kunde gå till skolan. Den ungen är liksom aldrig sjuk så man måste ta henne på största allvar. Ändå försökte jag med både det ena och det andra, kanske åka hem och bajsa och sen till skolan? Kanske åka med mamma till jobbet (studiedag idag) med löfte om att åka hem direkt om hon kände sig sämre? Nej, hon ville bara vara hemma.

Så det var bara att hämta på dagis igen (och där fick jag veta att Liten haft ont i magen hela dagen igår också), åka hem, sätta på en film och tro att man skulle vara effektiv. Men det är svårt när man är inställd på något helt annat. Och barnen var pigga, Liten var dålig i magen, men behövde inte akut på toaletten hela tiden. Storasyster hade ett race på förmiddagen, men sen verkade även hennes mage lugna ned sig.

Den tappra mamman (som ju avskyr att handla) tog med sig sina sjuka barn både till Rusta och ÖB för att försöka slutföra inköpen inför helgens födelsedag. Det lyckades väl till en del, men, nja, ytterligare ett försök måste nog göras imorgon förmiddag. Helst utan barn.

Efter ett par timmar i butiksmiljö är man helt färdig (fattar ju inte att jag jobbat på ICA), knuffar barnen mot utgången och kör lyckligt hem med både onödiga och en del praktiska saker i bagaget. Halva barnbidraget slut.

Tårtbotten hann jag inte börja med förrän barnen somnat. Liten har haft en extrem trots och kravdag och hjärnan behövde lugn för att få ihop en smet. Av någon oförklarlig anledning gör jag alltid om alla recept, lägger till och tar bort, men det brukar bli bra. Som exempel använder jag alltid råsocker och dinkelmjöl. Vitt socker har väl inte funnits i mitt hem sen stenåldern, vitt mjöl dyker väl upp ibland vid udda tillfällen, men det är väldigt sällsynt det med. Ströbröd är en annan grej jag sällan har. Istället använder jag gärna kokos och idag spetsade jag med solroskärnor. blir säker apgott i prinsesstårtan.

Nu ska vabmamman sova inför kalashelg.

om pengsystemet i förskolan

Suhttp://www.flamman.se/kolumnister.php?id=6098perbra skrivet, kan knappt göra det bättre själv

Nu har det varit kallt länge

Det är ju inte sällan man uppfattar saker på olika sätt och jag tyckte att vi hade en ganska kall och tråkig sommar förra året. Jag har hört många som tycker tvärtom. Året innan var det jag som tyckte att sommaren var bra medan alla andra gnällde att det var kallt och mulet.

Nu tycker jag hur som helst att det har varit kallt länge. Ända sen veckan före jul har termometern häckat någonstans mellan 5 och 15 minusgrader. Och det har snöat, isat och blåst. Det räcker. Mer vinter än så här behövs inte. Jag är nöjd. Jag ser nu fram emot en tidig och lång vår med fågelsång, blommor och kaffe mot väggen i solskenet. Please.

Men de senaste åren har ju den mesta snön kommit i mars, så man får väl se vad man har att vänta...

Okej, nu har jag behandlat allt från världspolitik till vardagsmat och ska nu tydligen också börja sia om vädret i min blogg, är det så? Njae, börjar bli lite trött bara. Och det är så jobbigt på morgnarna när barnen ska bylsas på och bilrutorna skrapas (sladden till motorvärmaren är nu stendöd). Och efter att jag läst att man är fattig om man har mindre än 21000 netto i månaden på två vuxna och två barn så börjar jag också känna mig fattig. Jag vill att det blir varmt så att elräkningarna sjunker och man kan frigöra åtminstone de stålarna. Jag vill ha minst 1500 i lönehöjning, gärna retroaktivt också.

Nej, nu fick jag ett SMS som gjorde mig ledsen. Slutar här.

Varför är den här veckan så kort???

Jag hinner ju ingenting, idag när jag kom hem från jobbet blev jag tvungen att börja med att hänga gårdagens tvätt. Ja, jag erkänner, jag orkade inte igår kväll, jag hoppade ju över duschen också. Duschade i morse istället och glömde hårsnodden hemma. Tre personer på jobbet kommenterade att jag var så snygg i håret...

I morse var det badkläder till Storasyster som skulle med. Och intyget från dagis om VAB skulle på lådan, men det ligger kvar i bilen. Fattar inte hur min sambo kan tro att jag ska hinna med saker efter jobbet. Han hade köpt en fläkt som var trasig och han tyckte jag kunde åka och byta den i veckan. När då? undrade jag. Nån dag efter jobbet, blev svaret. Hej och hå. Som jag bloggade om på http://www.ka.se/index.cfm?n=1863 igår så är rutiner A och O i min vardag. Det finns liksom inget som heter stanna bilen vid en affär, knäppa loss två söndertrötta barn, knuffa dem över en parkering och in i en affär och försöka hitta på något att byta fläkten mot för att sedan landa i hemmet en timma senare än vanligt och tro att det ska gå att hinna laga mat, se Bolibompa och komma i säng före åtta. Det finns inte.

Idag gjorde vi ett stort utbryt från rutinerna dock, men det var möjligt enbart för att barnen kunde sitta kvar i bilen. Det var nämligen så att glassbilen passerade parkeringen vid dagis precis tjugo över sex när vi var på väg hem. Snabbt insåg jag att maten inte skulle stå på bordet förrän efter sju och att jag riskerade både gråt och elände och kanske t o m riskerade att inte kunna få färdigt någon varm mat alls. Vi köpte två paket glass och åkte sjungande hem. Alla fick en glass innan maten och ja, det var ingen som åt så mycket mat, men den går ju att spara till en annan stressad dag.

Imorgon börjar jag toktidigt. Storasyster ska ha med sig matsäck och pulka för de har utedag med skolan. Har inte bestämt vad det blir för matsäck ens en gång. Sen skulle jag behöva handla presenter till treåringen och hämta ut min Laptop, men som sagt, det finns inte. Ska försöka att för en gångs skull lyckas ta mig till partilokalen och medlemsmöte så det blir väl typ mutmiddag på McDonalds eller något sånt. Ja, som sagt, jag hinner ingenting, snart helg med kalas och gäster. Och krav på presenter gissar jag. Får väl panikhandla på lördagmorgon.

tips för er som gillar mig...

Under vecka 8 bloggar jag även här: http://www.ka.se/index.cfm?n=1863

Duscha får man väl göra en annan dag - två

Har tydligen använt mig av den rubriken tidigare. Och det säger ju en del om en själv eller? Nu har jag i alla fall fått ihop en debattartikel och kollat igenom det mesta av mail och annat som jag tycker känns viktigt. Tror jag vattnar blommorna och sen dunkar skallen i kudden. Blir ingen dusch, ingen apelsin eller någon annan lyxslappning framför TVn. Tvätten hänger jag imorgon bitti och barnen... Eh, barnen? Jo, jag lyfter väl över dem till sina egna sängar innan jag stupar.

Kvinnors kompetens igen

Pressmeddelande från Vänsterpartiet i Stockholms läns landsting 17 februari 2009 Kvinnor diskrimineras av Norrtäljes sjukvård Inför årsstämman i Tiohundra AB måste fler kvinnor nomineras. I dag finns endast en kvinna i styrelsen vid sidan av sju män. I övriga sjukhusstyrelser i länet råder en bättre könsfördelning även om det är män som blir ordförande. - Vården bärs upp av kvinnor men uppenbarligen anses de inte duga till att sitta i Tiohundras styrelse. Där är det männens nätverk som dominerar, säger Birgitta Sevefjord (V), oppositionslandstingsråd. - Jag är övertygad om att ett kvinnligt perspektiv leder till mer allsidig belysning och fördelaktiga resultat. Kvinnor är givetvis minst lika kompetenta som män och har dessutom särskilda erfarenheter som är till fördel i planering och beslutsfattande. - Stockholms läns landsting måste nu arbeta för att nominera fler kvinnor till Tiohundras styrelse. Norrtälje kommun har valt att bara nominera män vilket är upprörande. I dag förs en omfattande diskussion om hur man ska få in fler kvinnor i bolagsstyrelserna. Det är pinsamt att man inom politiken har så svårt att synliggöra kvinnor. Så in med kvinnorna i Tiohundra - det kommer att höja både kompetensen och kvaliteten på besluten! säger Birgitta Sevefjord. För mer information:Birgitta Sevefjord (V) Oppositionslandstingsråd Tel. 070 - 737 41 17 **************************** Vänliga hälsningarIngrid FalkPress- och kansliansvarigVänsterpartiet i Stockholms läns landstingTel. 737 41 16 eller 070-737 41 16ingrid.falk@politik.sll.sevansterpartiet.se/stockholmhttp://birgittasevefjord.blogspot.com/___________________________________________

Alla andra tittar på House

Jag vet att alla andra tittar på House på TV4 nu. Jag brukar faktiskt också göra det, någon sån där slags tvångsavkoppling som jag brukar använda TV till. Jag tycker inte att det är särskilt bra, han är ju otrevlig, och sen gillar jag ju inte sjukhusscener överhuvudtaget, så jag vet inte varför jag valt att koppla av till just det programmet. Blir rätt många promenader ut i köket för att jag liksom inte "orkar" kolla. Men nu tittar jag alltså inte alls. Det blir ingen avkoppling ikväll, jag har för mycket att göra och nu fastnade jag här vid datorn.

Jag ska skriva en debattartikel och skriva ut lite till jobbet, ja, romanen har hamnat på is. Det förstod jag ju redan när jag började att jag inte kommer att hinna med.

Vi har haft besök av en representant för facket idag på jobbet och jag har äntligen lagt vantarna på ett "träd" som används som underlag för löneutveckling. Inte vet jag vad man har för möjligheter att påverka sin lön nu, men det känns i alla fall bra att själv se vilka kriterier man utgår från.

mer om kärnkraft och statistik och vad tycker vi egentligen

http://www.aftonbladet.se/ledare/ledarkronika/helleklein/article4422497.ab

Kvinnors kompetens?

Det är dags att välja "ny" styrelse till Tiohundra, vårdbolaget som ansvarar för all vård och omsorg i Norrtälje kommun. Ett bolag med verksamheter som hemtjänst, akutsjukvård, öppen förskola, BVC mm inom sitt spann. Ett bolag med en kraftig majoritet kvinnliga anställda.

Och hur ser förslagen ut? De två ägarna, Stockholms läns landsting och Norrtälje kommun, nominerar tre styrelseledamöter vardera. Stockholms läns landsting har nominerat två män och en kvinna, Norrtälje kommun förväntas nominera tre män. Det är skrämmande att se att ledande personer inom kommun och landsting tycks tro att endast män är kompetenta nog att leda dessa verksamheter som i huvudsak utförs av kvinnor.

I Norge har man sedan flera år en lag som kvoterar in kvinnor i bolagsstyrelser. går det dåligt för Norge? Är Norge på något sätt ett land som inte tas på allvar av omvärlden? Svaret är givetvis nej, och det finns kompetenta kvinnor i Sverige och Norrtälje. Tro mig.

Apropå uranbrytning

Så finns det ett fördrag inom EU som heter Euroatom och om Lissabonfördraget röstas igenom och blir verklighet så har svenska politiker ingenting att säga till om uranbrytning får ske i Sverige eller inte. Ändå anser många att vi inte behöver folkomrösta om Lissabonfördraget...

Rivstart

Klockan 22.15, sätter mig i fåtöljen framför regionala nyheterna med en tallrik snabbnudlar. Dagens middag. Jo, jag gick upp kvart i fem i morse, chockväckte barnen och skjutsade iväg dem till dagis och fritids. Och jag var på jobbet i tid (nästan) vid halv åtta...

Många barn är sjuka, magsjukan sveper som en bitande orkan över arbetsplatsen och diverse mattor och madrasser som jag tidigare sett ligger inte längre på plats. De är nedspydda.

På eftermiddagen andra träffen i vår utbildning om registrering av barns språkutveckling. Fortfarande intressant.

Efter utbildningen personalmöte och vi har besök från personalavdelningen som talar om vad som gäller om någon nära anhörig dör, om vi blir långtidssjuka och annat smått och gott. Får bl a veta att om man inte lämnar läkarintyg till arbetsgivaren fr o m åttonde sjukdagen så kan det vara orsak för uppsägning. Och jag som skickade det svårtåtkomliga dyra läkarintyget till Försäkringskassan!!! Hur ska man veta? Kan ju bli typ Sveriges genom tiderna dyraste VAB med värsta konsekvenserna.

Dessutom fick vi veta att det nu finns 720 kronor per person att löneförhandla om + 200 kronor för de som tjänar mindre än 20 000. Men det enda som var säkert var att alla skulle få minst 200 kronor. Jag bara SKA ha mer! Det ska individuellt bedömas efter prestation under året så får man 200 kronor kan man ju lugnt känna sig ouppskattad.

Hämtade barnen hos mormor strax efter nio, hade gärna somnat mellan dem, men MÅSTE duscha, äta och plocka fram kläder för morgondagen. Klockan ringer ju igen vid kvart i fem.

Klimatsmart valfrihet?

Snart kommer Tiohundra att införa kundval inom hemtjänsten. Det betyder att äldre i behov av hemtjänst ska kunna välja vilket företag som de vill ska utföra hemtjänsten, d v s i vilken privat ficka den äldre vill lägga skattepengarna.

Det är ett märkligt grepp att ta till inom Tiohundranämnden, som ju är skapad just för att skapa och fördjupa samverkan i syfte att förbättra för vårdtagare, men också för att skapa en effektivare och billigare organisation. Nu blir det konkurrens istället. Och vilken samhällsekonomisk vinst görs egentligen på det hela?

Norrtälje kommun säger sig vara en ekokommun, men när man privatiserar hemtjänst, skola och förskola, gör man någonsin miljökonsekvensbeskrivningar?

I Uppsala, som nyligen infört kundval inom hemtjänsten, kan man konstatera att två enskilda hemtjänstbrukares val har lett till att 14 nya mil i bilresor utförs varje dag. Det ger 28 kg extra koldioxidutsläpp varje dag. Allt enligt senaste numret av Kommunalarbetaren http://www.ka.se/index.cfm?c=86185. Och samtidigt som hemtjänsten utökar sina koldioxidutsläpp jobbar kommunen på andra sidan för att samordna varutransporter och minska koldioxidutsläpp. Låter lite som att man går åt olika håll.

Magnus Nilsson på Naturskyddsföreningen bekräftar också i Kommunalarbetarens artikel det som jag länge talat om, skolvalen och de ökande antalet friskolor leder till mer trafik, ökade koldioxidutsläpp och sämre trafiksäkerhet runt skolorna. Hur mycket får egentligen den s k valfriheten kosta? Hur mycket val har vi kvar när vi kört slut på vår enda planet?

Akut klimatmöte

Flera länkar kommer här. Akut klimatmöte planeras i mars i Köpenhamn. Sen kan ju Elisabeth Höglund dansa hur snyggt som helst i filmen "Hon dansade en evig sommar". http://www.arbetaren.se/articles/utrikes20090211-5

Vad regeringen gjort för oss som bor i hyresrätt

http://www.hyresgastforeningen.se/eprise/main/hgfdata/2009/02/press/press20090206_125948100/press20090206_125948100?orgId=12461&Page=&ViewMode=

underbyggt

Ja, själv blir man ju anklagad för att fara med ogrundade sanningar i pressen, men detta tar ju nästan priset. Hm, jo, påminner lite om debatten kring Norrvatten och den apalånga vattenledningen i fullmäktige där ju alla också drog sina egna slutsatser istället för att vänta in underbyggda svar från pågående utredning. http://www.alliansfrittsverige.nu/2009/02/februari-10-2008-kd-hittar-sveriges.html

48 timmar - en actionvabdag

Bestämde egentligen redan när jag kröp ned bredvid tjejerna i dubbelsängen igårkväll att de båda två skulle få vara hemma idag också och i morse kändes det bara som rätt beslut. Jag var så trött så när jag plötsligt såg Litens stora bruna ögon titta på mig och höra hennes röst prata om TVn så ville jag bara vända mig om och sova mer. "Den har inte börjat än", mumlade jag trots att klockan redan var tjugo i åtta.

Storasyster var så gott som frisk igår, men efter magsjuka gäller ju vad jag förstår 48 timmar efter sista spyan eller diarren innan man är smittfri. Och det är också det vi säger till våra föräldrar på jobbet. Storasyster, som ju i stort sett aldrig blir sjuk, spydde en gång och var sedan dålig i magen hela söndagen, sen verkar det ha varit över för hennes del. Liten, som blev dålig natten mellan fredag och lördag, var till synes frisk under söndagen, men led av jordens explosionsdiarré under måndagen. Det kanske är därför det är bäst att vänta 48 timmar.

Hur som helst är man ju helt slut (har väl haft en diarrésväng själv också och sen äter jag ju fortfarande medicin) och man blir ju också väldigt trött av att bara gå inne. hade tänkt ta mig ut en sväng med tjejerna igår, men när Liten var tvungen att ha blöja för att inte bajsa ner sig hela tiden så tyckte jag det kändes riskabelt.

Men idag tog vi en sväng förbi stugan i solskenet. Det är lustigt att tjejerna blir som nyutsläppta kalvar när man kommer dit. De hoppade och for och skrattade i snön. Så blir det liksom aldrig hemma på gården i stan. Jag hade kokat korv (hot dogs, som jag aldrig köper men 5 paket för 20 kronor kunde jag inte låta bli, barnen äter det ju åtminstone) och tagit med. Liten tuggade i sig en halv och Storasyster åt tre stycken med bröd (jag hade två roslagsgrillare med till mig...). Vi tog en promenad till stranden och barnen åkte rutschkanan från den stora stenen.

Vi var väl ute två timmar och jag fick den där känslan av att det blir jobbigt att vara hemma med Liten imorgon när hon är "frisk". Man vet ju att man behövs på jobbet och det är som något dåligt samvete gnager inom en. Men när vi kom hem var Liten helt slut, hon fick i sig en banan, en liten pannkaka och några russin och hon var trött och lättstött ända tills hon äntligen fick komma i säng. Så det var rätt tungt för henne.

Sen får jag ju erkänna att jag säkert hade skippat de där 48 timmarna för Liten om det inte varit för att jag igår fick veta att dagis stänger 16.00 imorgon och jag inte har någon som kan hämta henne den tiden. Själv har jag arbetstide till 16.00 och det tar minst en timma att ta sig till dagis. Så jag håller på reglerna och har henne hemma en dag till. För att vila. För att inte smitta.

När jag ringde jobbet fick jag veta att de skickat hem ett barn med magsjuka idag igen. Det hände ju flera gånger förra veckan då jag jobbade också. Så, har man otur blir man väl sjuk direkt igen när man kommer tillbaka på torsdag. Och jag känner bara att jag vill inte ha en sjukhelg till. Det är minst fyra helger på raken nu som vi inte mått okej här hemma. Och det är ju därför vi aldrig kan vara på landet och njuta som vi gjorde de där timmarna idag. På lördag vill jag ligga framför brasan på landet, äta chips och se på andra deltävlingen i melodifestivalen. Inte vara sjuk.

Valfrihet igen

Ulf Lindberg från Almega skriver i Norrtelje tidning den 10 februari 2009 och berömmer kommunen för dess ökade valfrihet. Vad menar han då med valfrihet? Jo, det står klart i texten att valfrihet är likställt med ett stort antal privata entreprenörer inom skola, barnomsorg och äldreboenden. Det man kan välja mellan är alltså vilken privat entreprenör man vill ska tjäna pengar på att man tillgodogör sig sina rättigheter i välfärdssamhället.

På vilket vis har valfriheten för elever som ska börja grundskolan i Norrtälje stad ökat? Förut fanns de kommunala alternativen Grindskolan, Parkskolan, Vigelsjöskolan, Flygskolan, Kvisthamraskolan samt de privata alternativen Montessoriskolan och Freinetskolan. I framtiden kommer du att kunna välja mellan de kommunala alternativen Lommarskolan, Roslagsskolan och Kvisthamraskolan samt mellan två privata Freinetskolor, Montessoriskolan, Norrtälje Fria skola, en privatiserad Grindskola och Parkskolan vet ingen vad som händer med, men troligtvis upplåts även dessa lokaler till privata entreprenörer. Jag ser inte hur valfriheten ökat.

För den som önskar en liten kommunal skola i närområdet finns knappast något val. För den som inte har bil finns knappast något val. För den som inte kommer ihåg att ringa från BB och ställa sig i kö finns väl inte heller något val?

Inom äldreomsorgen är det samma sak. Det finns på tok för få äldreboenden i kommunen och som ekonomin i Tiohundranämnden ser ut så verkar det som om platsbristen kommer att bestå en bra tid framöver. Och då spelar det ingen roll hur många privata entreprenörer som driver de få äldreboenden vi har. Om du väntat i tre månader på en akut boendeplats och får ett erbjudande från Attendo Care om en ledig plats, har du då möjlighet att säga ”Nej tack, jag föredrar ett boende hos Aleris?” Knappast. Pratet om valfrihet är fortfarande en floskel som inte säger någonting om verkligheten.

Intressanta fakta om privata skolor

kan ni hitta på den här länken http://ilonaw.blogg.se/2009/february/privata-skolor-ar-farliga.html

Valfrihet och Mångfald?

Så fick man sig en känga i tidningen idag då. Tja, att Moderaterna och jag inte har samma syn på valfrihet det visste man ju redan. Valfrihet och Mångfald är för Moderaterna ord som hör ihop med privatiseringar av gemensamt ägda verksamheter. Stämmer dåligt med min uppfattning av de orden.

Ärligt talat tycker jag bättre om att tala om frihet, och pratar vi om individernas frihet så handlar det ju om att alla ska ha samma frihet och att kapitalistiska intressen inte ska kunna begränsa andra människors frihet. I de mänskliga och medborgerliga rättigheterna så står det att "Frihet består i att kunna göra allt som inte skadar andra". Ett kapitalistiskt system byggt på konkurrens går alltid ut på att en individs frihet begränsar en annan individs frihet. Ett samhälle utan kapitalism - där börjar vi närma oss frihet för människan.

Mångfald handlar ju om att det finns flera olika lösningar, att det finns en öppenhet och en tolerans mot människors olikheter och olika sätt att vilja leva sitt liv. Mångfald och frihet hör ju till stor del ihop. Kärnkraftverk som lösning på energifrågan, gigantiska vattenledningar som lösning på vattenfrågan och fler motorvägar för att komma tillrätta med trafikträngseln är inte mångfald utan enfald oavsett om det är privata entreprenörer som bygger.

Open up!

Trevlig helg - var god svälj!

Såg fram emot en lördag med landstingskamraterna i Stockholm. Prata och "befrukta varandra" med goda ideer och initiativ. Tyvärr blev det nu inte så, för klockan fyra på lördagmorgon väcks jag av liten som har ont i magen. Och efter en stund så spyr hon. Jag tänker till en början att spyr hon bara en gång så är det säkert något vi ätit; jag åker ändå.

Men hon spydde en gång till och vi sov inget mer den natten. På lördagen ligger både jag och Liten däckade i flera timmar på sängen. Storasyster leker för sig själv och ser på film. Själv kan jag få i mig mat och så, men jag har en otrolig huvudvärk och är så trött att det inte går att beskriva.

Det blir i alla fall kväll med melodifestival och chips, även om det inte går ner i några enorma mängder.

Söndag, Liten väcker mig klockan fyra och är orolig och törstig, pruttar ner pyjamasbyxan, men somnar sedan om med blöja. Själv blir jag tvungen att göra flera toalettbesök innan jag somnar om. Storasyster väcker oss halv nio och undrar om det inte är morgon snart.

Alla verkar piggare och jag beslutar om en utflykt till affären, måste ju handla inför arbetsvecka. Lämnar Storasyster i Lektornet och Liten och jag går och plockar varor. Bestämmer oss för en tårta till pappa trots magproblem. Liten är ju mycket piggare och jag får alltid i mig en bit tårta.

När vi ska hämta Storasyster har hon precis spytt över golvet. Yippie! Tårta 129 kronor. Vi åker hem, petar i oss lite tårta. Barnen vill bara se på film. Storasyster pruttar ner två par byxor. Det blir inget möte för mamman imorgon. Det blir åter vab. Trevlig helg.

Sanningar?

Jag har blivit utmanad av http://pebbles.myblogg.se/ .


Brukar aldrig delta i sånt här, men jag ska väl prova.


Regler:
1. Länka till den som har utmanat dig
2. Berätta 8 sanningar/vanor/ovanor om dig själv
3. Utmana 8 personer i slutet av ditt inlägg
4. Skriv ett meddelande i de 8 personernas bloggar, så att de vet om utmaningen.

1. Okej, för det första; allting om mig är sant, så att hitta några speciella "sanningar" blir svårt.

2. När barnen var mindre åt jag 200 gram choklad varje kväll när de hade somnat för att orka gå upp och göra alla måsten (betala räkningar, städa, plocka fram kläder etc).

3. När jag var yngre tyckte jag nästan inte om någon mat alls, kände jag doften av fläskkotletter fick jag genast huvudvärk. Jag levde på lingonsylt och mjölk med knäckebröd i.

4. Det spökade i mitt barndomshem och en gång försökte ett spöke strypa mig när jag låg och sov.

5. Jag kan inte se skräckfilmer, jag har bara sett en; Stilla natt, blodiga natt, när jag var typ 14 och då fick jag sova två veckor inne hos mamma och pappa efter det.

6. Jag tycker inte om att åka bil.

7. Jag tycker inte om att vara på platser med mycket folk.

8. Jag är en absolut motståndare till konsumtionssamhället, men eftersom jag också har destruktiva drag kan jag ägna mig åt att shoppa bort min ångest på nätet emellanåt.



Nu utmanar jag: Hanna EleonorRosenquist Ulrika Falk , www.citronbanan.spaces.live.come,

Mediaflyt

Här tycker man att man har världens oflyt och så blir man uttagen som lokal joker i Melodifestivalen i lokaltidningens nöjesbilaga. Det är ju great. Jag är ju kändis nu. Det är ju snudd på lika bra som att faktiskt få vara med i Melodifestivalen, vilket man säkert drömt om en gång i tiden. Dessutom ska jag blogga på Kommunalarbetaren på nätet, http://www.ka.se/, vecka 8. Vill ju inte vara som alla andra lokalpolitiker och blogga på http://www.norrteljetidning.se/. Tycker ändå att jag har gjort något slags rekord genom att vara med i lokaltidningen 3 gånger förra veckan och 3 gånger den här veckan, och idag faktiskt på 2 olika ställen.

Apropå Kommunalarbetaren förresten, så informerade jag vår nittonåriga vikarie om att en representant från Kommunal kommer att besöka arbetsplatsen om ett par veckor. Jag var upprymd över detta och vikarien såg ut som ett frågetecken. "Är det för föräldrarna eller?" frågade hon. Jag förklarade att det var vi anställda som kunde prata med henne och ställa frågor. "Frågor om vaddå?"undrade vikarien. Japp, borgarna har det enkelt, ungdomarna vet inte ens vad facket är för någonting. Vi har en lång väg att gå.

Satsa mer på cancervården

Inlägg publicerat i lokaltidningen idag;

Antalet invånare i Stockholms län som drabbas av cancer ökar hela tiden och nu drabbas cancervården av rekordstora besparingar - 53 miljoner kronor måste sparas. 19 av de miljonerna ska sparas på personal som idag arbetar på Danderyds Sjukhus, Radiumhemmet, Södersjukhuset och Karolinska i Solna. Färre ska göra mer och bättre, hävdar alliansen.

Alla partier har enats om nolltolerans mot köer i cancersjukvården men nu tvingas man rusta ner. Det är en skrämmande utveckling. Patienterna får vänta längre och personalen tvingas slita mer.

Alla utom allianspolitikerna i Stockholms läns landsting inser att cancervården behöver ökade resurser för att klara fler patienter och fler vårdplatser. Vi måste också göra betydligt fler förebyggande insatser.

Livet är en ständig strid - varför låtsas nåt annat?

Jag vet inte, 2009 verkar vilja sätta mig på prov, verkar liksom inte låta någonting fungera smärtfritt. Men jag tänker inte ge upp, inte kasta in handduken, ta ner skylten eller whatever...

I morse störtade jag som vanligt upp 04.45 med siktet att hinna i tid till jobbet. Liten, som har en ny vana att inte vilja vara ensam, vaknade direkt då hon inte längre kände min kroppsvärme i sängen och överföll mig på toaletten. Jag blev inte av med henne på annat sätt än att stoppa ner henne bredvid Storasyster i hennes säng.

Skyndade mig att tvätta av mig och slänga på kläderna och sen in med välling till barnen. Försöka äta frukost men antibiotikan ger mig ingen aptit, nej, jag blir trött och känner mig svullen i ansiktet.

Hur som helst flyter det på rätt bra och klockan är inte ens tjugo i sju då jag lämnat av båda barnen och styr ut ur stan. "Det är glashalt i hela länet", säger de på radion. Och innan jag kommit till första avfarten från motorvägen har det hunnit vara tre trafikrapporter om avåkningar. Om och om igen talar de om glashala vägar och snöyra, jodå, det börjar snöa också och vid andra avfarten från motorvägen ser jag inte längre vägen utan bestämmer mig för att köra av, parkera och ta bussen till jobbet. Jag har i alla fall ingen möjlighet att komma i tid. Funderar över det som stod på bipacksedeln till medicinen om att framföra motorfordon.

Jag går från pendlarparkeringen och funderar över hur man löser biljett till bussen via SMS, jag har bara hört talas om att man kan göra det. Ringer SL 08-6001000 och frågar. Får en bra instruktion och lyckas innan bussen rullar in på hållplatsen. Kanske flyter på bra det här...

Framme i Roslags Näsby där jag ska byta buss får jag vänta i 25 minuter. Hamnar så vid avfarten mot Resarö. Klockan är 08.11 (jag skulle börja halv åtta), bussen vidare mot Överby gick 08.09. Min biljett gäller till 08.15. Nästa buss går enligt tabellen 08.30. Jag bestämmer mig för att börja promenera, hur långt kan det vara liksom??

När jag gått ungefär halvvägs kommer bussen och jag bestämmer mig för att lägga 30 extra kronor för att komma fram lite fortare, inte för att jag är trött, utan just för att komma fram någongång. Bussen plockar upp mig, åker 200 meter, stannar och säger att det är slutstation. Jag blev ändå tvungen att gå sista biten. Vilket oflyt!

På jobbet hade fler insjuknat i magsjukan (personal och, som tur är, även några barn) och det var typ superbrist på personal på alla avdelningar. Jag lovar att stanna kvar en extra timme på eftermiddagen eftersom jag är sen. Vi har en inskolning som än så länge fungerar bra och några nyinskolade barn som ännu inte fungerar så bra så det blir en hel del gråt under dagen då vi fortfarande saknar såväl fast personal (sjuk) som vikarier.

Sen hade jag faktiskt lite flyt för en arbetskamrat erbjöd sig att skjutsa mig ut till motorvägen så jag slapp alla bussbyten och det gick ju lite fortare att komma hem då. Jag hämtade bilen vid pendlarparkeringen. Det snöade fortfarande och vägen gnistrade lömskt framför bilen hela vägen hem. Jag tankade (11.04, vet inte om det var nåt hitpris) full tank, hämtade barnen hos mormor (de fick se färdigt Bolibompa trots att de höll på att somna), körde förbi ICA och köpte choklad till min snälla kollega (imorgon är det ju fredag, godisdag på jobbet enligt gammalt) och till barnen för att jag älskar dem eller nåt sånt och åkte hem. Allt stod kvar som man lämnat det under stressig morgon, sängen obäddad (gör ju inte ett dugg när man ska lägga sig direkt), fullkornshjärtan som Liten suttit och lekt med vid köksbordet låg kvar på just köksbordet och inget spöke hade spritt ut viktig och oviktig post som fortfarande låg osorterat i flera högar på bänken. Underbart. Jag älskar mitt hem. Barnen bajsade båda två och stupade sedan i säng.

Motorvärmaren är i, Mamman har smakat på chokladen och det snöar nog inte längre. Ska nu plocka fram kläder till imorgon, Storasyster har gympa och vill ha en hjälm för att kunna åka isbana på skolgården. Sova några timmar och så pån igen - försöka komma i tid till jobbet.

Att sälja sin själ - det har sina skäl?

Nyhetsreportern ställer frågan till experten? "Varför svänger centerpartiet?" Och det kan man ju fråga sig; av vilka skäl säljer man sin själ?

Vi har ju märkt att bondecentern mer och mer byts ut mot stureplanscentern och att åsikt efter åsikt moderniseras (?) i takt med att man vill hålla jämna steg med Moderaterna. Men varför? Det är det jag inte förstår. Okej, Centern kan ju nu säga att man går med på att bygga tio nya kärnkraftverk i Sverige... (jag vet, det låter som jag skämtar), men vad vinner man på det? Man får vara med och leka i ett och ett halvt år till, men sen är det val i Sverige. Och Centern kommer knappt att plocka en liten snigelröst. Centern är borta med en sån helomvändning i en grundpelarfråga för partiet.

Det blir de borgerliga småpartiernas död, att de alla vill vara som storebror Moderaterna. Det är inte bra att vara för överens heller.

Ja, det känns konstigt om Centern ska förespråka en utbyggnad av urtidslösningen kärnkraft som en tänkbar framtid för Sverige samtidigt som det gamla ångvältspartiet Socialdemokraterna mer och mer börjar inse att det inte är en framkomlig väg för våra kommande släkten. (Det är bara de värsta betongskallarna som fortfarande tror att det går att använda ändliga resurser i all evighet och att nya tekniska påfund löser framtidens förvaringsproblematik.)

Sverige är ju inte ett land som särskilt ofta använder sig av folkomröstningar för att få veta vad människor egentligen tycker. Och när man väl gör det så brukar man faktiskt inte bry sig så mycket om vad människor egentligen tycker. Det är synd. Det finns många kloka människor. Hoppas några av dem finns kvar i Centerpartiet och kan styra upp detta galna upptåg.

Dyra hyresrätter

På nyheterna på radion i morse berättades att hyresrätter nu säljs öppet på Internet. Detta trots att handel med förstahandskontrakt på hyresrätter är olagligt. Det är t o m olagligt att antyda att man vill ha betalt för ett kontrakt. Så det borde ju inte vara något problem att plocka in dem som publicerat annonserna. Men så verkar det vara...

Det är också så att den som köper ett förstahandskontrakt inte begår en olaglig handling, men riskerar att bli av med lägenheten om affären uppdagas. Därför finns inget intresse hos någon av parterna att den olagliga historien ska bli känd.

I kommunals länstidning läser jag om det borgerliga projektet att försöka få människor i miljonprogramsområden att köpa sina hyresrätter. 33 miljoner kronor har man lagt ned på detta under ett och ett halvt år. Och ett enda område i Akalla har man lyckats ombilda till bostadsrätter. Inte ett enda område i Rinkeby, Tensta och Husby.

Enligt tidningsartikeln var detta något som man var medveten om när man satsade pengarna. Man var inte ute efter att ombilda de gamla förfallna hyresrätterna till bostadsrätter, man ville bara se ut som om man var på "den lilla människans" sida.

Åter i bruk?

Tillbaka på jobbet efter ca en och en halv vecka i Facebookkoma (tja, det var ju inte det jag var hemma för). På jobbet en gammal känd vikarie och en ny, ingen ordinarie personal. Som tur är så är några av barnen också sjuka. Annars är det jobbigt med små nyinskolade barn, ingen ordinarie personal och imorgon kommer ännu en ny inskolning. Och då faller det på min lott att ta hand om det lilla livet eftersom ingen annan kommer att vara på plats. Ovisst vilka som kommer att arbeta med mig imorgon. UUUUUUUUUUUUh, nu får det vara slut på sjukt.

Själv var jag tvungen att gå tidigare från jobbet för jag hade fått en läkartid och jag visade mig innehålla bakterier och fick antibiotika. Texten på medicinen är den jag mest funderar över nu så här efter första tabletten: "Du är själv ansvarig för att bedöma om du är i kondition att framföra motorfordon eller utföra arbete som kräver skärpt vaksamhet."

Så om jag kör på någon eller det händer något på jobbet så kan jag ropa: Det var mitt fel, det var mitt fel. Bara så att alla vet.

Hur som helst verkar Liten pigg och nöjd med sin dag på förskolan. Det blev korv till middag hemma för andra dagen i rad, nu är det riktigt slut i huvudet. Barnen vill bada i sina baljor idag igen. Det får bli efter Kenny Starfighter. Längtar efter duschkabin.

Skolvalet - ett hån

”Ge ditt barn de allra bästa förutsättningarna”, skriver Ann S Philgren (M) Margareta Säterli( Fp) och Ann Lewerentz ( Kd), men ingen från Centern, (varför inte?) på debattsidan i Norrtälje tidning den 27 januari 2009. Artikeln berättar om ökade krav på framtidens arbetstagare, det räcker inte med god vilja och arbetslust. Resonemanget syftar till att det nu är dags att "välja" skola inför hösten. "Alla föräldrar och barn i Norrtälje kommun har möjlighet att välja sin skola, bara skolan de väljer har plats", sägs det i artikeln.

Men vad hände med dom som hade gjort sitt val? De som gjorde allt rätt, organiserade sig, uppvaktade ansvariga politiker och skrev debattartiklar i tidningen för att försvara och argumentera för sitt val? Föräldrar, elever och personal engagerade sig och skrev brev direkt till alla politiker i barn och skolnämnden och till alla i kommunfullmäktige och kommunstyrelsen. Skolsköterskor, personal från BUP, oroliga mor och farföräldrar, politiker från S, V, Mp, Kd och C skrev om vikten av att låta Flygskolan vara. Demonstrationer utanför kommunhuset, fackeltåg i mörker och regn, mängder av obesvarade frågor på allmänhetens frågestund.

Men så blev det ändå majoritetens politiker som gjorde ”rätt val” åt föräldrar och elever och valde att lägga ned Flygskolan. Precis som man tidigare ”hjälpt ”de elever och föräldrar som valt Vigelsjöskolan att göra ett ”bättre” val.

"Vilka förutsättningar behövs för att just ditt barn ska kunna leva ett gott liv, med möjlighet att kunna försörja sig och att kunna delta i samhällsbygget som medborgare?" ,undrar skribenterna till artikeln. Tänk om förutsättningarna "en trygg skola i närområdet", säkra gång- och cykelvägar, långsiktighet i skolvalet (skolan ska inte hotas av nedläggning från och till), inflytande, demokrati, möjlighet att påverka är de faktorer som man anser sitt barn behöva. Det skulle ge en möjlighet att redan som barn kunna delta i samhällsbygget genom att tala om vilken skola man vill gå på och förstå att någon beslutsfattare lyssnar och tar till sig. Förebilderna är vi vuxna.

Och vilka val kommer vi att kunna göra i framtiden? Singö skola försvinner med all säkerhet efter valet 2010 om det blir borgerlig valseger igen, Grindskolan och Bålbro blir privata om moderaterna får som de vill. Vilka alternativ finns det kvar för dom som vill välja en kommunal skola nära hemmet? Våra skolor skiljer sig och visar olika resultat, skriver de tre borgerliga kvinnorna, det gäller kunskaper, trivsel och miljö. Men vad spelar det för roll? Det spelar ju ingen roll hur mycket eleverna trivs för att en skola ska få vara kvar, det är inte den skolan som föräldrar och elever väljer som blir stark, får extra bidrag och blir kvar. Inte om den är kommunal i alla fall.

Att välja skola i mån den skolan har plats har varit möjligt i den här kommunen i över 20 år. Skillnaden är bara att nu SKA man helst välja ett privat alternativ. Annars är man ju inte säker på någonting, annars kanske skolan blir nedlagd, annars är det väldigt liten risk att ens val blir respekterat som ett faktiskt val.

Ann S Philgren som pedagog, ja till och med doktor i pedagogik och fd rektor, med erfarenhet både från kommunal och privat skola borde veta att det är viktigt att ha nära till skolan. Hon borde veta att det inte går att bara se till pedagogik och resultat utan att allt hänger i hop. Hon borde veta att det inte går att tala om att höja resultaten i skolan och samtidigt dra ner resurserna på skolhälsovården. Det i en kommun som har bland Stockholms läns högsta ohälsotal och lägsta utbildningsnivån. Där IV är ett av de största gymnasieprogrammen.
I en kommun där kostnaderna för vård av barn och unga skjutit i höjden det senaste året. Inte för att socialtjänsten varit slösaktiga, eller prioriterat fel, utan just för att det är dels fler barn och unga som behöver samhällets stöd och hjälp och dels för att det ofta är en mycket komplex problembild hos dessa barn och unga.

Tal om val och möjligheter blir bara ett hån mot människor som valt, stridit och körts över av politiker som "vet bättre" och gör "bättre val" åt dem. Och det ger inte starka trygga medborgare rustade för framtiden.

Catarina Wahlgren, v och Hanna Stymne, Bratt ,s

Välkommen poliskontroll?

I morse, minus tio grader kallt igen och vi tog bilen till skolan. Eftersom jag ser en polisbil utanför skolan svänger jag ner och parkerar på den enda utmärkta platsen man får parkera på. Polisbilen står i motsatt riktning på vägen och jag tänker att det är nog bara en polisförälder som släpper av sitt barn.

När jag kliver ur bilen börjar polisen ropa och frågar hur jag kan ställa mig där, nu kommer ju ingen förbi. Jag blir lite häpen. Jag står ju på det ställe där man får stå. Polisbilen står ju parkerad i motsatt riktning och blockerar trafiken.

- Du kan ju köra lite längre ner på gatan, föreslår polisen. Då kommer bilar förbi.

Storasyster har redan hoppat ur bilen och jag väntar bara på att Liten ska ge upp ett tjut att hon också ska med. Som tur är har vi redan kommit överens om att Storasyster ska gå upp till skolan själv, men hon vill inte gå över vägen själv.

- Ska du bara släppa av henne eller? undrar polisen.

- Nja, svarar jag, jag måste hjälpa henne över gatan.

- Vi får väl se då, snäser polisen, om det kommer någon eller inte.

Jag följer Storasyster över gatan så fort jag bara kan. Uppe vid avsläppningszonen (i vilken skylten visar Stannaförbud, så det blir till att flyga ur bilen när man släpper av där) står en polisbil till och om det inte vore för att jag nu var så stressad att jag höll på att ramla omkull så hade jag velat fråga polisen vad som egentligen gäller. Men naturligtvis kommer en bil som också svänger ner på gatan där man får parkera eftersom hon också ser polisbilarna. Och hon kommer inte emellan min bil och polisbilen, så jag rusar fram, kastar mig in i bilen och kör iväg.

Tja, inte kändes det som om trafiksituationen blev bättre av att två polisbilar stod utanför skolan. Kanske de kunnat parkera sina bilar längre bort och stått och dirigerat oss föräldrar så att vi kunnat förstå var man egentligen får stå.