Inte bara finansmarknaden känns skakig

I morse fick jag skrapa rutorna på bilen för första gången i höst. -2 grader visade biltermometern på. Kallt och uschligt. På jobbet turas personalen om att vara sjuka (förutom en som är sjuk hela tiden). Förra veckan var det en säkerligen ganska vanlig och ofarlig, men dock segdragen förkylning som drabbat vår halvtidskollega. T är fortfarande halvtidssjukskriven och ersätts ibland av olika vikarier från dag till dag. M var tillbaka från semestern, men förra veckan utan både henne och T samt C som var förkyld gjorde att Mi idag inte orkade komma in och nu har vi bestämt att hon ska vara hemma med sin hjärtklappning hela veckan OCH uppsöka läkare. Så får vi se om och när hon kan vara tillbaka i fullt brukligt skick igen.

Hela situationen tär naturligtvis på oss alla och man börjar undra om det bara är en tidsfråga innan man själv drämmer in i väggen. Nej, jag går och lägger mig istället nu. Så man orkar den här veckan också.

Här ska du få för gammal ost - ca 30 miljoner

Här kan ni som är intresserade av vad ni äter läsa om gammal ost.http://fotolasse.se/index.php/samhalle/matfusk-inte-bara-i-kina.htm

Svammel om politiskt mod

Ja, det är nästan alltid kul. Eller man har ju alltid någonting att skriva om efter fullmäktige i alla fall. Idag blev det övervägande Allmänhetens frågestund för min del eftersom den drog ut på tiden och vi var tvungna att gå hem och sova strax före nio.

Jag tycker att Allmänhetens frågestund är ett bra påfund, men det fungerar väldigt märkligt. Allmänheten, den s k, kommer till fullmäktige (eller mailar iofs) och har givetvis massor av tankar och funderingar. Ofta har Allmänheten förberett sig mycket väl och skrivit ner ett gäng frågor som de vill ha svar på. Ofta representerar Allmänheten flera andra som undrar samma sak. Ofta får Allmänheten Goddag yxskaft som svar.

Fullmäktiges ordförande är mycket noga med att Allmänheten bara får ställa frågor och att endast en person från majoriteten och en från oppositionen får svara. Och de får bara svara, det får absolut inte bli någon politisk debatt. Så; Goddag yxskaft, var ordet.

Idag blev det väldigt mycket oklart sagt vid Allmänhetens frågestund. Jag antecknade ner lite och har dragit följande slutsatser;

Majoriteten överväger att avveckla Flygskolan (de ska fatta beslut om att stänga den fr o m ht 2009 imorgon). (Kjell Jansson, KS ordf.)

Majoriteten ska överväga utbyggnad av andra skolor (efter att beslutet att stänga Flygskolan är taget). (Kjell J, KS ordf.)

Roslagsskolan måste byggas om, men det finns flera alternativa evakueringsplaner, bl a Flygskolan, Rodenskolan och Paviljonger. Hur mycket en ombyggnad kostar vet man inte eftersom någon studie inte är gjord. (Kjell J, KS ordf.)

Man spar 6 miljoner kronor per år på att stänga Flygskolan. (Anne S Pihlgren, BoS ordf.) Trots att hyran internt är 2,7 miljoner kronor per år. (Olle Jansson, BoS vice ordf.)

Majoriteten vill tillsätta arbetsgrupper för hur framtiden ska formas efter att beslutet om nedläggning av Flygskolan är taget. (Anne S P, BoS ordf.)

Parkskolan ska vara kvar för den har så bra verksamhet. (Kjell J, KS ordf.)

Singö kommer också att vara kvar (det framgick inte om det var skolan eller ön KS ordf. Kjell Jansson syftade på, men vi antar att det var skolan).

Flygskolan har också enligt de flesta som fick svara på frågor en bra verksamhet som vi ska vara rädda om, men en skola är inte bara en byggnad. Flera talare tryckte på vikten om att hålla samman enheten, vilket enligt mig bara går att tolka som att även Flygskolan ska vara kvar fast i nya lokaler eftersom de nuvarande, enligt Centerpartiet (som bara på direkt fråga gjorde ett enda inlägg i debatten) är så dåliga. Dock hade Centerpartiets representant inte varit där och tittat själv. (Ska väl också tillägga att de andra lydpartierna Folkpartiet och Kristdemokraterna inte sa ett ljud om vad de tyckte.)

Så förklarade Barn och Skolnämndens ordförande Anne S Pihlgren (m) att en del av uppdraget att vara politiker är att fatta negativa beslut och att kunna stå för de besluten kallas politiskt mod. Jag vet inte jag, jag är väl mer som Alfons Åberg och tycker att det är modigt att erkänna att man kanske har fel ibland, att man kanske borde lyssna lite bättre på vad folk egentligen tycker ibland.

Hur som helst fick vi också veta av det lika moderata kommunalrådet Kjell Jansson att det finns skoltomter reserverade i både Färsna och Björnö och det kanske är på tiden att man börjar planlägga dessa redan nu eftersom man räknar med att elevantalet kommer att överstiga kvadratmeterstorleken på befintliga lokaler så snart som år 2013.

Det finns fortfarande anledning för de som värnar den kommunala skolan i Norrtälje kommun att besöka www.protestera.se.

Varför det är viktigt att rösta i EU-valet - trots att man inte gilla EU

I juni nästa år är det val till EU-parlamentet. So what? kanske många tänker, jag gillar inte EU och jag vill inte vara med. Oavsett att den stor del av svenskarna faktiskt är negativt inställda till EU är det ju dock så att vi är med och när vi väl är med så måste vi se till att de som företräder vår inställning också finns med och styr. Om alla som tycker illa om, eller är ointresserade av, EU, struntar i att gå och rösta blir det bara de ivriga påhejarna av projektet som kommer med i styrande ställning. Och då får vi en utveckling av EU som gör att det blir ännu mer olikt den öppna tanke om samarbete mellan länderna som åtminstone jag står för. De som vill att EU ska bli en superstat med gemensam armé som ska stå som motvikt mot galningarna i USA och Ryssland får härja fritt med våra skattepengar. Nej, samla kraft och se till att även kritiska röster finns med i Bryssel för att så småningom skapa ett samarbete på lagom nivå.

Förvirring

Jag är så besviken på mig själv, men jag har lagt märke till att det är någonting allvarligt på gång i min hjärna. Det började faktiskt redan före sommaren då jag helt sonika "glömde bort" fullmäktigemötet, trots att jag var hemma och gjorde ingenting. Skyllde då på stressen inför semestern. Den senaste veckan har det eskalerat. I fredags var jag på väg ut med mellisdisken på jobbet, alltså ut som i utomhus. Kollegorna frågade förvånat varför jag drog ut matvagnen i hallen. Igår skulle jag lägga kokt broccoli i en skål och ställa på avsvalning, vad gör jag? Jag tar ett plastlock ur disken och går till spisen för att lägga broccolin på locket... Puh. Och sen slutligen idag; lämnar barnen på dagis och skola, lämnar bilen på verkstad och traskar glatt till vad jag tror är ett heldagsmöte om hälsosjukvård. Oron började krypa när jag inte såg en människa jag kände igen, sammanträdesrummet helt tomt två minuter i nio... Tittar på kallelsen och ser att mötet var förra måndagen, ja ha ja, då var ju jag i svampskogen... Men nu skyller jag inte enbart på mig själv för både på kommunens hemsida och i båda mina kalendrar hemma står det att mötet ska vara den 29e så det har väl ändrats under resans gång och jag har varit så inställd på det datum jag för första gången på ett halvår skulle kunna delta... Nu betalar jag räkningar och dricker kaffe så får jag väl traska runt och hämta upp ungar igen sen eftersom bilen är på service hela dagen.

En spricka i Alliansen

Tre av fem ordinarie personal borta på jobbet. Två inskolningar som fortfarande pågår. Två vikarier. Tur att det nu går snabbt och smidigt att lämna mina egna barn på morgonen (peppar peppar). Efter jobbet blev det tur till landet och matning av kaninen. Sen hem och börja med maten. Maten på bordet klockan sju. Välling vid åtta. Diskmaskinen funkar bra och tvättmaskinen alstrar redan nya tvätthögar.

Alliansen börjar vackla med skolnedläggningarna igen. Centerpartiet har "satt upp fingret i luften för att känna hur det blåser och det är stormvarning". Med andra ord finns det gott hopp om att Alliansen även denna gång får backa vad det gäller sina förslag om omorganisationer inom skolan. Förra racet (2005-2006) försökte man lägga ned ett antal skolor men tvingades om och om igen backa. Till sist var man tvungna att driva igenom nedläggningen av Vigelsjöskolan för att visa handlingskraft. Trots denna oroliga, oigenomtänkta skolpolitik lyckades borgarna behålla makten i kommunen efter valet 2006. Enda skillnaden var att Moderaterna, som drivit på denna idiotpolitik, blivit ännu starkare.

Nu är borgarna i kommunen ute på hal is igen när man föreslår nedläggning av tre kommunala skolor och förflyttning av hundratals barn. En del av dessa barn tvingades byta skola redan för ett par år sedan då Vigelsjöskolan lades ned. Oavsett om nedläggningarna genomförs detta varv eller om Alliansen åter drar öronen åt sig när det börjar storma så visar de på en oansvarig framtidspolitik för alla våra barn som behöver trygghet i sin uppväxt.

Hela tiden talas det om kvalitet i skolan och att betygen ska höjas. Detta ska i vår kommun tydligen uppnås genom större skolor, större klasser, fler barn på fritids, ständiga hot om nedläggningar oberoende av skolans resultat och popularitet, splittring, längre transporter och allmän röra.

Frågar du mig skulle jag istället föreslå; lagom stora skolor med relativt små klasser, skolbarnomsorg med färre barn och fler vuxna som kan stötta och stärka barnen i deras identiteter, sociala samspel och även hjälpa till med skolarbete, trygghet i att man får gå kvar i den skola man valt och att elevers och föräldrars val respekteras, sammanhållning av kamrater, nära till skolan och långsiktighet.

Det är tråkigt och skamligt av den moderatstyrda barn och skolnämnden att så tydligt hota och splittra de kommunala skolorna och gynna de privata. Förödande av en arbetsgivare att så övertygande tvinga fram avknoppningar och privatisering av den egna verksamheten. Dessutom försöka tvinga medborgarna att "välja" de privata alternativen genom att se till att de blir de enda små skolenheterna som blir kvar. Valfrihet, för vem?

Du kan också läsa om detta här http://eleonors.bloggspace.se/

Lägesrapport onsdag

Vikt undan det mesta av förra veckans tvätt, lagat diskmaskinen och fått undan det mesta av tvätten samt duschat. Någon gång hinner man väl ikapp.

protestera

Annars trasig diskmaskin, trötta barn, övertidsarbete, ovikt tvätt (och nu även odiskad disk).

Vit samling

Torsdagen den 25 september kl.15.00 vi i vitt (ja, inte jag då för jag jobbar, men alla andra) utanför kommunhuset för att protestera mot flyttkarusellen kring våra skolbarn. Det går också bra att gå in på www.protestera.se .

Har under kvällen deltagit i ett protestmöte med anledning av vansinnesidéerna kring de kommunala skolornas omorganisation i kommunen. Enligt uppgift ska ytterligare ca 60 lågstadiebarn erbjudas plats på Storasysters skola, en skola som redan nu har ca 150 barn inskrivna i skolbarnomsorgen. Och hur mycket man än tänker bygga ut i framtiden (detta ska ju gälla frånhösten 09) så blir inte skolgården och barnens lekutrymmen större.

Jag kan med erfarenheten av hur det är för en sexåring att flyttas från en verksamhet med fyra fröknar på 20 barn till en verksamhet med fyra fröknar på över 50 barn säga att fler barn inte är lämpligt. Sexåringarna är fortfarande ganska små och i behov av ganska mycket hjälp och stöd.

En annan aspekt som jag vill fortsätta trycka på är de ökade transporterna och dess negativa inverkan på miljön, men även på de ökade risker i trafiken våra barn utsätts för, bl a utanför skolorna.

Vårdnadsbidraget

Här skriver Ulrika Falk om vårdnadsbidraget. Hon är klok den tjejen. http://www.norrteljetidning.se/site/page/1290?nid=5114188

Ledig måndag

Temakväll om företagande med kommunfullmäktige - jag bestämde mig för att avboka denna och ta en helledig dag; min första lediga måndag denna hösttermin då jag skulle vara ledig på måndagar. Och ändå är jag inte riktigt klar med inskolningarna på jobbet, men det blir till att jobba extra resten av veckan. Imorgon stannar jag längre p g a att en kollega har semester och två är sjuka /ja, vi är ju bara fyra och en halv/, på onsdag och torsdag får jag börja tidigare för att få inskolningen att fungera. Fredag blir förhoppningsvis som vanligt.

Den här måndagen har verkligen varit nödvändig för att livet ska kunna fortsätta rulla. Förra helgen hade jag ju fullt upp med kalasbestyr, sen kort om folk på jobbet hela tiden som gör att man är slutkörd. Den här helgen var det fotbollsavslutning på lördagen, sen skulle det vara lyxig familjemiddag, mulle söndagmorgon, sen fikagäster i två omgångar för att fira sexåringen bl a. Diskmaskinen lade av igen, städningen blev till nåt slags sisyfus(hur stavas nu det mitt i natten?)göra och när jag äntligen satte mig ner för första gången på hela helgen kl. 21.00 på kvällen så kändes det som en räddning att måndagen var fri från planeringar och stress.

Dock hade jag bestämt mig för att ta mig ut i skogen så direkt efter att vi lämnat Storasyster i skolan så for Liten och jag för att mata kanin och sen var det storstövlarna på och ut i skogen. Inte världens enklaste att gå med en två och ett halvt åring i skogen, men med lite fikamuta så lyckades vi få ihop till varsin svampmacka innan vi vände mot bilen igen. Jag var nöjd så när vi plötsligt, bara ett tjugotal meter från bilen, dök på värsta svampstället, så vi fick korgen full och kvällen har gått åt till att rensa svamp. Tvätten från förra veckan är fortfarande ovikt i en jättelik hög. Måste ta det imorgon. Efter protestmötet. Eller när det nu blir.

Fredag-lördag blir det konferens och sen siktar jag in mig på ledig söndag denna vecka. Måndagen är det nämligen möte hela dagen.

Jag hörde en reklam på radion som var ungefär så här:

- Varför sitter du här ute?

- Jag är lock-outad.

- Av vem då?

- Av mig själv. Det började med att jag ställde orimliga krav på mig själv som jag vägrade att ställa upp på. Jag hotade med vild strejk och då fanns det inget annat att göra än att lock-outa mig.

Ja, så kan det gå.

Hur är tanken kring logistiken?

Nedläggningarna av skolor i kommunen är, enligt majoriteten, inte enbart ett sätt att minska antalet kvadratmeter skollokaler, utan även ett led i att göra alla skolor till F-9 respektive F-5 skolor. Tanken är säkert god, men inte särskilt trovärdig då antalet små privata skolor ökar samtidigt som de kommunala skolornas barn samlas i allt större skolenheter.

Och förutom det faktum att vi får 30sträckor överallt och det nu har blivit en hastighetsbegränsning som i väldigt liten mån respekteras så innebär det ju också ökade transporter med bil.

Ett exempel är Blåklintens förskola med 5 avdelningar, belägen i bostadsområdet Vigelsjö där också många barnfamiljer bor. Den är säkerligen byggd där med tanke på att områdets barn ska kunna gå där. Och sedan skulle de kunna börja i Vigelsjöskolan. Nu är Vigelsjöskolan nedlagd och har fått ge plats för privata Montessoriskolan. Förskolan Blåklinten planeras i september nästa år att läggas ned och ersättas av en ny förskola med 4 avdelningar i ett helt annat kvarter, långt ifrån närmsta lågstadieskola. Den lilla vägen som går ner till gamla Vigelsjöskolan har aldrig varit så trafikerad som den är idag då föräldrar från övriga staden skjutsar sina barn till Montessoriskolan samtidigt som många av områdets barn tar sig till andra skolor i staden.

När jag frågade kommunalrådet hur Blåklintens 5 avdelningar skulle få plats i 4 avdelningar svarade han att det byggs på andra ställen i staden också, t ex i Solbacka. En avdelning, ca 15-20 barn, skulle således flyttas till Solbacka? När Flygskolan nu hotas av nedläggning erbjuds eleverna plats på Kvisthamraskolan, Lommarskolan eller Svanbergaskolan! Snacka om resvägar.

Och eftersom många familjer har fler än ett barn, kanske barn både i skola och förskola så blir det ett evigt jagande kring i staden. Varför bygger man inte en ny förskola i närheten av en skola så att övergången förskola/skola förenklas (för det är inte lätt)? Varför underlättar man inte för föräldrar och barn genom att tänka lite närhet, lite gång- och cykelaspekter, lite planering? Det snackas om valfrihet, men det är ju inte aktuellt på samma sätt här som det kan vara i Stockholms innerstad där du kan ha lika nära till ett antal skolor som du då kan välja vilken pedagogik eller vad det är nu du vill välja. Jag tror att de allra flesta vill ha en säker och enkel väg till förskola och skola, gärna så att man kan välja cykel eller gå, gärna så att man slipper gå till en massa olika adresser för att hämta och lämna, livet är stressigt som det är ändå och 7000 människor (många av dem föräldrar) pendlar faktiskt till Stockholm varje dag också. Gärna vill man kanske också att barn i högre åldrar säkert kan ta sig själva till och från skolan.

Med tanke på allt som planeras byggas i Trädgårdsstaden, Björnö, Färsna och Solbacka så tror jag att majoritetens tal om överflödiga lokaler snart kommer att sitta i vrångstrupen. Här kommer att behöva byggas nytt och större för att få plats med alla barn. Men kanske hoppas man bara på att privata alternativ ska sköta den biten. Så sker ju redan i "föregångskommunen" Täby. Förskole- och skolpolitiken i den här kommunen saknar miljö- och trafiksäkerhetsaspekter. Jag är snart redo att säga att den också saknar tanke på barns och föräldrars trygghet, den syftar bara till tvångsprivatisering av våra gemensamma tillgångar.

Skoldebatten

Jag tycker att signaturen "farmor" i dagens lokaltidning ställer helt rätt fråga till barn och skolnämndens ordförande; Vilken friskola är det som vill åt Parkskolans lokaler? Eller är idén om att tvinga upp parkeleverna i Roslagsskolan bara en metod att åstadkomma en avknoppning av Parkskolan så att den blir privat? Det har ju hänt tidigare i den här kommunen att skolor tvingats privatisera sig själva för att slippa bli nedlagda.

Tisdagen den 23 september kl.18.30 anordnas ett stormöte i Flygskolans matsal om skolnedläggningarnas konsekvenser. Ta din chans och var med och protestera mot borgarnas tvångsprivatisering av våra skolor.

Pippipedagogik

Jo, jag är vaken ikväll igen, men jag har inte sovit mycket så jag är super supertrött. I natt lade de ny asfalt i stan samt att jag fått en ny granne med ett litet barn med sömnsvårigheter. Jag somnade kanske halv två och vid kvart i fem var det dags att stiga upp igen. Barnen låg på köksgolvet och gäspade medan jag försökte få på dem kläder, borsta hår etc. Och givetvis leder sömnbrist och trötthet i samband med stress till att det blir en del konflikter i morgonhettan. Liten ville ha ett par stövlar som det bara gick att hitta ett exemplar av, hon skulle inte ha jacka. Storasyster kom på att hon ville ha vantar precis när vi gick ut genom dörren och cirkusen var ett faktum. Men jag kom i tid till jobbet, puh.

Tolv timmar senare kom vi hem och åt rester med fräsch grönsallad innan vi tog ett snabbt fredagsmys innan sängen hägrade. Lyckades hålla mig halvvaken genom nattningen och kom upp för att plocka om diskmaskinen och hänga tvätt, tvätt och åter tvätt. Vika den får jag hinna i helgen.

- S frågade mig varför jag har en killtröja, berättade Storasyster.

- Vad svarade du då då? undrade jag.

- Jag vet inte om jag ska säga sanningen, svarade Storasyster.

- Nej, men vet du vad du skulle ha frågat? Varför säger du att det här är en killtröja? Det hade varit intressant att veta.

- Ja.

- Lite som Pippi; jag är ett barn och det här är mitt hem, alltså ett barnhem. Jag är en tjej och det här är min tröja, alltså en tjejtröja.

- Men mamma, vet du? Jag tror inte på killbaciller och tjejbaciller, och killtröjor och tjejtröjor och killeksaker och tjejleksaker. Jag tror inte på det.

- Det gör inte jag heller, svarade jag.

Vit är färgen

"Vit är färgen vi använder som symbol mod det borgerliga beslutet att lägga ned park- och flygskolan i Norrtälje. Beslutet innebär att 400 elever måste byta skola och att de övriga tre kommunala skolorna i Norrtälje stad måste ta emot ytterligare 130-140 elever per skola. Större grupper på större enheter skapar ingen trygghet. Hjälp oss i kampen genom att visa med en vit vimpel vad du tycker. Häng den på bilen, balkongen, ett fönster. Sprid även detta till alla du känner. Vi behöver ert stöd."

Så löd SMSet jag fick och jag sprider budskapet på detta sätt till så många jag kan. Barn och skolnämndens ordförande sa i dag på radion att det finns plats för barnen på de andra skolorna. Jag känner mig tveksam till detta. I stället tror jag att syftet är att öka antalet friskolor samt att få föräldrar att välja dessa för att slippa ständiga hot om nedläggningar och sammanslagningar av barnens skola. Det är som föräldrar till förskoleklassens barn på parkskolan skrev i debattartikel i dagens lokaltidning; skolvalet är en bluff. Många barn valde en gång i tiden Vigelsjöskolan, den lades ned utan att elevunderlaget för just den skolan sviktade. Många barn har idag valt Parkskolan just för att den är en liten, trygg skola. Nu lägger man ned även den utan att elevunderlaget för just den skolan sviktar. Den som inte vill gå på privatskola, men ändå vill ha en liten skola har snart inga alternativ att välja på. Transporter med bil och ensamma barn i trafiken ökar då avstånden mellan skolorna ökar. Vi måste kräva konsekvensanalyser av dessa skolnedläggningar, på alla plan.

Okej, och trevlig helg då om jag inte orkar in nåt mer. Ska på fotbollsavslutning och mulle och allt vad det är i helgen. (och koka äppelmos hur skumt det nu än kan vara...)

sent för en trött

Ja, som ni ser är jag här trots att klockan är över elva på kvällen. Jag är själv förvånad att jag är vaken faktiskt, men jag har jobbat lite vid datorn (redigerat bilder till jobbet). Innan det hann jag både hänga tvätt och slåss med diskmaskinen en stund.

Annars hinner jag inte mycket och, ärligt talat, jag är så trött att det känns som om jag ska kräkas på kvällarna. Orkar inte alls upp efter att barnen somnat. Det är inte så kul. Att vara så här trött och känna att man kommer efter med allting. Igår öppnade jag tre dagars post som jag inte hunnit titta på, idag tvångsbadade jag barnen (Liten hade nog inte tvättat håret på tre veckor). Jag försökte köra tricket att Liten först fick tvätta håret på mig och sen skulle jag få tvätta hennes hår. Jättekul, jag fick sitta där i hennes lilla badbalja medan båda barnen öste vatten över mig och sen ville hon förstås inte tvätta håret i alla fall så allting slutade med gråt och elände ändå.

Nu ska jag medan skrivaren knycklar till mina papper ta och kopiera ett SMS jag fick i förrgårkväll så att ni alla kan engagera er.

livstecken - mikro

Igår bara slocknade jag. Idag var jag tvungen att ta mig upp och slå in presenter inför morgondagens födelsedag. Tvungen att maila iväg en grej. Tvungen att se till att få tvätten torr innan den möglar. Jag har så mycket jag vill dela med mig av, tycka till om, men jag varken hinner eller orkar.

Hörde att tidens grej är mikroblogg. Sen blir det väl mikrodikter, mikroromaner och dito. Allt man hinner med i en makrovärld. God natt.

Kalasdag

Höstdebatterna igång

Debattsidan i lokaltidningen börjar nu bli intressant igen efter sommarens lite halvfartsdravel. Det är klart; hot om skolnedläggningar sätter igång känslor ute i bygderna och nu kommer kampartiklar och anklagelser om svek av vallöften. Även i socialpolitiken konstrasterar nu det röda mot det blå i grälla toner. Och artiklarna blir intressanta trots tidningens nya lama layout. Ursäkta, men jag tycker det är hopplöst att avgöra vad som kan vara viktigt att läsa och vad man kan hoppa över sen tidningen började med pytteliten text och röda och grå bakgrunder och jättekonstiga upplägg och inlägg som mest för tankarna till tunnelbanans gratistidningar.

men som sagt, när det hettar till i politiken kan inte den tråkigaste tidningslayout ta udden utav detta. och jag förstår verkligen de föräldrar och barn som blir berörda av de föreslagna skolnedläggningarna (ja, egentligen påverkar det ju alla skolor i t ex tätorten eftersom de som inte läggs ned kommer att bli smockfulla). Jag tycker jag har fullt upp att oroa mig för barnens nutid och framtid trots att de just nu inte hotas av skolflytt, splittring och andra tids och känslomässiga konsekvenser.

Min kommentar är; upp till kamp! Nöj er inte med nedläggning. Kräv konsekvensanalyser, ekonomiska men även miljömässiga (transporter till andra skolor t ex), trafikfarliga, tidsmässiga och andra relevanta konsekvenser som drabbar barn, föräldrar, skolpersonal, miljön etc.

Varför jag skriver miljön och trafiken separerat är för att visst, det vet vi, att ökade resor påverkar miljön, men jag tänker även på arbetsmiljön när skolor blir knökfulla, mobbingmiljön när skolan blir svåröverskådlig p g a sin storlek, trafiksituationen utanför våra skolor som redan idag är katastrofal.

I lokaltidningen går man ut och uppmanar föräldrar att promenera till skolan med sina barn. Vilken utopi! Tror de att föräldrar med barn i skolåldern har möjlighet att vara hemma om dagarna? Nu gör minskningen av antalet skolor att avståndet till skolan ökar för många barn, sen finns det i många familjer fler barn som kanske går på förskola eller annan skola som föräldern också måste hämta och lämna vid. 7000 personer pendlar till stockholm varje dag. En arbetsdag börjar sällan efter klockan nio på morgonen. Skolan börjar kvart över åtta.

Jag räknar lite snabbt att min egen morgonpromenad till förskola och skola skulle gå på en dryg timma om ett av barnen är villigt att sitta i vagnen och det andra knatar på i samma snabba takt som jag, vilket verkar vara otroligt. Då skulle jag tidigast kunna lämna ett barn halv sju (om jag går hemifrån ca tio över sex), nästa strax efter sju och vara hemma och ta bilen till jobbet vid halv åtta. Framme på jobbet strax före halv nio, tja, det funkar ju vissa dagar, men ibland måste jag vara där en timma tidigare än så.

Lägga ned och privatisera?

Nu lägger den borgerliga majoriteten ner flera skolor i kommunen. Eller de försöker är det väl bäst man säger, de försöker igen. Tidigare har man försökt lägga ned flera skolor, men bara lyckats med en; Vigelsjöskolan.

Det är klart att det väcker protester när man lägger ner skolor. Ibland är det nödvändigt, men borgarnas jakt på överflödiga lokaler ter sig tämligen märklig när man samtidigt som man stänger ner kommunal verksamhet, låter s k privat skolverksamhet ta över lokalerna. Det som sker är ju att elever flyttas från verksamhet i kommunal regi till verksamhet i privat regi. Lokalerna finns kvar (om inte jag har fel tror jag t o m att de ökar), men skattemedel flyttas från offentlig verksamhet med insyn och medbestämmande till privat verksamhet med dåligt inflytande från folkvalda.

Parkskolan ska slås ihop med Roslagsskolan. Antagligen kommer Parkskolans lokaler att tas över av någon friskola samtidigt som de barn som väljer att gå kvar i kommunal regi ska tryckas in i Roslagsskolan. Var ska Flygskolans 250 elever ta vägen? Blir det bara tre kommunala skolor kvar i tätorten? På vilket sätt bidrar dagens beslut om minskning av antalet skolor till debatten om att föräldrar bör promenera till skolan med sina elever?

Duscha får man väl göra en annan dag

Lyssnar på en reklamradiokanal i bilen på morgnarna när jag åker till jobbet, ja, d v s, ungefär halva vägen, för den norra halvan av vägen får jag knappt in P3 på radion för det är så dålig mottagning. I alla fall så är det ett program som heter Härtan och Fahlén och då är det Hans Fahlén, som tidigare var med i TV4, som är med och uttrycker sig. Så sent som igår spekulerade han kring hösten som en lugnets tid...

Jo, på hösten lägger sig (enligt Fahlén) ett lugn över landet, en tystnad, och då kan man andas ut och ta det lugnt efter den hektiska sommaren. Man kan slappa ända till julen börjar och därför var han irriterad över att några barn redan nu ringt på hans dörr och velat sälja jultidningar och på så sätt avbrutit lugnet och satt igång julen.

Jag vet inte vilken verklighet Fahlén lever i, eller var lugnet lagt sig, om man säger så. Hösten drog i gång i ilfart med skolstart, föräldrarmöten, mulle, inskolningar på jobbet, kalas och en helve... massa måsten. Julen hägrar i slutet av hösten med lite lugn och ett par dagars ledigt.

Idag kom jag från jobbet vid sex (igår var vi på landet, matade kanin och bakade), slängde på pasta med lite korv och broccoli som jag nätt och jämnt hann få i mig innan jag stressade iväg till föräldramöte på skolan. Liten var för trött för att äta. Mormor kom och underhöll barnen en stund. Julmarknad, klasskassa och klassföräldrar, adresslistor. Hemma. Barnen vakna. Lägga barnen, baka färdigt mockarutorna som inte blev färdiga igår eftersom vi glömt florsockret hemma (eller jag tog fel paket med mig; bitsocker), baka havreflarn, hänga tvätten från maskinen jag slängde in innan föräldramötet eftersom det luktade kiss i badrummet, plocka fram barnens kläder till imorgon (visst ja, fritids skulle ju till idrottsplatsen och idrotta), skriva ut nya scheman till jobbet (måste ändra en kvart igen), öppna posten...jag skulle ju duscha och nu är klockan snart halv tolv. Det får väl bli en annan dag...

Kul med fotboll i alla fall

Fotboll är i alla fall roligt. Men visst är det typiskt att när ledarna talar om att 01orna går dit och 02orna stannar där etc, så är det givetvis pojkar det talas om. Flickorna, som är indelade i blandlag med både 01or och 02or förväntas dessutom förstå att de inte är dem man talar om. Kul är det, men redan från start blir man van att på något vis bli åsidosatt.

Försäkringskassans inferno

Försäkringskassan har inte tid att betala ut ersättningar i tid. Nej, tacka för det när det ska plockas in intyg från förskolor och skolor på att barn som föräldrar vabbat för verkligen varit borta de dagar som föräldern vill ha ersättning för. Det bäddar ju för felifyllda formulär och försenade utbetalningar.

När jag är hemma och vabbar måste jag först komma ihåg att kontakta FK första dagen jag är hemma. Missar jag midnatt med ett par minuter är den dagen borta. Det låter ju som om man har gott om tid, en hel dag hemma, ska man inte hinna då? Men sjuka barn tar både tid, kraft och energi och sen har man kanske fler barn, mer familj som ska tas om hand. Det är möjligt att man inte kan ta sig tid att prata med en telefonsvarare (som inte hör vad man säger om någon skriker i bakgrunden) eller sitta vid en dator förrän alla sover. Och då kan klockan vara över midnatt.

När man sen är tillbaka i arbete igen måste man åter kontakta FK för att intyga hur länge man varit hemma, hur man skulle ha jobbat om barnet inte varit sjukt, vilken förskola barnet går på när det är friskt samt telefonnummer dit, vilken sjukdom barnet haft, vad den andra föräldern gjort under tiden barnet varit sjukt mm mm

På jobbet måste man sedan fylla i en dylik lapp som ska skickas till lönekontoret. Och efter detta återstår sedan att intyga samma sak på en lapp som ska undertecknas av förskolan/skolan och sedan skickas tillbaka till FK. Gör man sin vabanmälan via internet bjuder FK storslaget på portot.

Jag har sedan vecka 32 gått ner i tid och begärt föräldrarpenning för att täcka upp till heltid. Jag har ännu inte fått ett öre utbetalt.

Meganovember?

Började november i början av augusti i år eller? Jag vet inte vad det är, men någonting påverkar min kropp och min själ så att jag har svårt att få ihop såväl vardagar som helger på ett tillfredsställande sätt just nu. Och, liksom november, så verkar det inte ha något slut.

Rutiner i vardagen saknas helt, varje liten vardagspryl känns som ett företag, barnen är trötta för det mesta (och mamman outsägligt slut), Storasyster har jobbigt med allt nytt, men även med sig själv och hela sin sexårsperson, Liten trotsar på och snoren vägrar sluta rinna. Posten samlas i drivor, jag glömmer ringa människor, glömmer gå på möten, orkar inte gå på möten, orkar inte ringa människor etc.

Förra veckan vabbade jag och min kollega var magsjuk, inskolningarna gick i stå. Nu är vi på benen, men vi hann inte längre än till lunch förrän vår resurspersonal blev hemringd p g a sjukt barn. Min magsjuka kollega är halvtidssjukskriven till november (inte för magsjuka dock) och vi jagar vikarier. Jag tänkte äntligen börja vara ledig måndagar fr o m nästa vecka, men har redan dåligt samvete för att jag gått ner i tid.

Samtidigt tryter orken att vara överlojal mot sin arbetsgivare när vi hela tiden får pikar och tillrättavisningar uppifrån. Här sitter man hemma på sin fritid och drar ut foton, skriver schema för personal, inskolningsschema för barn, läser litteratur som man blivit ålagd att läsa mm mm, sen får man höra att man inte får skriva upp och kräva betalt för att man kommer en kvart tidigare eller stannar en kvart längre på arbetsplatsen. Nej, för om vi kommer och börjar tjafsa om kvartar, då kommer minsann vår chef att börja kontrollera att vi verkligen stannar tiden ut varje dag även om något barn nån gång skulle vara sjukt eller bli hämtat tidigare. Och då har vi t ex vår resurs som gått in en kvart tidigare varje morgon under hela inskolningen för att det ska fungera. Det blir många obetalda kvartar det. Och eftersom hon inte jobbar heltid och aldrig stänger så kommer hon aldrig att kunna gå hem tidigare p g a att något barn är sjukt eller blir hämtat tidigare.

När vi förra veckan stod utan personal på ena avdelningen tyckte vi att det kunde vara lämpligt om den avdelningens inskolningsbarn stannade hemma eftersom det inte fanns någon som kunde ta hand om dem på förskolan och eftersom det då kunde vara till nackdel för en bra inskolning. Vi sa inte åt dem att stanna hemma, vi rådde dem att göra det. Men så fick vi inte göra. Istället skulle en underbemannad förskola, med en avdelning helt utan personal, med såväl gamla som helt nyinskolade barn även hysa in den frånvarande personalens inskolningsbarn utan att kunna avsätta några resurser på att ta hand om dessa. Helt förkastligt om du frågar mig. Men gör inte det för jag är så neg just nu. Dessutom ska jag då känna mig skyldig för att jag vabbade och var en "orsak" till denna kaos.

Att känna sig maktlös på sin arbetsplats är en megaorsak till sjukdomar, sjukskrivningar och olyckor. Och när jag körde hem från jobbet idag och bara kände som om jag stångar huvudet blodigt i väggen utan att få något tillbaka förutom en ynka lön och tänkte på min lilla sexåring som är så orolig just nu, så ville jag bara strunta i att jobba mer; gå in i väggen eller vad det än kallas, lägga av, stanna hemma. Jag kände mig sjuk helt enkelt, sjuk, less, paj, som november. När klickar rutinerna? När börjar allt fungera igen?

En väninna som verkar vara i samma nedlutade läge utmanade mig på en stafett i att sms:a ljusa stunder. Ha ha, lättare sagt en gjort. Det mesta jag lyckades få iväg handlade om att sova, att barnen sov eller möjligtvis om något att äta. Jag tror hon vann på walk over till sist.

Wordle

Himla nöjd med min senaste Wordle. Klicka gärna på den så du kan se den i större format.

Vabba, vabba äta lunch

Jag känner mig rätt slut. Tre dagar hemma medPMS mamma och trotsig, sjuk tvåochetthalvtåring. Somnar ovaggad om man säger så. Och det gjorde även barnen ikväll, trots att jag med våld och envishet fick Liten att sova middag idag också. Strax efter sju ber Storasyster om att få gå och lägga sig. Försöker minnas semestern när hon låg vaken till tolv och vred sig runt runt i sängen. Jo, för att förklara några ord i raderna ovan, jag var alltså tvungen att med milt våld lägga Liten i sängen och hålla henne kvar där tills hon slutade skrika och snarkade istället. Vet inte om jag överlevt dagen om hon inte somnat. Medan hon sov (en dryg timma tror jag) försökte jag röja upp allt hon rivit ner under de här dagarna. Det låg grejor överallt, överallt. Hon drar ut leksaksbackarna och tömmer ut dem, sen drar hon runt med leksaker, böcker, spelkort, äpplen, russin, kakor (mutor) i hela lägenheten.

Det känns lite bättre nu när jag hunnit förbereda några middagar, tagit hand om lite av äppelskörden och så här hemma. Nu är det bara jobbstressen som trycker på bröstet. jag har lovat jobba imorgon. Så är de snoriga och griniga imorgonbitti så är det bara att bita ihop, lyfta upp dem, klä på dem och köra iväg dem. För det är ju morgnar och kvällar som är jobbigast, mitt på dagen mår Liten utmärkt nu, sånär på lite snor.

Det är märkligt faktiskt, hur man känner pressen från jobbet. Man känner att man nästan inte får vara borta och även om alla mina arbetskamrater har stor förståelse för hur det är, så ser man ändå ner på sig själv, ursäktar sig och tycker sig vara sämre än de som är på jobbet. Alla vi har barn och alla är hemma nån gång, men man känner sig ändå som om man är hemma mycket oftare etc etc. Och inför chefen ska vi inte tala om, då känner man sig riktigt liten, som att man inte klarar av sitt jobb liksom...

Ändå stod jag själv på föräldramötet igår och deklarerade hur oerhört viktigt det är att barnen är hemma från förskolan när de är sjuka. Hellre en extradag hemma än att komma tillbaka halvdålig. Den devisen fungerar tyvärr inte för våra egna anställda. Och då kan man ju tänka hur de säger på barnens dagis; Hon som själv jobbar på förskola, hon borde väl veta bättre...

Det viktigaste i livet enligt de flesta är väl hälsan och då framför allt barnens hälsa. Att man då inte har stake nog att värna den bättre.

LÅG är väl ordet för dagen

Ja, hälsonivån här i familjen är rätt låg. Precis som jag ordade härom kvällen, så blir det sällan som man tänkt sig. Natten därefter blev het och snorig och nu har jag vabbat i två dagar. Liten fortfarande väldigt snorig och hostig. Själv känner jag mig inte heller 100% frisk, snor, lite ont i halsen och tryck över bröstet. Kan iofs vara PMStecken, men är nog lite förkylningssymptom också.

Trots sjukdom var vi ner med Liten till dagis för fotografering i morse och på kvällen har barnen varit hos mormor så att mamma kunde åka till jobbet och delta i föräldramötet. Så, man får pussla. Nu får vi se om det blir något jobba imorgon. En del i kruxet är väl att det blir så långa dagar, tidiga morgnar och sena kvällar. Kanske Liten skulle orka dagis från nio till tre, men från sju på morgonen till halv sex på kvällen, det känns inte som någon hit.(just nu lappar mitt schema lite över p g a att jag fortfarande håller på med inskolningar, men vissa är klara och därför gäller ordinarie schema. Svårt att förklara, men det innebär att jag måste vara på jobbet åtta varje morgon även när jag egentligen börjar nio).

Storasyster har varit i skolan, men inte på fritids och hon verkar tämligen nöjd med detta upplägg. Idag kom fröken fram när vi hämtade och berättade att Storasyster varit låg under dagen och känt sig ensam och utanför. De hade bl a gjort en övning där de skulle skriva ett namn på någon som de ville gå med hand i hand vid utflykt och Storasyster hade skrivit sitt eget namn. När jag frågade varför hon gjort det så sa hon att "jag känner bara S (kompis från dagis) och han håller så hårt i handen, så jag vill inte gå med honom."

Hur som helst var det en låg dag och Storasyster trodde att det var den värsta dagen i hennes liv. Trots att vi gjorde klart inbjudningskorten till kalaset och de fick åka till mormor. (tror det var bättre när jag hämtade dem vid åtta, men Storasyster undrade vad det var för möten som höll på mitt i natten.)

Pratade med en väninna i telefon som sa att hon fick ångest när hon såg ett spädbarn för hon tänkte direkt på hur det skulle bli när barnet började skolan och jag måste instämma i hennes oro/ångest. När Storasyster föddes var min största oro skolstarten och åren genom skolan. Antagligen påverkar det mig att jag 90% av min egen grundskoletid (och då ska vi inte tala om gymnasietiden...)så ekade frasen: Jag hör inte hemma här, genom mitt huvud. I do not belong here... Det behöver inte vara så att man är direkt mobbad eller utstött, men det är så lätt att inte känna sig hemma i en skolmiljö, så lätt att känna sig fel, utanför, längtande efter någonting annat. Och det påverkar givetvis studiebenägenheten och resultaten. Och livet.

Jag trodde på något sätt att det skulle vara lättare att börja skolan när man gått på dagis. Jag trodde att det skulle vara lättare när man är social och utåtriktad. Men tydligen är det svårt ändå. En låg dag - trots att Storasyster var dagens Hjärtebarn i klassen.

Det blir sällan som man tänkt sig

Ofta brukar såna där veckor när man har sjukt mycket superviktiga grejor inbokade sluta med pannkaka och ganska lite att förströ sig med. Känns som om det är däråt det kan luta denna vecka med föräldrarmöten, inskolningar, mulle mm och en Liten som snorar och hostar och sover tätt fastklamrad runt mammas hals, oroligt, med många avbräck. Kanske slutar den här veckan i VAB och inskolningar o dyl läggs liksom på hög för framtida fullspäckade veckor?

Annars har vi ätit svenska, färska kräftor, Storasyster räknar matematik (favoriten i skolan) och spelar fotboll och mamma stressar alldeles för mycket över ingenting. Ändå hinner hon inte. När stannar ekorrhjulet upp? Jag hade verkligen 5 lata veckors semester (nåja, 4 åtminstone) med böcker, deckare på TV, brazilian baya te och hårdbrö med brännvinsost. Jag är redan uppe i 120, trots att jag gått ner i tid på jobbet (åtminstone snart har jag gjort det).

Imorgon ska vi koka äppelmos, bada barnen och se till att få Litens hår tvättat inför fotograferingen på onsdag (måste vara snart två veckor sen hon tvättade håret), göra klart inbjudningskorten till Storasysters kalas och skicka iväg dem mm mm. Så, det är väl bäst jag kojar nu. Väckarklockan ringer 04.40.